”Jag vill ha den där flickan i en Cole Porter-sång
Bara känna den flickan i en Cole Porter-sång
Jag vill ha den där flickan i en Cole Porter-sång
Doobie dum dah, doobie dum doh”
Varje tid har sina stora melodisnickrare, dom som tatuerar sina melodier och fraser i våra öron. En av vår tids, Per Håkan Gessle, harangerar Cole Porter i en av sina dängor och visar att Cole Porter finns kvar och lever kvar i hitlåtmakarnas blodomlopp.
En bra låt startar minnen och känslor. Och det gör Cole Porters (1891–1964). Han har skrivit oräkneliga. För en sjuttioplussare som jag har de alltid funnits där i bakgrunden, även om de är från äldre tider än jag. Man behöver bara höra ett par takter eller några ord i en refräng så spelas de upp. Sådana sånger skapar bara de stora, oavsett genre.
Cole porter har skrivit massor med slagdängor. De bär sin tids uppskattade drag, men till skillnad från många andra sånger från då funkar de även i vår tid så tidstypiska de är.
GöteborgsOperans Lars Hjertner har vi sett i många olika roller genom åren, Herr Schultz i Cabaret och titelrollen i Chaplin för att bara nämna några. Han gillar Cole Porter och har satt samman ett program med ett drygt fyrtiotal av hans låtar. Det är en nummerrevy med litet biografiska fakta mellan sångerna. Och låtarna inte bara sjungna utan också gestaltade iscensatta.




Det blir en lyxig och festlig föreställning. Den suveräna affischen slår an tonen. När sångerna är så här starka räcker det med en trio och två sångare. Lars Hjertner och Micaela Sjöstedt är sångsolisterna.
Jag har sett Hjertner i många roller, men den här är den som passar honom bäst. Flera av sångerna och är från stumfilmstiden. Och det passar Hjertners spel. Han har ett övertydligt spel där varje ord tycks ha en gest. Ni vet när man inte kan säga jag utan att peka på sig själv eller äga skriva utan att skriva luften. Han sjunger den här typen av sånger bra. Det märks att han gillar materialet. Och han tycks stortrivas i smoking. Och han dansar, sjunger och gestikulerar så det står härliga till.
Samma sak med Micaela Sjöstedt. Hon kan variera röst och uttryck. Hon har ett dansant temperament som är klockrent här. Det finns scener när de slår gnistor om det här genommusikaliska paret. Ständigt leende dansar och steppar de. De är verkligen ett utmärkt par för en föreställning som denna.
Och trion med kapellmästaren och pianisten Per Larsson i centrum och Viktor Turegård, kontrabas och Julia Schabbauer på trummor och congas fyllde väl upp den storbandskostym de här låtarna är vana vid.


Det var en föreställning som gnistrade av highlights. För mig var höjdpunkten när de klev ur festkäderna och sjöng en kul version av Don´t fence me in.
Tempot var rappt i den här jukeboxföreställningen där nästa sång hela tiden pockade på att komma fram och gjorde det som popcorn i en het panna.
Inramningen var helt rätt. Fred Astaire och Ginger Rogers look. Sångarna längst fram på scenen. Bakom dem musikerna. I fonden ett bildspel med suveränt stämningsskapande bilder som växlade och skapade nya miljöer och stämningar.
Historien om the rise and fall of Cole Porter är en hyllning till hans konst som är en kravlös underhållning för musikvänner med höga krav. Det var ingen tvekan om att det här spelglada gänget vann publikens bifall.
BO BORG
Foto: Tilo Stengel
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperans Skövdescen, Valhall
Let´s fall in love – Musikalisk hyllning till Cole Porter, recensionen avser föreställningen den 21 september 2023.
Musik och sångtexter av Cole Porter
Idé, koncept, manus: Lars Hjertner
Musikaliska arrangemang: Per Larsson
Iscensättning och koreografi: Lars Hjertner, Hanna Brehmer, Micaela Sjöstedt
Scenografi: Tomas Johansson
Ljus och videodesign: Karin Wijk
Kostym och maskdesign: Irene Turegård
På scen: Micaela Sjöstedt, Lars Hjertner, Per Larsson, piano, Viktor Turegård, kontrabas, Julia Schabbauer, slagverk
Föreställningen ges i Skövde t o m 24 september 2023. Därefter turné på olika platser i Västra Götaland, bl. a. GöteborgsOperans Lilla scen i Göteborg

