Lise och Gertrud – Folkets hus i Lidköping

I fredags kväll var det musikfest av klass på Folkets Hus i Lidköping. Vi fick avnjuta Lise och Gertruds show, en musikalisk delikatess. Det blev succé förstås. Man är chanslös i ordets mest positiva betydelse mot de varma genommusikaliska vibbar som står som spön i backen när dom showar.

Lise och Gertrud är verkligen ett par musikens drottning Midasar. Alla låtar de tar i blir glimrande guld.

De spelar sina versioner av andras sånger. Inte som coverbanden som gör den sämre än originalen genom att försöka göra karbonkopior. Här är det tvärtom. De låtar de kör blir lika mycket deras egna som originalartisternas.

Det spelar låtar som jag normalt inte gillar alls. Abbahits till exempel. Dom är nog bra på sitt sätt. Men absolut inget för mig. Men här hör jag mig själv applådera järnet när de kör en ABBA-låt. Och Bo Kaspers Orkester får jag vanligtvis utslag av när jag hör. Men när Lise och Gertrud gör sin version av en av deras låtar får jag ståpäls.

Sådana är dom: Lise och Gertrud. De äger en enorm musikalitet. Två olika röster som harmoniserar perfekt. Snacka om synergieffekter. Och rösterna fungerar klockrent när de gör solonummer. De ackompanjeras av världens minsta storband i form av Gertrud Stenung på cello. Vad allt kan hon inte göra med den. Den står för komp med och utan stråke. Och den fungerar som rytmsektion, både bas och trummor emellanåt. Och solist.

De spelade ett gäng av sina favoritlåtar. Och som de gjorde dem blev nog flera av dem nya favoriter för oss i publiken. Det är omöjligt att inte nämna deras suveräna version av Bowies Life on Mars. Och en turboladdad version av Beatles Drive my Car. Den åkte ifrån de versioner jag hört på nytt musikaliskt banrekord.

En av mina favoritlåtar ingick i setet. En som Elvis, Waylon Jennings och Dwight Yoakam gjort odödliga versioner av som jag inte klarar mig utan. Oöverträffade trodde jag. Och det är de nog fortfarande. Men inte ouppnåeliga. Lise och Gertruds version var något helt annat. Men ack så bra. Och att som dom med en stjärnhimmel av glimtar i ögonen klippa in Chubby Checkers Let´s Twist again. Suveränt är bara förnamnet.

Roliga är dom också, både i ord och ton. Kul mellansnack. Och så gjorde de en kärleksfull motorsågsmassaker på dalmål av Ricky Martins plåga She Bangs.

De avslutade med ett Povel Ramelmedley. Och berättade att de ska göra ett Povelprogram nästa år till hundraårsjubileet av hans födelse. Att få höra Johanssons Boogie Woogie vals i Lise och Gertruds version står överst på min önskelista till Jul.

Nu känner jag att jag måste spara några superlativer till nästa gång jag ser och hör dem. För det kommer jag att göra när chans gives.

Den här eminenta showen hette Tack och lov för musiken. Skulle jag satt rubriken skulle den ha blivit Tack och lov för Lise och Gertrud!

BO BORG

Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Lidköpings Folkets Hus
Tack och lov för musiken
Lise och Gertrud (Lise Hummel och Gertrud Stenung)
Publik: Ett hundratal som var med på noterna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s