Jag ska börja med att göra grafiken en tjänst.
Jag ska inte tråka ut er med ännu en av de eviga beskrivningarna av tekniker och olika tryckmetoder som följt (och följer) grafiken som en sten i skon på en långpromenad. De är viktiga för grafiken och grafikerna. Men vi konstintresserade är liksom med alla annan konst fascinerade av konstens uttryck och det intryck den gör. Målet är viktigare för oss betraktare än konstnärens hantverksmässiga väg dit. Jag tror att det eviga snacket om teknik tar bort intresset från det väsentliga och distraherar snarare än hjälper öga och sinne vid mötet med bilderna. Därmed inte sagt att tekniken inte är viktig. Det finns många konstnärliga uttryck som bara är möjliga att få fram med grafikens tekniker. Många är rasande bra. För min del undantar jag gicleétryck när tekniken är att fotografera en målning och skriva ut resultatet i en färgskrivare. Grafik är ett traditionellt bildproduktionssätt, inte en simpel, om än tekniskt raffinerad, reproduktionsmetod.
Även om en använder grafiska metoder med långa och ärorika traditioner på helt nya okonventionella och nästa bildstormande sätt så sitter grafikertraditionen på ett sympatiskt sätt som en klangbotten ”i väggarna”.
I Uppsala pågår den sjuttonde grafiktriennalen. Sedan 1965 anordnas en utställning vart tredje år av konstgrafikernas egen organisation Grafiska Sällskapet. Utställningen vill vara en nulägesrapport och en manifestation av bredden och kvaliteten i svensk konstgrafik. I år ingår också några verk av kollegor från Nederländerna. Grafiska Sällskapet vill visa och stryka under att grafiken är vital och relevant som konstform genom att vart tredje år göra en stor jurybedömd utställning. Juryn består i år av konstnär Dan Wolgers, Uppsala Konstmuseums chef Daniel Werkmäster och konsthallschefen i Kristianstad Marika Reuterswärd. 351 konstnärer sökte och 118 passerade ekluten.
För att riktigt sätta mig in i årets utställning fördjupar jag mig länge i utställningskatalogen som är illustrerad med bilder av högsta klass.
Den inleds med några korta, litet pliktskyldiga texter som berättar om arbetet bakom en så stor utställning som denna. Intressantast är när konstnären Dan Wolgers reflekterar. Han berättar om hur han ångrar att han som lärare på Konstakademin var delaktig i beslutet att avskaffa uppdelningen i måleri, skulptur och grafik på skolan och hur allt då blev ”fri konst”. Han menar att det fanns något i det metodiska lugnet i grafikverkstaden och att det fanns något speciellt i dess atmosfär som var unikt och viktigt även om han under sin egna studietid såg det som en ”materialsport”.
Men som vanligt i konsten är det verken som är det intressanta. I den XVII:e grafiktriennalen möter vi en stor konstnärlig mångfald och uttrycksrikedom. Som sig bör finns här allt från normbrytande experiment till det vi traditionellt betraktar som ”typiska” grafikbilder, vad avser stil, teknik och uttryck.
Lokalpatriot som jag är letar jag först reda på den enda skaraborgaren i årets utställning. Det är Chennet Juhlin en erfaren och driven bildmakare i olika tekniker. I bladet Med vinge och pärlhöna kombinerar han traditionella grafiska uttryck med mera måleritypiska. Det skapar en egen bildmässig dramatik.
Med Fredrik Lindqvists bild Djupa Tankegångar slås betraktaren av att som alltid i bra konst är helhetsintrycket av varje verk som är det viktiga. Lindqvists bilder har en direkthet i tilltalet som gör att en stannar upp. En vill veta mer och vill gå i klinch med hans arbeten. Hans träsnitt i många färger är tryckt på textil.
KG Nilsson visar en bild av en typ som direkt förknippas med uttrycket och den stil en associerar till hans namn. Jag gillar motivet och den välbekanta känslan i bilden, men om det är som jag misstänker när jag ser teknikbeteckningen Gicleé, är det en avfotograferad och digitalt utskriven målning. Förutom att ta bort måleriets kvaliteter adderas bara upplaga.
Fredrik Lindqvist — KG Nilsson
Kjell Sundbergs bild Nattlogi visar alla nyanser och den speciella dramatik som kan skapas när svart och vitt fås att samverka.
Lina Nordenströms bild Antiqua 1 är bokstäver tryckta med en sån känslighet och precision att blicken blir totalt fångad och fascinerad.
När det gäller P-O Larssons bild Min trädgård 1 kan jag inte säga vad det är. Men det är nåt särskilt, det där som den goda konsten förmedlar på ett sätt bara den kan.
Frågan är om inte Silvia Moscosos bild Vekligheten är inte enkel blir min speciella favorit. Två händer griper om något obestämt okänt. Kanske livet. Den fyller en med olika tankar och associationer som en god dikt.
P-O Larsson — Silvia Moscoto
Ulf Eklunds Magnifika bild Försoningen lämnar en ingen ro. Den är hårt stiliserad och teatralisk på ett bra sätt. Han som i bilden sträcker ut sin hand är en man med hovar till fötter. I drömmen kan det symbolisera en kombination av intelligens och viljan att övervinna hinder. Men det finns en dubbelhet här, en tvetydighet som ger bilden en dialektisk puls.
Bland de gästande nederländska konstnärerna fastnar jag för ett verk av Leonie van Santvoort. Drömskt, poetiskt och vackert.
Leonie van Santvoort
Det finns mycken spännande konst i den här utställningen. Nästa gång jag bläddrar igenom katalogen hittar jag nya favoriter.
Den här konsten lever i högönsklig välmåga.
BO BORG
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: Katalogen till XVII:e Grafiktriennalen
Red: Nina Kerola, Emmy Dijkstra
Texter: Daniel Werkmäster, Anne-Lie Larsson Ljung, Dan Wolgers, Iris van Lavieren, Nina Kerola, Emmy Dijkstra, Ellen Cronholm
Grafisk Form: Eva Björkman
Fotograf: Lucas Ljung, enstaka bilder också av Peter Cox, Nicolas Wefers, Per-Erik Adamsson
ISBN: 078-91-527-3652-4
Utställningen på Uppsala konstmuseum pågår till 15 september 2024
boborg.se 