Charlotte Walentin (f 1965) tog sin examen från Konsthögskolan i Malmö 1999. Hon bor och arbetar i Malmö. Hon är en framgångsrik utställare och har arbetat med offentlig utsmyckning, till exempel konstnärliga gestaltningen Öppna/Sluta som är placerad på Studiecentrum på Lunds tekniska Högskola. Hennes utgångspunkt där är ord ur de första respektive sista meningarna från över hundra olika romaner. Hon har skrivit av orden med sin handstil och transformerat dem till grafiska mönster. Mönster verkar vara ett tema i en del av hennes konst.
Nu har det kommit ut en bok kring några bildserier hon gjort. Den innehåller (tyvärr) ingen konstnärspresentation. Däremot finns en introducerande text av konstprofessorn Håkan Nilsson som också skriver om konst i Svenska Dagbladet. Det är en märklig text som bygger på att han räknar upp en massa till synes paradoxala motsatser och som jag förstår det driver tesen att dessa fås att samsas i Charlotte Walentins konst. Så fort han säger A, säger han att också B gäller, till exempel konceptuell, men också sensuell, intellektuell, men också intuitiv o.s.v. Det blir en intellektuell konsthistorisk pingpong som är mer underhållande än den ökar förståelsen for Walentins bilder.
Boken innehåller också en dikt av hyllade poeten Iman Mohammed. Jag tycker om kopplingen till poesin. Jag ser den här dikten som en vacker ordväv som klär bilderna, men inte öppnar dem. Åtminstone inte för mig.
I boken visas verk som är gjorda av infärgade dukar som veckas på ett dekorativt sätt. De är vackra på ett rofullt vis. Skiftningar i färgen förmeras av ljusets sätt att förändra i veck och vinklar på de tredimensionella verken. Kanske kan man säga att de här verken ibland träder fram som komplexa och skiftande lager av färg och ljusskikt mer än som ting.
Jag har sett dem hänföras till postminimalismen. Den kan på ett sätt sägas vara en vidareutveckling av minimalismens idéer om icke-traditionellt formskapande där materialets egna egenskaper (ordet för dagen är ”materialitet”, men det är så överanvänt nu så jag skippar det här) spelar en huvudroll för uttrycket och betraktarens intryck. Postminimalismen arbetar med samma formella förenklingarna som minimalistisk konst, men strävar efter att genomsyra verken med mening och referens i bredare uttryck.
Oavsett eventuell ism-tillhörighet har vi att göra men dekorativa verk. Hon bygger kompositioner i den serie som kalla Fold med vikningar. De viks på ett stramt och geometriskt vis. Delar av baksidan veckas på ett sätt som skapar stilfulla mönsterkontraster. Fram, men också bak för att anknyta still Håkan Nilssons begreppsparsanalys.
Just det vikta ger många möjlighet till olika konstnärliga uttryck som hon tar väl till vara.
En annan bildserie heter Blue-Another Shade of Blue. Där hängs plisserad canvas över en spik. Tyngdlagen griper in och skapar en nedåtgående dragning i formen och vecken breder ut sig nertill. Det ger former på verken som jag upplever som annorlunda. Det blir vackert och stilfullt på ett sätt en inte ser så ofta.
Originalitet och nyskapande hör till det vi söker vi i konsten. Charlotte Walentin har skapt en egen väg som det är spännande och visuellt berikande att följa med på.
Bokens fina fotografier av flera olika fotografer, bland annat av konstnären själv, redovisar en bra introduktion till den här delen av Charlotte Walentins skapande.
Tänk så många intressanta konstböcker som kommit ut på Kalejdoskop förlag genom åren. Det här är ännu en.
BO BORG
Porträtt/foto: Per Mårtensson
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: Charlotte Walentin – Fold
Text: Håkan Nilsson
Poem: Iman Mohammed
Foto: Camilla Gewing Ståhlhane, Niklas Hansson, Per Mårtenson, Charlotte Walentin
Omslag: Per Mårtensson
Förlag: Kalejdoskop
ISBN: 978 91 7936 5
boborg.se 