Minako Masui

Vad inte allt kan grafik vara. Koppargrafik kan ta fram något viktigt ur mörkret som annars skulle bli kvar där. Minako Masuis grafik är inte bara bra. Den är bättre! Hon är en konstnär som alltid hittar vägar fram till något som är angeläget, vare sig det gäller poesi, skulptur och framför allt grafik.

Minako Masui är född 1940 i Japan. Hon kom i början av sextiotalet till Sverige, Hon var verksam som poet men märkte att hon inte kunde få fram de språkliga nyanser som var så avgörande för hennes poesi. 1984 – 1989 gick hon på grafikskolan Forum i Malmö. Hennes lärare Bertil Lundberg såg hennes talang och potential och hans uppmuntran var viktig för henne. Jag tycker mig se influenser i hennes bildspråk från Bertil Lundberg och Imaginisternas surrealism med informella inslag. Men jag känner mig osäker på detta eftersom ingen i den uppsjö initierade skribenterna i den här boken diskuterar eller ens nämner detta. Men jag ser det.

Grafikskolan Forum inför en utställning på Malmö Museum 1987
Stående fr v Johanna Liedes, Ann Pontén, Antje Nilsson, Roger Forslund, Magnus Lundh, Håkan Berg, Arnold Hagström, Maria Olausson, Ann-Britt Gyllin
Sittande fr v Krystyna Pietrowska, Bertil Lundgren – lärare, Ingela Blomquist och Minako Masui

Foto: Jonn Leffmann

Men visst. Hon ha stakat ut och gått sin egen väg. Men konst föds också ur konst. Jag ser inte det som något som måste döljas. Ett sammanhang är ett sammanhang helt enkelt.

Boken är vacker. Minako Masuis bilder är imponerande på många sätt. Tekniskt, storleksmässigt och framför allt konstnärligt. Och de är återgivna med förstklassiga fotografier här.

Dream

Hon har hittat nya sätt att presentera grafik och ibland befriat den från det traditionella. Ibland har hon visat jättehöga grafikvepor. De är konstnärliga bildrullar i för grafiken ovanligt stora format som aktiverar utställningsrummet på ett annat sätt än de vanliga bakomglasochrambladen. De stora bladen hänger fritt, skälvande i rummet och effekten blir anslående. Jag gillar arrangemanget men de av hennes kompositioner som är uppbyggda av många figursågade plåtar är det i hennes grafik jag tycker minst om. Jag hittar inget där utöver det dekorativa och det är aldrig det jag söker i konsten.

Ett av motivspåren går tillbaka till hennes arbete på ett laboratorium. Hon såg inte bara det vetenskapliga i mikroskopet. Hon såg sidor av objektglasets verklighet som också var konstnärligt bäriga, öppningar mot annat än det rent sakliga. Från mikroskopets lilla värld gör hon självklara övergångar till det universella och oändliga. Naturiakttagelserna, både de vetenskapliga och de mera vardagliga för hon mot visionärt sökande. ”Närgranskningen glider gradvis över i en klargörande överblick.”, skriver Thomas Kjellgren. Exakt så är det.

Jag tycker bäst om hennes etsningar. De är verkligen imponerande i sin blandning av nära och fjärran. Hon nämner Peter Nilsson, en kombination av vetenskapsman och skönlitterär författare, som en inspirationskälla. Och det märks och känns.

Hennes litterära influenser kanske kommer sig av att hon ju själv är poet och ordkonstnär. Hennes svårigheter att skriva poesi på ett främmande språk kompenserar hon med ett rikt (”ord”)förråd i bildspråket.

Rymdfrö II-3, 1994 och Lkjuskälla, 1983

Hon gör sina spontana och ögonblickliga ingivelser till rytmiska och mystiska kompositioner. Hon vet att väl ta vara på slumpens gåvor med största noggrannhet och konstnärliga omsorg.

Den här boken om Minako Masui är en gedigen volym som i texter och bilder verkligen visar vilken stark konstnär hon är. Hennes olika motivområden och hennes olika tekniker visas på ett omsorgsfullt och slagkraftigt sätt här. Min invändning är att det är dålig synk mellan text och bilder. Läser man om en bild ska man väl också kunna se den utan att bläddra.

I boken finns texter av ett knappt tiotal skribenter. Några är särskilt öppnande. Thomas Kjellgren har skrivit huvudtexten. Och den är verkligen bra; insiktsfull, idérik, respektfull och välskriven och inspirerande. Och vilken konstskribent får så mycket sagt med så få ord som Sune Norgren. Det är suveränt med bidrag av flera poeter som skrivit direkt om/till den här konsten. Jag tänker särskilt på Lasse Söderberg och Bengt Adlers. De fyller på med sådana ingångar i bilderna som prosan inte når eller förmår.

Det här är en konstbok i toppklass. Främst för Minako Masuis bilder förstås. De är fint återgivna här. Och som sagt flera fina och öppnande texter. Ännu ett citat ur Thomas Kjellgrens fina text som formulerar hennes konstnärliga kvalitet får avsluta: ”Det är som om hennes strävanatt utvidga sitt eget gör så att vi vågar tänka oss förbi ögats begränsande värld.” Den här boken ger, främst i bild men också i text, gång på gång syn för sägen.

BO BORG


Minako Masui
Projektledare: Sune Nordgren¨
Texter av: Bengt Adlers, Angela Garcia, Berit Jonsvik, Thomas Kjellgren, Conny C-A Malmqvist, Thomas Millroth, Britte Montigny, Lasse Söderberg, Sune Norgren
Foto: Laszlo Bogardy, Percy Engvall, Per Johnsson, Berit Jonsvik, Jan Jönsson, Tamara Malmström de Laval, Minako Masui, Torbjörn Molin, Gallery Nikko, Johan Wingborg
Grafisk form: Anna Larsson Design
Tryck: Göteborgstryckeriet
Kalejdoskop Förlag
ISBN: 978-91-7936-125-9


PS
Kan inte någon/några därute, som var med när det begav sig, fylla på med några namn, förutom Minako Masui och Bertil Lundberg till fotot från 1987

Christina Ringsberg, Åke Johansson, Richard Årlin eller Sune Nordgren kanske kan ge oss svar?
Red.

Nu har alla på fotot från 1987 fått namn. Stort tack till Sune Nordgren som med hjälp av Minako Masui löste det.
Red.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s