Lars-Erik Ström – Trivselträngsel i Västerplana

Vilken kanonutställning!

Det är över tio år sedan man senast kunde se en utställning med verk av Lars-Erik Ström. Även då skedde det i Västerplana Mejeri. Det är en annorlunda, men verkligen bra inramning för hans bilder. De ruffa och råa rummen med sina grova väggar i varierade grader av förfall bildar kontrast till Lars-Erik Ströms färgstarka målningar och emaljer. Som Lars-Erik Ström uttryckte sin förtjusning vid den förra vernissagen: ”Ett fallfärdigt leve för Västerplana Mejeri”. Sannerligen så sant som det blev skaldat.

Uställningen har fått titeln Trivselträngsel i Västerplana, efter en av målningarna.

Lars-Erik Ström är en av de verkligt betydande konstnärerna som verkat i våra trakter. Han är östgöten, född i Norrköping 1929, som blev västgöte bosatt och i Broby och senare Lidköping. Konstnärsutbildningen började 1948–1952 på Slöjdföreningens skola, den som numera kallas HDK. Där var Nils Wedel en viktig lärare. Därefter studerade han på Valand 1952–1956 med Endre Nemes som inspirerande mentor. Litet slarvigt kan man säga att Nemes betydelse var att Lars-Erik Ström förstod att han inte ville måla som läraren och det förde honom ut på egna vägar. Det är ju alltid det bästa för en konstnär. Och bra blev han, Lars-Erik Ström.

Lasse Dahlberg och Kerstin Strandberg berättade personligt om Lars-Erik Ström

Han var en av våra främsta konstnärer. ”Först kommer Lars-Erik Ström, sen kommer vi andra”, sa kollegan och själv framstående och beundrade konstnären Torbjörn Nolkrantz.

Att vara positiv är ett sätt att leva och överleva, menade Lars-Erik Ström.. Och det märks. Sällan ser man mera livsbejakande bilder än Lars-Erik Ströms. De förmedlar en glädje över det han sett och en förtjusning över vad han insett. Han hade som få andra konstnärer en förmåga att förmedla glimten i konstnärsögat. Hans bilder förmedlar ett konstnärligt kunnande och självförtroende som förde hans breda penslar på hisnande äventyr i färg, form, perspektiv och komposition. Det finns alltid en självklar kraft och en smittande energi i hans bilder.

Han tyckte själv inte att han hade någon stil, att det var vad han ville berätta som fick styra det konstnärliga uttrycket. Men oavsett vad man nu lägger i begreppet stil så känner man direkt igen en målning av honom. Den speciella färgbehandlingen och skalan. Trots att det här handlar om verk som i vissa fall är över femtio år finns det inget daterat över dem. Bilderna känns fräscha och aktuella. Stilar och bildideal har kommit och gått, och det har väl också en del av de här måleriska uttrycken. Men när bilderna är så bra som hans går det vid sidan av stilväxlingarna. De står sig. Och står sig bra.

Han är expressionist ofta med en lätthet och mjukhet i både färg och form. Men även om Lars-Erik Ström var en ordlekare av rang ser jag inte hans måleri som textbaserat eller litterär. Ett kul ord eller uttryck kan vara en utgångspunkt, eller trigger som man säger nu för tiden. Men ändå handlar det om de uttryck färg och form kan förmedla själva. Detta sagt även fast de ofta mycket välfunna bildtitlarna tillför extra dimensioner som känns speciella för hans konst.

Både färg och form gestaltar den sensualism som är utmärkande för många av hans verk. Mjuka former och ett helhetsintryck som känns mjukt även när färgerna är hårda. Och han har en särskild förkärlek till rörelsen. Man kommer nära hans motiv genom hans bildmässiga inzoomningar och beskärningar.

”Måleri är liv. Jag målade som en del av livet. Jag målade fort, det är mitt temperament. Jag kom på nåt jag måste fånga, och då måste det gå undan. ”, sa han en gång. Och i den snabba processen kräves stark urskillningsförmåga.

