Jag föreställer mig ett hem – Göteborgs Konsthall 100 år

Högst upp vid slutet/början av Göteborgs paradgata Avenyn ligger Götaplatsen med Göteborgs mest fotograferade man Poseidon. Här finns även de byggnader/instituitioner som man en gång i tiden gärna ville visa upp.
Bland dem finns Konsthallen som ligger granne med Konstmuseet.

Vid Götaplatsen upptäcker man snabbt en favelaliknande byggnation och förstår att här händer det något. Det är Drömmarnas Monument ett allkonstverk på enligt uppgift 264 kvm. Det är under ständig utveckling genom att man veckovis bjuder in nya konstnärer eller organisationer med anknytning till konsten att delta i verket.
Jag har bara tidigare sett en något liknande ”trottoarpratare”. Det var en hög stapel med skrotbilar som uppmärksammade en utställning i Skövde konsthall i deras kulturhus.
Uppmärksamhet har Drömmarnas Monument fått i media och även från stadens tjänstemän och politiker. Flera har velat få bort det helt eller förminska det. Men det står fortfarande kvar.

När man gått uppför tidens imptrappor både utanför och inne i konsthallen så står man vid receptionen och ser genom dörren som leder in i hallen. Där ser man en ryttare till häst framför en hyreslänga. Det känns som allt detta finns i verkligheten innanför dörröppningen. Det gör det givetvis inte. Det är ett foto av Lennart Navarrete. Men storlek, placering och proportioner gör att det känns så.

På var sida om dörröppningen sitter det en väktare/hund av Rakel Bergman Fröberg.

Utställningen har de själva beskrivit som ”en vildvuxen grupputställning som uppmärksammar att konsthallen fyller hundra år genom att lyfta fram ett brett urval av konstnärer”.
Jag kan bara hålla med; den är verkligen vildvuxen och innehåller det mesta av vad konsten kan bidra med idag. Det är inte lite eftersom så mycket kan räknas som konst, bara det visas där man vanligtvis visar konst. Det kan för de med äldre preferenser för konst stundom kännas förvirrande. Men här är mångfalden så stor att även de kan känna sig hemma.
Att alla utställarna idag arbetar eller bor i Göteborg kan kännas betryggande inför framtiden – hur den nu kommer gestalta sig.

Bilderna får berätta om hur det ser ut.

STORA SALEN

Margarita Iribarren – Hanna Antonsson

Tekla Bergman Fröberg

Fredrik Åkum (t.v. överst) – Sian Hedberg (t.v. nederst) – Olof Marsja (t.h.)

Olof Marsja (t.v. överst) – Sian Hedberg (övriga)

Amanda Björk (t.v. fr. taket) – Luna Lopez (t.h. ö.) – Rakel och Tekla Bergman Fröberg (t.h. m.) – Enver Ramirez (t.h. n.)

Tekla Bergman Fröberg.

Tvillingar är inte så lätt att hålla isär. Det gäller även i deras konstnärskap de jobbar ofta tillsammans. Räkna med att även om det bara står Rakel eller Tekla vid en bild, så har den andra haft med ett finger i spelet minst.

LILLA SALONGEN

Fredrika Anderson (t.v.) – Trinidad Carrillo, video & Malinn Daengtakote Petersén (t.h. ö.) — Eric Magassa (t.h. n.)

Zehra Ay

LÅNGA GALLERIET

José Luis Martinat / En gravsten och ett ljusbord med diabilder

José Luis Martinat är en av de få av utställarna som jag stött på/känner till sedan tidigare. Säjer nog mera om mig än något annat har sett för få utställningar på senare tid.
Såg 2019 på Galleri Box i Göteborg en utställning liknande det han visar här. Han arbetar tillsammans med gatuartister, som lever på sin porträttkonst. Fotona bearbetar han enligt en gammal latinamerikansk metod kallad retratos iluminados (upplysta porträtt) som ofta används för gravstenar.
Allt tangerar mina tankar om vad konst var innan vi ”uppfann” den. Konsten före konstbegreppet. När det var en organisk del i samhället. Nu har vi den fria konsten och den frie konstnären. Fri som fågeln, men i sitt egna speciella luftrum.

