På nationaldagen blev det ett besök hos Göteborgs Konstförening på Kastellgatan för att se deras jubileumsutställning. Det kändes helt rätt eftersom de startade sin verksamhet redan för 170-år sedan. Samtidigt med nationalromantikens framväxt. Vår svenska nationaldag är av mycket senare datum, men vilar på historisk grund.
Konstföreningen bildades 1854 med målet att stödja konstnärer genom inköp av verk som sedan lottades ut till föreningens medlemmar. De ville även sprida upplevelse och kunskap genom att visa konsten för en bredare allmänhet. Det blev en pedagogisk och social mötesplats.
Från 1856 avsattes 10 procent av intäkterna till det som senare skulle bli Göteborgs konstmuseum och 1865 skänktes hela konstinnehavet till museet vilket blev grunden för Göteborgs konstmuseums egna samlingar.
Göteborgs Konstförening låg bakom bildandet av Valands konstskola och från 1923 och fyrtiotre år framåt drev de Konsthallen vid Götaplatsen. Där ställde de ut tidens samtidskonst, från Göteborgskoloristerna över Endre Nemes och hans elever till det radikala 1960-talet.
Jubileumsutställningen på Kastellgatan bygger på fyra centrala epoker i föreningens och stadens konsthistoria.
Den börjar med Endre Nemes och han elever. En för både konstföreningen och staden livaktig period. Världen öppnar sig igen efter andra världskriget. Valands konstskola och deras Valandsportfölj som gav dem ekonomiska möjligheter att resa ut i världen.
Endre Nemes, två litografier, 1980 — Erland Brand, Visioner, 2014 och Gestalt, 2020, målningar — Leif Knudsen, Norna, målning, 1969
En väggbit har fått ett fåtal av alla de grafiska blad som getts ut under åren i alla Valandsporföljer.
Gunnar Larson, Acke Jansson, Lennart Ason, 1952 (övre raden) — Rune Claesson, 1954, Olle Zetterquist, 1954, Denice Zetterquist, 1954 (nedre raden)
Ett stort block av guldramar utgör 1800-talet. Düsseldorfskolans genre- och landskapsmåleri samt romantiken, men här finns också konstnärer som gläntar på dörren till det ett ljusare och lättare måleri. Grez-sur-Loing blir centrum för en ny generation skandinaviska målare, inte minst kvinnliga konstnärer, där Lotten Rönquist är en av många som nu börjar ta plats i konsthistorien
Hugo Salmson, Ingeborg Wästfält-Eggertz, Gunnar Torhamn, 1878 (t.v.) — Julius Kronberg, 1889, Lotten Rönquist, 1886 (mitten) — Oscar Törnå, William Feron, Carl Brandt 1898 (t.h.)
Vänsterrörelse och arbetarkultur tog stor plats i 70-talets konst. En talande bild är att Valands konstskola blev granne med varven på Hisingssidan. Utöver en stark politisk prägel blev också en annan rörelse tydlig. Det som började med en liten försiktig kvinnlig inbrytning i konstens manliga värld under sent 1800-tal manifesterades under 1970-talet vilket den här utställningen tydligt visar med namn som Ulla Hammarsten McFaul, Berit Jonsvik, Eva Dahlin, Bibi Lovell, Kerstin Olsson Möllerstedt och Sandra Ikse Bergman.
Bibi Lovell, Frige Nelson Mandela, 1986
Reinhold Lindberg, Mannen på madrassen — Knud Stampe, We will win the day & Ragnar Schmid, Styckmästarn slipar knivar, 1978 (övre t.h.) — Kerstin Olsson Möllerstedt x 3 & Sandra Ikse Bergman, 1975 (nedre t.h.) — Robert Jonsvik, Yes this is Tricky Dick (nedre raden t.v.) — Ulla Hammarsten McFaul, Höften, brösten, torson (nedre raden t.h.)
Givetvis finns det även en sektion med Göteborgskolorister.
Ragnar Sandberg, Ivan Ivarson, Inge Schiöler och Nils Nilsson var alla Tor Bjurströms elever vid Valands konstskola. De är en viktig del i det svenska 1900-talets måleri. Göteborgs Konstförening premiärvisade ett urval Göteborgskolorister 1930 och sex år senare upplät man Konsthallen gratis åt hela gruppen i deras första stora gemensamma utställning.
Nils Nilsson (t.v.) — Inge Schioler, Koster, 1970, Ivan Ivarson, Tor Bjurström, Pianospel (t.h) — Ragnar Sandberg, Elsa äter Körsbär (nederst)
170 år i den göteborgska konstens tjänst och ofta i en ledande postition, vad säjer man?
Respekt!
Foto och text
Rune Lindström
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Jubileumsutställning
1 juni – 20 juni 2024
Göteborgs Konstförening, Kastellgatan 9, Göteborg
boborg.se 
Hej du som så fint skrev om konstföreningen. Intressant att den är så gammal och har haft den betydelsen. Tack för de orden! Du skrev om hur Nemes förde litotekniken till Valand. Men vem förde koppargrafiken till Valand? Jag skrev en bok om honom Torsten Renqvist. Han var s k föreståndare där ett tag. Han hade fått ett stort fint pris i Venedig 1964. Det är visst bara han och Zorn som har fått sådana priser där. Det var för koppargrafiken som han fick priset. Boken om Renqvist bör finnas på boklådan vid museet. Hälsningar Mailis Stensman
GillaGilla
Skall man beskriva 170 år av den göteborgska konsten i fyra epoker med ett fyrtiotal verk, så uppstår det oundvikligen hål i den berättelsen.
Torsten Renqvist är ett av dem.
Han efterträdde Nemes som lärare 1955. Många men inte alla var nog glada över det. Jag har talat med många gamla Valandsekever och alla nämner namnet Torsten Renqvist med den största respekt.
Han var en intressant grafiker, i första hand jobbade han med koppargrafik. Jag hade gärna sett ett blad av honom på utställningen.
När det gäller koppargrafik så finns det det flera namn att nämna. Ett är Birgitta Liljebladh. Hon började på Slöjdis i Göteborg och kom sedan in på Konstakademins Etsningsskola 1945 och fortsatte på Mejan 1946-51. Senare blev hon lärare på Valand.
Ett senare exempel på en Valandsgrafiker är Göte Sällström, som tillbringade så mycket tid i Grafiken och hjälpte så många unga elever när de skulle pröva på det där med tryck, att han till slut fick en anställning som assistent, säjs det.
En annan teknik och en annan konstnär Torsten Billman. Han var mycket aktuell bland ”de politiska konstnärerna” på 70-talet. Han finns inte med på utställningen.
Det finns säkert många flera att räkna upp.
En annan fråga; kan man lära sig att bli konstnär och grafiker på Valand, idag? Tror inte det. Finns det någon konstnärlig högskoleutbildning i Sverige med grafik? Eller får vi förlita oss på Vardagsbilder och gemensamma ansträngningar i kollektivverstäder?
Rune Lindström
GillaGilla