Musikalen Flowers to Mrs Harris är baserad på en succéroman från 1958 av Paul Gallico som verkligen letat sig till den breda publikens hjärtan i många länder. Den har legat till grund flera filmatiseringar och bearbetning till musical. Musikalversionen fick i torsdags sin nordenpremiär på Wermland opera. Friskt vågat av värmlänningarna! Av de rediga ovationerna efteråt gick den hem med eftertryck hos premiärpubliken.
Det är en rar historia. En städerska och krigsänka i efterkrigstidens England gnetar på i ett liv där den ena dagen liknar den andra i grå flärdlöshet. Så får hon se en vacker klänning och den skönhetsupplevelsen ger hennes liv ny energi. En sån klänning måste hon ha. Hon vill ha in skönheten i sitt liv. Och det är ingen spoiler att säga att hon får en diorklänning mot slutet, för det förstår man direkt att hon ska. För den här historien är inte bara tydlig, den skrivs oss på näsan med stora versaler. Det handlar om hur en enkel människa kan drivas av sin dröm och med den som bränsle göra allt omöjligt möjligt. Och hur konsten kan förändra ett liv och ge det ett nytt innehåll. Och att godheten är det matchvinnande receptet. Feel good är bara förnamnet. Här finns alla genrens oemotståndliga ingredienser. Det är lättsamt och lagom fantasifullt. Det handlar om relationer och det är upplyftande och hoppfullt. Här finns allt det i kvadrat. Man kan se Flowers to Mrs Harris som en snällhetens höga visa.
Det är en musikalisk berättelse som är sötare än söt. Gulligare berättelse har väl knappast setts på en svensk scen, inte ens i barnteatersammanhang. Och det blir ett problem. Berättelsen är totalt odramatisk och förutsebar. Man sjunker in i en mild och kravlös sentimentalitet utan det minsta av den svärta som skulle behövas för att ge liv och relief och liv åt pjäsens oavbrutna flöde av godhet.
Musiken av Richard Taylor fungerar. Rollfigurernas tal övergår sömlöst i sång. Det är bruksmusik och ingen sång sticker ut som speciell eller med hitkänsla. Men det är få minnesvärda sånger. Hur jag än försökte kunde jag inte minnas någon att gnola på när föreställningen var slut.
Regissören Niklas Riesbek visar än en gång att han kan få ut det bästa av Wermland Operas ensemble även med ett klent manus som här.
Av den här töntiga historien skapar Wermland opera ändå en underhållande kväll. Med proffsig entusiasm har de gett liv åt de med förlov sagt fyrkantiga karaktärerna i den här musikalen. Aktörerna skapar figurer som trots manusets endimensionalitet ändå får liv och färg.
Ögat får sitt. Vridscenen utnyttjas på ett bra sätt och den ena miljön glider elegant över i den andra
Huvudrollen som Mrs Harris görs på ett imponerande sätt av Cecilie Nerfont Thorgesen. Hon är Wermland Operas expert på udda kvinnor. I Hundraåringen svor hon oupphörligen så det osade svavel i salongen. I Titanic gjorde hon en nippertippa som suktade efter skvaller på ett oemotståndligt sätt. Och i den här föreställningen gör hon en superrar städerska som drivs av sin dröm och som har godheten och omtanken som sitt signum och metod. Hon är på scen hela tiden och hon har talang och bredd i både spel och sång för att ge liv åt en människa och hennes dröm.
Martyna Lisowska förvandlar elegant sin rollfigur i ett slag från att vara kallt avvisande till att bli varmt omtänksam och omfamnande.
Sony Enell gjorde fin insats med sin blygt töntige kamrer som kärleken successivt får att blomma ut.
Hela ensemblen tycktes stortrivas och var och en gjorde sitt till för att vi skulle få en mysig kväll. Kanske väl mysig emellanåt.
BO BORG
Foto: Lennart Rehnman
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Wermland Opera, Karlstad
Flowes to Mrs Harris – the musical, recensionen avser premiären den 19 september 2024
Baserad på en roman av Paul Gallico
Musikalen är skapad av Richar Taylor och Rachel Wagstaff
Musik och sångtexter av Richard Taylor
Dirigent och orkestrering: Jonas Nydesjö
Scenografi: Lucy Osborn
Kostymdesign: Nina Sandström
Medverkande: Cecilie Nerfont Thorgesen, Christer Nerfont, Karolin Funke, Martyna Lisowska, Sonny Enell, Marie Gårseth Gathe, Olof Ramel, AnnLouice Lögdlund, Jesper Larsson, Karolin Nilsen Lindland, Martine Rishaug Hellman, Walfrid Lindsgård.
Publik: Sågottsom fullsatt
boborg.se 