Människor och djur är vanliga motiv han gjort till sina. Han hade en skicklighet som få att hitta den där speciella gesten eller typiska åtbörden som fångar en karaktär exakt på kornet. Han visste att leende skapar kontakt och öppnar upp många låsningar och relationsknutar till motivet och inte minst till konsten. Hans motiv är från vardagen, den lilla världen, men han gjorde det lilla stort i sin konst. Det kom av respekt och kärlek till motiven.

Det finns en stor målning av en hund som är så sorgset och ömsint gjord att den blir helt oemotståndlig. Jag tror alla som ser den vill hålla om den.

Men det finns också en annan sorts bilddramatik. En gestalt med ihopknuten kroppsställning och händerna för ansiktet skildras som i lågmält kvidande ångestfylld smärta.

Och så är det sportbilderna. En backhoppare, elegant placerad i ett trapphus är som ett koncentrat av själva hoppet. Och den lyckligt cyklande kvinnan som är själva sinnebilden av somrig frihet och glädje. De få detaljerna är avgörande, men det är helheten det handlar om.

Många av hans kompositioner och bildbeskäringar är gjorda med osedvanlig stilkänsla och omtanke om motivet. Att gå så direkt på det väsentliga i motivet kräver kunskaper och bildseende utöver det vanliga.

Han målade med bred pensel. Snabbt gick det, på det där fria viset som bara finns när man fattat sitt konstnärsbeslut och vet vad man ska göra, och hur man ska göra det. Det är inget småpill i de här bilderna.

Han tog bara med det viktigaste, och sånt ser en bra konstnär, allt annat skulle distrahera och skymma.

Samma sak med färgen. Pang på med klara effektiva färger som förstärkte energin uttrycket. Han ville att färgen ska vara lika rik som orden, men på sitt sätt. Och så vill han utnyttja materialets eget uttryck. Han gestaltade djur och människor med karaktär och personlighet och med färgen kunde han förstärka och fördjupa karaktärerna.

Han sa att han hittade sina motiv genom att ”ösa ur tiden”. Men det han öste t ex på sextiotalet känns ju högst relevant även idag, både till form och innehåll.

Man kan inte beskriva Lars-Erik Ströms måleri utan att använda orden, originalitet, humor, egensinne och sinnlighet.

På den här imponerande utställningen får vi möta hans skicklighet i oljemåleri, emalj och grafik.

Han behärskade emaljmåleriet till fulländning och det ger utställningen många fina exempel på.

Det är en upplevelse att få möta en så stor konstnär som Lars-Erik Ström i en brett och ambitiöst upplagd utställning.  Miljön i Västerplana Mejeri ger en perfekt inramning.

Biggan i samspråk med vernissagebesökare

Hatten av för Kerstin Strandberg, och Biggan och Lasse Dahlberg som fört det här fina projektet i hamn på ett så bra sätt.

Här finns nära hundra verk, som vart och ett är väl värt att ägna en stund åt. Så ta tid på er.

Utställningen rekommenderas varmt.

BO BORG

Västerplana Mejeri
Trivselträngsel i Västerplana
Lars Erik-Ström (1929-2017)
Oljemålningar, emaljarbeten, grafik 1960-1995
Utställningen hade vernissage den 3 maj 2019 och kan även ses den 8, 11 och 12 maj.


Fakta: Innan mejeritillverkningen startade i den byggnad som idag kallas Mejeriet i Västerplana var ett bryggeri inrymt i den.  En biprodukt från bryggeriverksamheten var bryggjästen. Den användes vid rågbrödsbak, även det en viktig inkomstkälla.  I byggnaden fanns bostäder som hyrdes ut både till personal och andra.
Under senare delen av 1800-talet var ett mejeri inrymt i lokalerna. Det lades ner när Blombergs mejeri anlades och övertog tog stora delar av produktionen och försäljningen. Mejeriet i Västerplana återuppstod på 1920-talet och var i verksamhet till första åren på 1940-talet. När mejeriverksamheten upphörde användes lokalerna bland annat som tapetserarverkstad. Senare användes byggnaden till hönshus. I slutet 1990-talet såldes den K-märkta byggnaden för 1 kr till Biggan och Lasse Dahlbergs som har rustat upp den. De genomför då och då kulturprojekt som konst- och musikarrangemang i lokalerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s