2012 köpte Konstmuseet i Skövde in Ruben Wättes verk Samhällsproblem till sin samling. Verket består av 3 skinnvästar dekorerade på ett sätt som en associerar till motorcykelgäng. Men texterna på västryggarna pekar ut respektive Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Invandrarverket. Var och en av dem har fått en ny fyndig symbol. I museets reklammaterial kring Ruben Wättes utställning står det att det är ett verk ”…som på ett lättsamt och humoristiskt sätt lyfter viktiga frågor om makt, myndighetsutövning och organiserad brottslighet.” Så kan en kanske se det. För mig blir det mest en lustifikation, fyndig men utan riktning eller udd. Politisk konst!? Men vad är verket i så fall för eller emot, eller vad pekar det emot? Hans verk har i alla händelser nu inspirerat Skövde Konstmuseum till en stor utställning som getts namnet Läget då?
Ett centralt och välfunnet begrepp som Wätte lanserar som ett övergripande tema för den här utställningen är ”Den palliativa eran.” Det handlar om den känsla som finns nu och som funnits i alla tider; den att många känner sig leva i den yttersta av tider men måste fortsätta ändå. En känner starkt att en måste göra nåt, men gör det inte. Det finns exempel från alla tider, från religiöst och profant. Bob Dylan sjöng i en cover på en countrylåt i början av sextiotalet:
”Warning signs are flashing everywhere, but we pay no heed
Instead of slowing down the pace, we keep picking up speed
Disasters getting closer every time we meet
Going ninety miles an hour down a dead end street”.
På utställningen finns ett hybridtrafikmärke som varierar samma tankfigur genom att skymma ett återvändsgrändsskyltsymbol med ett hastighetsbegränsningsmärke med en katastrofalt hög hastighet för situationen. Vi kör åt helvete med pedalen mot metallen.
Utställningen består av stora verk i olika material och tekniker installerade på ett slagkraftigt sätt.
Det är arbeten som väl ska tolkas och tillgängliggöras i det sammanhållande utställningsnarrativet. På ett ställe hänger några skottsäkra västar i små storlekar. En välbekant företeelse i gängskjutningarnas tid. På en annan plats finns lustgasbehållare och tillhörande ballonger. Visst. Delar av dagsläget som vi känner till och förstås är emot.
Ett stort arbete, det kallas ”altarskåp” (oklart varför) har titeln ”Smärtans och lindringens kapell (eufori, smärtlindring, likgiltighet)”. Det är gjort av material som ger betydelse när en får veta att det är delar av en hundrastgård, kabelskal som koppartjuvar lämnat efter sig och koppartråd.
På en annan plats i en monter ligger kravbrev som Wätte gjort origami av. Är det en kritik av konsumtionssamhället att någon levt över sina tillgångar? Och vad händer om den skyldige gör papperssvalor av kraven? Blir vikningarna intressantare och mera betydelsebärande om de gjorts på kravbrev i Dan Wolgerstradition?
På ett annat ställe finns en döende gräsmatta omgiven av några skadade träd med blad i gul död. Och mitt i verket står en apparat, en färgspruta får jag veta, som ska användas för att fräscha upp och dölja det förstörda. Så upplever en ibland attityden kring jordens stora problem. I den mån någonting görs, sätts plåster på symtomen, inte för att bota utan för att dölja sakernas tillstånd. Verket är slagkraftigt och tänkvärt.
Ett av arbetena upptar ett helt rum. På en kortvägg projiceras katastrofbilder i storformat som visar hela den ödesdigra förödelsepaletten i vår tid. Framför står en sjukhussäng. Men där patienten borde ligga är det tomt. En effektiv eländesbeskrivning. Instucken i bildspelet är en bild av statsminister Kristersson som tar SD ledaren Åkesson i hand. Men är det analysen? Det känns litet väl lättköpt. Men Wätte pangar på med grovt retorikartilleri. ”Ska vi låta rasisterna, miljardärerna och deras högerpopulistiska regering fortsätta styra oss mot avgrunden.” undrar han i utställningens reklammaterial. ”Högerregeringens höstbudget bekräftar min iakttagelse, från högsta håll gör man tydligt att fokus förskjuts från att ställa om och rädda liv, till att acceptera kollapsen och fokusera på palliativ smärtlindring.”, skriver han vidare i museets utställningsfolder, i en av sina mångatvärsäkert kategoriska utsagor som utställningen ska illustrera.
Finns det då sätt att undvika den oundvikliga katastrofen? Det måste det göra. Men sådana visar inte utställningen på. Här handlar det om exempel på företeelser som pinpointar att vi befinner oss i det han kallar den palliativa eran. Att det är kört. Pessimismen och svartsynen är bedövande.
Så är verken på den här utställningen i mina ögon. Visuellt slagkraftiga, men utan analys eller djup. Rätt på, men utan konstens möjligheter till mångtydighet, alternativa synsätt och kreativa lösningar. Kolsvart, utan ljus i tunneln.
Jag kommer sturigt att tänka på talesättet ”Hellre tända ett litet ljus än att ständigt förbanna mörkret”.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Skövde Konstmuseum
Utställningstitel: Läget Då
Utställare: Ruben Wätte
Utställningsperiod: 17 oktober 2023 – 17 mars 2024
Ruben Wätte — Foto Rune Lindström
boborg.se 