Daniel Götesson och Roger Risberg (t.v.) – Mathilda Frykberg (t.h.)

Jacqueline Forzeliu Dioramor/modeller (1:12)

Eva Linder


Besöker ni utställningen tillsammans med barn så finns det aktiviteter för dem. Skattjakt i utställningen och en ateljé för barn. Fråga i receptionen.


Många talar om att den här utställningen inte bara är en hundraårsutställning utan kanske även konsthallens stora tack- och avskeds-utställning. Eftersom konsthallen skall bli utlokaliserad nästa år till Gamlestaden.
Jag vet inte riktigt varför? Större och bättre lokaler? Bättre arbetsmiljö? Enligt några så är det ”de själva” som vill flytta. Om det är på grund av de tidigare frågetecknen så borde det gå att lösa mycket av det på den nuvarande platsen.

För mej känns det helt fel att flytta konsthallen och frågan uppstår om de som bestämmer i Göteborg vill bli av med Konsthallen på sikt. Och att detta är första steget.
Fråga bara en mäklare av fastigheter om vad som är viktigast. Finns bara ett svar: Läget!

Alla göteborgare kommer nog ofta till Götaplatsen eller dess närhet. Dessutom är hela stadens infrastruktur uppbyggd kring att ta sig till centrum.
Alla turister/besökare vet var Götaplatsen ligger eller kan fä vägledning dit av nästan alla i staden.
När det gäller den senaste kategorin så kommer konsthallen i princip förlora alla vid en flytt till Gamlestaden. Det är en viktig grupp om man vill uppehålla ett gott rykte i Sverige och världen som en aktiv konst- och kultur-stad.
När det gäller göteborgare som besökare så är frågan mera om hur stort bortfallet blir och om tillskottet från det nya läget kan uppväga det. Eller kanske gå på plus. Tror, tyvärr inte det, eftersom konkurrensen om människorna i dagens medialandskap är stenhård.
Bara bortfallet av de som tidigare tänkte: – Jag gör ett besök på konsthallen och om det bir tråkigt och kort, så kan jag alltid gå till konstmuseet och se några av mina gamla favoriter.
Den typen av synergieffekter vid Götaplatsen är nästan oräkneliga.

En som har försökt att få igång en debatt i GP om flytten är Pontus Hammarén
Pontus Hammarèn, GP 15 okt 2022
Men det finns nog inget annat att se fram emot – SVT Väst

Se utställningen på Göteborgs Konsthall. Den är värd både tid och en omväg om det behövs.

Rune Lindström

Foto Rune Lindström

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Jag föreställer mig ett hem – Göteborgs Konsthall 100 år
Medverkande konstnärer: Meira Ahmemulic, Kasra Seyed Alikhani, Fredrika Anderson, Hanna Antonsson, Zehra Ay, Amanda Björk, Trinidad Carrillo, Malinn Daengtakote Petersén, Jacqueline Forzelius, Mathilda Frykberg, Rakel Bergman Fröberg, Tekla Bergman Fröberg, Daniel Götesson EKTA, Sian Hedberg, Fanny Hellgren, Margarita Iribarren, Ismaila Jallow, Eva Linder, Luna Lopez, Eric Magassa, Olof Marsja, José Luis Martinat, Lennart Navarrete, Enver Ramirez, Roger Risberg, Linda Tedsdotter, Fredrik Åkum
Mera om konstnärerna
Drömmarnas Monument
Stefan Karlsson, Sebastian Rudolph Jensen, Emelié Sterner, Alice Deimante Neimantaite, Carl Norén, SPEAKERBREATHER (Adam Ward and Louise Hornberg), Avgvsx, Lina Ekdahl, Martin Fridén och Gift Kultur, Elisabet Landin, Ossian Melin och Emma Khanafer, Karin Likben och Ina Lidman, Björn Perborg, M.ontr.eu/x, Grunden Media, Conjectum, Anders Lindberg / Green Woodwork, Bubblan, Göteborgs Stadsbibliotek, Infra Artist Collective, Drömmarnas Kaj & Kultur.
09.06 — 27.08 2023
Göteborgs konsthall, Götaplatsen, Göteborg

Lämna en kommentar