EN OLYCKA KOMMER SÄLLAN ENSAM
Onsdagen den 12 juni började bra, sol och vackert väder. Men på eftermiddagen började det komma in åskskurar med muller högt uppe i skyn. Det var inga små skurar, gick man ut efter ett skyfall fick man se sig för så att man inte blev blöt om fötterna. Stora vattensamlingar stod kvar.
På kvällen skulle KAC (KulturArbetsCentrum) ha säsongspremiär på sina bejublade ”Kultur på innergården i Rosa Huset”. De brukade ofta ha tur med vädret, men idag såg det inte så lovande ut. Och det var det som fick mig att tänka på det gamla talesättet om att en olycka sällan kommer ensam.
I dagarna hade vi alla hyresgäster i Rosa Huset blivit vräkta av kommunen. Inte för att olyckorna har samma dignitet, men att de ibland kan vara lika oförutsägbara och komma lika överraskande. Vi blev alla i Rosa Huset drabbade av uppsägningarna som ”en blixt från en klar himmel”.
Jag kom med galleriet till huset i början 80-talet när de rev nästan hela kvarteret Balder (inkl. Långgatan 10) bara ett äldre hus finns nu kvar. Det som numera är en rumsdel till hotell Majoren, snett över gatan.
Då fanns det redan kultur i kvarteret Tor 2, Valborg Caesar bodde och hade sin ateljé på andra våningen. Hon har bland annat gjort en stor ridå till Skövde stadsteater.
Strax efter mig så startade Berndt Jutemar den Konstgrafiska verkstaden i källaren och ett par rum på första våningen. De har växt i huset efterhand som tidigare hyresgäster har flyttat ut.
Därefter kom KAC som hade blivit av med sina lokaler i gamla brandstationen; ett hus med identitet. KAC har varit aktiva på många plan i Rosa Huset, senast har de tagit hand om undervåningen av loftgångshuset och även försett några konstnärer med ateljéer. Och inte minst av allt aktiverat innergården med framträdanden och husen med utställningar under sommaren. Fritt för alla besökare. Men sommaren är bara moset på grädden. Resten av året är huset fullt av kurser och andra aktiviteter.
Skövde Konstskola med Hellidens Folkhögskola som huvudman bedriver sin undervisning här i gott samarbete med KAC (lokaler) övriga hyresgäster i huset samt verksamheterna hos grannen Skövde kulturhus som har en gästateljé för besökande konstnärer på andra våningen av loftgångshuset. För de gäster som bjuds in har det varit viktigt med närheten till en miljö där de kan känna sig hemma i och slipper bli isolerade – i Rosa Huset är det ofta aktiviteter varje dag och även på kvällar, som de kan vara delaktiga i, mer eller mindre om de vill.
Nu är hela huset fullt av kultur.
Vi har tidigare två gånger varit utsatta för fientliga försök att sälja oss för att det skulle bli hotell i stället. Båda överlevde vi.
Nu efter tidigare insatser från kommunens sida, som att man lyfte det äldre loftgångshuset och bytte de undre ruttna bjälkarna samt att man la om taket och bytte ut trasiga takpannor med tidsenligt enkupigt tegel på det stora huset, trodde vi att den faran var över. För samtidigt talade man om tidsenliga delar i huset och värnade om äldre detaljer i huset.
Nu hade Skövde kommun insett värdet och behovet av de här gamla husen l centrum, trodde vi. Och även värdet av dess verksamheter i ett centrum som urholkas av att handel flyttas ut till nya köpcentra i ytterområdena. Ett problem för många städer idag.
Dessutom hade det kommit ett ”Underlag till KULTURMILJÖPROGRAM FÖR SKÖVDE KOMMUN – SKÖVDE STAD, Reviderad 2012-02-16”.
I den kunde man läsa om Rosa Huset: ”Endast ett fåtal bostadshus finns ännu kvar från det expansiva 1860-talet, efter att Skövde fått järnvägsstation. Det stora reveterade timrade bostadshuset på Tor 2 från 1862 är det enda från den perioden som klarat sig från stora ombyggnader.” ”… är idag den ena av endast två tomter som är intakta från 1760 års stadsplan. Tor 2 vid Långgatan/Trädgårdsgatan har stadens enda bevarade loftgångshus.”
Men nya politiker och tjänstemän och tydligen även bristande kunskapsöverföring i kommunen, så står vi här igen. Med den skillnaden att nu kom det som en blixt från en klar himmel. Vi hyresgäster och brukare/besökare i Rosa huset visste inget före det att ”våra” kommunalråd kallade till en pressträff där de berättade att deras avsikt var att kasta ut oss och sälja för att huset skall byggas om till hotell.
Men allra sista ordet är ännu inte sagt. Vi får se.
