Jag skrev analysen av McDonalds & Dodds efter att ha sett två avsnitt av första säsongen 2020. Under de följande säsongerna har serien haft sina bättre och sämre perioder, samt i någon mån utvecklats. Fjärde säsongen som nu rullar tillhör i mitt tycke de starkare. Men står sig min analys fyra år senare?
Oroväckande väl, faktiskt. Det är som att den nya säsongens två första avsnitt direkt kommenterar min analys även om jag inser att sannolikheten att manusförfattarna skulle ha läst den är lika med noll. Snarare är det som att serien redan från början på ett underfundigt sätt har förutsett reaktionerna. Analysen var möjligen inte mer djupsinnig än att den redan tänkts av upphovspersonerna!
Ett exempel: Jag gjorde i min förra text en rätt stor poäng av Baths romerska arv och hur Dodds bleka hy och beige klädsel gick ton i ton med stadens kalkstensfasader. I första avsnittet av säsong fyra görs på nytt en visuell koppling mellan antiken och bleka britter. Dodds kliver upp i en nisch på en husfasad, ställer sig i klassisk kontraposto och inkarnerar för en stund en antik staty. Han blir en mindre heroisk version av de antika marmorvita gudarna.
Vem som betraktas som vit är inte enbart, eller kanske ens främst, en fråga om hudfärg. Vanor, kläder, frisyrer och mycket annat bidrar till det jag kallar en visuell rasgrammatik. Detta blir tydligt i den nya vinjetten till serien som använder svarta silhuettfigurer (i sig en blinkning åt äldre tiders visuella kultur och kanske även till den amerikanska samtidskonstnären Kara Walker som berättar kolonialismens historia med silhuetter). Trots att figurerna är svarta och endast avbildas i profil torde ingen uppfatta dem som svarta i rasbemärkelse. (Behöver jag säga att ”ras” här betecknar socialt konstruerade grupper inte biologiska raser?) Deras kläder, anletsdrag och andra attribut signalerar vithet.
McDonald har under seriens lopp gradvis förlorat mycket av sin svarthet och även sin storstadsmässiga överlägsenhet efter flytten till Bath. I de nya avsnitten överraskar hon med att äta samma bleka sladdriga pommes frites som Dodds och doppar liksom honom dem i majonnäs. Måhända med en blinkning till bell hooks klassiska essä om att äta den andre (dvs att åtrå den andres kropp och attribut) inmundigar hon färglös engelsk snabbmat. Hon upptas alltmer i den lokala vitheten. Eller ska jag säga blekheten? Hur långt ska hennes förvandling fortskrida i serien?
Dodds kommer fortfarande ut på topp, genom sin briljanta slutledningsförmåga. Men också med denna förmåga drivs det i den nya säsongen. I avsnitt 4:2 hamnar han på en alldeles för hög stol. Betyder det att han sitter på höga hästar, i betydelsen gör sig för mer än andra? Knappast. Det tycks snarare anspela på ”high chair” i betydelsen barnstol. Den som sitter på en för hög stol når, likt ett barn, inte ner med fötterna till golvet. Dodds blir ett barn, medan McDonalds förblir den vuxne i rummet. Eller? Jag måste titta vidare…
Jeff Werner
2024-05-29
Bilder SVT
boborg.se 