Lenny Clarhäll självbiografisk bilderbok

Som jag ser det finns det inget starkare offentligt konstverk I Sverige än Lenny Clarhälls Ådalsmonument från 1981. Vilket skulle det kunna vara!? När såg man en så verkningsfull dialektik mellan form och innehåll. Den stora bronsskulpturen fångar den tragiska händelsens hela dramatik och dynamik i ett fruset ögonblick som gestaltar den upprörande händelsen på ett sätt som inte lämnar någon oberörd. Den skulpturen har fått både historien, politiken och bronsen att leva och lämna bestående intryck. Den intar en central plats i vår konstkanon.

Clarhäll är en ofta anlitad konstnär för att göra större offentliga arbeten. Och det fina är att han inte produktifierat ett speciellt uttryck och upprepat det. Tvärtom har han jobbat i olika material och med skilda uttryck anpassade till den plats och kontext som verket ska verka i. Det är en viktig, jag skulle säga avgörande, kvalitet hos ett konstnärskap.

Lenny Clarhäll är åttiotvå på det åttiotredje. Han har verkat hela sitt vuxna liv i konsten. Han fick tidigt stora uppdrag, det första i sjukhuset i Huddinge i början av sjuttiotalet.  Han gjorde det så bra att det nästa omgående följdes av fler och på den vägen har det varit hela hans nu drygt sextioåriga långa konstnärsliv.

Härförleden kom en ny bok om Lenny Clarhäll och hans konst. Han har gjort den själv och kallat den för Självbiografisk bilderbok. Det är en fin bok gjord med stor omsorg. Den täcker hela hans liv från barnsben i Timmersdala i Skaraborg till de senaste fyrtio årens viste och arbetsplats i Hölö utanför Stockholm. Texten är inte mångordig. Ändå får man en fin bild av hans liv och arbete. Om konstnärsbiografier brukar vara massiv prosa har den här mera tonen hos av lyriksamling. Han verkar inte ha behovet att visa upp alla stora uppdrag han gjort eller gå igenom alla sina verk. Han väljer några och är trygg i att de ger den bild av hans liv och konstnärskap han vill visa på ålderns höst. Nu blir den första målningen med motiv genom köksfönstret i barndomshemmet i Timmersdala viktig. Och han är i den åldern när han tror sig veta vad som präglat honom. Han presenterar viktiga minnen som ”återsken”. Enstaka meningar får slå an hans livston. Till det bilder av verk. Det känns rättframt, okonstlat och insiktsfullt. Det är ett anspråkslöst sätt att presentera ett imponerande konstnärskap.

Man slås av mångfalden och rikedomen i uttryck i hans konst. Den är ofta en lyckosam kombination av gediget hantverkskunnande och en rikedom av konstnärliga visioner.

Det finns ett uppslag med en bild av hans storstilade verk i Södertälje Skogen. Ett märkligt verk, helt fascinerande där det sträcker sig över två våningar. Efter att varit magasinerat i sjutton år får vi veta att det nu har återuppstått i Stadshuset i Södertälje. En välkommen återkomst.

Malanganerna, ett tema med stora mytiska skulpturer han jobbade med i flera år finns förstås med. Liksom hans märkliga och mycket vackra Pietà placerad i Gryts kyrka.

På en resa träffade han en poet och blir intresserad av hennes arbetssätt och dikter. Det fördjupar hans intresse för poesi som en inspirationskälla. Han berättar om hur ”kraften, sinnligheten, allvaret” i Katarina Frostenssons dikter. frammanat tankar som han vill gestalta i bild. Boken ger flera fina exempel

I ett avsnitt i boken som heter Möten redovisar ha upplevelser av konst som gjort så stort intryck på honom att det lett till nya verk. Det märks och finns fina exempel i boken på att det etablerats en kreativ kontakt i möten med arbeten av Munch, Rothko, Kiefer, Malevitj och Brancusi.

I ett efterord övergår han till mera traditionellt biografiskt skrivsätt. Även här mycket kortfattat. Han skriver om sig själv (för visst är det han som skriver) i tredje person. Jag blir han, så kallad illeism. Det greppet används ibland för att skapa bilden av makt och auktoritet. Andra gånger är det en självironisk blinkning för att visa att man inte tar sig själv alltför mycket på allvar. Jag tolkar det här som att boken främst uppehåller vid en del av hans persona, yrkesrollen.

Lenny Clarhäll är fortfarande i högsta grad kreativ. Boken ger exempel på måleri från de senaste åren, strama och beslutsamma och ändå med närhet. De kompositioner med drag av byggnader han gjort i närtid känns bildmässigt och kompositionellt uppfordrande. De har den där sortens lågmälda utstrålning som liksom kommer inifrån som bra konst kan ha.

BO BORG

Foto: Bo Borg


Lenny Clarhäll självbiografisk bilderbok
Bild och text: Lenny Clarhäll
Grafisk form: Eva Kvarnström
Inget Förlagsnamn angivet
ISBN: 978-91-519-7974-8


Några bilder från invigningen av Lenny Clarhälls skulptur i Skövde den 16 oktober 2015

Jan Gustafsson, Skövde Allm. Konstförenings ordf. talade liksom konstnären. Christer Rapp, beställare, övervakade när ”Huldran på Klyftamon” invigdes med pompa och ståtmässingsblås och revärer

Foto: Rune Lindström


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s