Även om Anna Ling är en väletablerad konstnär tycker jag det borde inkluderas åtminstone några grundläggande biografiska uppgifter när det kommer en bok, den första såvitt jag vet, om hennes konst. Det gör det inte så jag börjar med några; Anna Ling bor och arbetar i Malmö. Hon är född 1971 och tog sin examen från Konsthögskolan i Malmö 2003. Hon har ställt ut på flera gallerier i Sverige och utomlands. Sommaren 2023 visar hon utställningen Efterdyning på Lunds Konsthall. Hon har också gjort en rad offentliga gestaltningsuppdrag, bland annat på Förskolan Ormen Långe i Lund.
Det har alltså kommit en bok som presenterar en del av Anna Lings konstnärskap. Den innehåller en metodisk inledande text av Åsa Nacking som resonerar kring och analyserar några av konstnärens bildserier. Här finns också ett samtal mellan konstnären och Luca Frej. Huvuddelen av boken upptas av ett fint bildmaterial.
Det är en konstnär och ett konstnärskap som var okänt för mig, men som den här boken gör mig intresserad av.
Det sägs att hennes arbetsmetod kan liknas vid forskarens. Kör för det, men bara i visst avseende, menar jag. Konst är konst och forskning något annat med väsensskilt syfte och andra krav, metoder och förutsättningar. Som jag ser det kan man säga att hennes konstnärliga metod kan sammanfattas i bokens rubrik; Spåren emellan. Det är ett smalt fält där konsten och vetenskapen kanske överlappar varandra en aning. Vetenskapen är ju objektiv bygger på teorier och verifierbara hypoteser som förklarar. Konsten däremot är subjektiv och konceptuell och prövar mera intuitivt. Men förarbete och intentioner är en sak. Det är förstås verken vi möter och vill lära känna.
Anna Ling är har metodiskt arbetssätt. Hon gör fältstudier som hon tar som utgångspunkt för sin konst. Det är alltid hennes egna direkta iakttagelser som är grunden till hennes konst. Hon kombinerar det hon ser med det hon vill visa. Hon arbetar utifrån sitt intresse för natur, miljöförstöring och klimatförändringar via bland annat marina vetenskaper, geologi och meteorologi. Men det är förstås estetiska aspekter hon arbetar med även om de kan ha en resonans av sådant vi associerar med vetenskap.
Flera av Anna Lings verk tar sin utgångspunkt i fotografier hon själv tagit. I
till exempel långa serier av tuschteckningar skildrar hon sina naturobservationer och intryck. De verkar vara gjorda med ett nästan maniskt tålamod och intresse och respekt för detaljer.
Sediment från 2016 är en serie teckningar gjorda med tuschpenna med fin spets. Om jag förstå det rätt är motiven bilder av stenformationer som blivit kvar i ett övergivet kalkbrott. Bildernas stillhet gör ögat rörligt och aktivt trots att motivet är hugget i sten. Tiden står still som i Geijers psalmstråf ”…o evighet du tid utan tid”. Ett memento över överlevnad eller en död i skönhet? De här bilderna får, liksom många av Anna Linds, ett tvetydigt, svårmodigt och i mina ögon melankoliskt uttryck, beslöjade av något mörkt.
Serien Abyssal från 2023 är fotografier tagna en sommarnatt där maneterna tycks sväva som stjärnor i det mörka vattnet. Det är de vackraste och mest uttrycksfulla bilderna i boken. Uttrycket är gåtfullt och gläntar mot evigheten med skönhetens ovärderliga hjälp. De här bilderna känns mera sensuella än många av de mera tydligt idéburna verken som fångar intresset via andra vägar.
I boken finns också skulpturer vackert fotograferade. Jag tänker särskilt på de som kallas Reefs och är från 2023. Det handlar om döda korallrev, så kallade spökkoraller. De har liksom havets rörliga liv fixerat och bevarat i sina matta förstenade ytor. Ljuset spelar vackert i deras grova yttre vars mönster blir bildminnen av det liv som lämnat dem. Det blir en spöklik död i skönhet. De har ett mångtydigt uttryck som öppnar både mot känsla och intellekt.
De mest engagerande verken blir för mig den serie från 2006 som heter Den grå massans geografi. Grå oformliga former täcker delar i minnets arkitektur. Jag känner en, kanske förflugen, association till en del bilder av Sten Eklund. Och det är den enda annan konst jag något kan förknippa till hennes särpräglade bildvärld.
Det här är en fin och vyvidgande konstbok. De presenterade verken lägger Anna Lings spännande och originella konstnärskap i daga.
BO BORG
Bok: Spåren emellan – Anna Ling
Redaktör: Isac Nordgren Jonasson
Texter: Åsa Nacking och Luca Frei
Foto: Hendrik Zeitler, Helene Toresdotter, Anna Ling, Karl Isaksson, Fredrik Åkum, Terje Östling, Niklas Hansson, Peter Hudi, David Stjernholm, Lucas Gölén, Johan Tholson, Jenny Ekholm, Camilla Gewing Stålhane, Olof Nimar,
Grafisk form: Peter Hudi
Förlag: Kalejdoskop
ISBN 978 91 7936 135 8
boborg.se 