Salamandern från Farsta – Ernst Billgren

Jag började läsa Salamandern från samma dag den kom med Postnord. Direkt när jag öppnat emballaget. För Ernst Billgren är en författare jag verkligen gillat. Ett par av flera favoritböcker är Kommittén, en roman om konst och media. Och Vad är konst. Minns jag rätt var det han som började hela Vad är konceptet. Och han gjorde det verkligen bra och helt stilbildande, och ingen av de efterföljande Vad är böckerna kom upp till den nivå han på ett så till synes självklart sätt satt. Intelligent, rolig och klargörande folkbildning av bästa märke. Det behövdes författare av Ernst Billgrens speciella tankekaliber för att det skulle blir riktigt bra. Jag vet inte om han är en litteraturens Picasso som det litet fånigt står i reklammaterialet. Men en riktigt bra författare har han varit.

Så det var med stora förväntningar jag läste Salamandern från Farsta. Jag direkt konstatera att de inte infriades för mig. Inte på långa vägar faktiskt. Jag fick kämpa för att ta mig vidare genom de nästan fyrahundra sidorna.

Den handlar om…. Ja, vad handlar den om egentligen? Huvudpersonen Bengt (inget alter Ego för Ernst vad jag kan förstå) växer upp i Farsta. Flyttar till stan. Och sen tillbaka igen. Han föder ett barn genom manlig jungfrufödsel. Och via dotterns fotbollstalanger hamnar han i märkliga sammanhang.

Enligt baksidestexten handlar den om hur en ny människoart gör entré. När ett skifte av värderingar sätter den gamla världen på grund.

Boken lyfter fram en massa utvecklingsteori som jag vare sig blir klok på eller intresserad av. Det kan mycket väl vara så att jag är fel läsare till en intelligent bok. Men mina sensorer säger mig (med all respekt för en gammal favorit som Ernst Billgren förstås) snarare att det är tvärtom.

Boken är tråkig. Författaren jobbar med ett system av fotnötter som stör läsflytet. Handlingen är komplicerad full av märkliga Lightsciencefictiondetaljer förklädda till vardag i Farsta med omnejd. Det är fiffigt och intrikat. Det blir litet som en fotbollsspelare som dribblar och dribblar, och dribblar och dribbblar och fintar. Men resultatet blir inte en bra passning och än mindre ett skott på mål.

Salamandern från Farsta är lång, stundtals rätt poänglös och mycket pretentiös. För mig blev det mycket väsen för litet ull.

Ett citat ur boken beskriver kanske min olyckliga belägenhet som läsare av den: ”Den gamla homo erectus förstod aldrig poängen med det meningslösa och var därför alltid mer eller mindre olycklig. Hon passade inte alls för nästa steg i mänsklighetens utveckling.”

BO BORG


Salamandern från Farsta
Författare: Ernst Billgren
Bokförlaget Langenskiöld 2020


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s