Kommunen talar om att vi skall erbjudas ersättningslokaler. Om de skall erbjuda de möjligheter som vi har idag så lär det bli svårt. Det går att säja Tulipanaros, men att odla den är svårare. Men ibland kan den uppstå av sig själv. Rosa Huset är en sån Tulipanaros, som har uppstått helt på egen hand. Döda den inte. Vårda den.
Låt Rosa Huset vara kvar som ett fritt kulturhus. Med planerat underhåll kan det leva och fungera länge än och vara kvar som en historisk byggnad. Ombyggd till hotell försvinner den delen för alltid. I bästa fall blir det en snygg pastisch som hotellgäster kan bo i. I Rosa Huset kan Skövdebor träffas och berätta om att ”jag hade en faster som bodde där på andra våning” och ”jag tankade moppen utanför det lilla huset, man pumpade upp i ett glasrör o. fick ut oljeblandad bensin”.
Åter till onsdagen. Precis till klockan 18 då den musikaliska underhållningen på gården skulle börja så kom nästa åskskyfall. Det var bara att rädda undan ömtålig elektronik som uppmonterade kameror och annat värdefullt.
De som kom lagom till starten fick fly direkt till utställningarna, som vanligtvis besöks när musiken har paus. Här fanns det möjligheter Konstgrafiska visade grafik av sina medlemmar och KAC hade sina medlemmars Sommarsalong både i det lilla och stora huset.
Konstgrafiskas utställning (överst) — KAC:s Sommarsalong (nederst)
Rejält skyllfall på e.m. och nu klockan sex. Då hade vädret självt löst det här med att en olycka aldrig kommer ensam. Då behövs inte länken mellan Rosa Huset och Skyfallet. Det känns bra eftersom det är så olika saker. Visserligen blev vi i Rosa Huset drabbade av kommunens nya planer som en blixt från en klar himmel. Men vädret kommer och går och sätter sina spår, oftast inte så allvarligt även om klimatförändringarna ser ut att öka fallen av extremväder.
Det är värre med Rosa Huset om det försvinner så är det för alltid. Det kan vi inte återfå. Då går en hel historisk Skövdeepok i graven, se tidigare citat ur kommunens egna Kulturmiljöprogram. Då sprids ett antal engagerade, kreativa och frivilliga människor för vinden. Många kommer blåsa bort, när de söker en ny plats för sitt engagemang. Och den mångfaldens miljö som är en grogrund för nya tankar, idéer och möjligheter, som finns i Rosa Huset, försvinner.
Efter en timma, kl 19, upphörde regnet så musiken kunde samlas på scenen för att återuppta vad som aldrig hade blivit avbrutet eftersom det aldrig hann börja innan regnet kom. Bord och stolar torkades av.
Det utvilade bandet Total, som börjat med en paus, skapade högtryck på scenen. De började med att säja att de brukade säja att de var ett Göteborgsband, men att de här kunde erkänna att två av dem egentligen var från Skövde.
De spelade enligt egen utsago bara Elvislåtar, och det finns nog så det räcker för en kväll eller två …
De hade med sig ett eget musikquiz, så mer eller mindre våta lappar fanns utlagda till det. Enligt deras frontare skulle det vara så svårt att man skulle vara nöjd om man klarade schimpansnivå (slumpen) 3 av 10. Det började med att han räknade upp vad Elvis åt till frukost kl 5 på e.m. Det var många ägg, ett stort antal korvar o.s.v. Det slutade med en flervalsfråga. Hur många kilo vägde Elvis vid sin död. Jag som har dåligt sifferminne kan bara referera dem som 1. Strax under hundra, X. En bit över 100, 2. Ännu mera över 100. Även om svaren var i exakta kilo med decimaler (omräknade amerikanska vikter) så minns jag dem inte. Det kom frågor till varje låt i början, men han lovade att det var för vi skulle komma igång med att fylla i svaren. De skulle bli färre senare.
Den tack vare vädret decimerade skaran såg ut att trivas och några hade även fått platser under tak. De som kom kl 6 samtidigt med regnet kunde säja att vi hade tur med vädret. En så sen ankomst vid vackert väder brukar innebära att det krävs både skohorn och eget trevligt bemötande för att komma in på gården.
Vi önskar bättre väder till nästa och kommande onsdagar i sommar.
Och givetvis att Rosa Huset får vara kvar i sin nuvarande form. Som tur är så finns även Brända tomten med i hotellplanerna och med den tror jag att det kan finnas en lösning för alla parter. Ett kulturhotell med rum för gäster, men även andra delar som kan ge de bofasta en guldkant på tillvaron liksom även förbättra för närmsta grannen Skövde kulturhus.
Foto & text
Rune Lindström
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
boborg.se 