Först en egen programförklaring. Jag tillhör en generation före när allt blev konst. För mig skall konsten i första hand vara visuell. Bildkonst kommer först.
Jag har svårt för stora delar av den idébaserade konsten. Jag har läst så många texter, bruksanvisningar till utställningar och förstått utställarens intentioner och goda vilja. Och sedan inte sett det i utställningen. Tog energin och glädjen i arbetet slut på vägen …
Före den ”Fria konsten” hamnade i högskoleträsket fanns det ofta en arbets- och upptäckarglädje i själva utställningen. Inte allt var bra, men hellre lyss till den sträng som …
Nog nu. Åter.





Peter Johansson har beskrivits som den sanningssägande narren i svensk samtidskonst. Med humorn som vapen attackerar han fördomar och självgodhet.
För mig är han en av de få nutida idébaserade konstnärer som jag tagit till mig. Dan Wolgers är en annan. Finns säkert flera som jag glömt eller inte ännu sett.
Glömmer aldrig Peter Johanssons styckade Dalahästar; förpackade och klara för charkdisken.
Hos konstföreningen i Göteborg har han byggt upp ett Falurött kyrkorum med predikstol, dopfunt, bänkar och allt. Väggarna är tapetserade med stora falukorvar som bildar mönster.
Och det händer saker i kyrkans rum; korvliknande saker går in o ut ur hål. Fogskum kladdar ner. Härvor av sladdar med o utan ström. Allt är inte bara rött.






Även om det finns några kors så känns inte själva religionen närvarande. Och därför inte angripen. Bara kyrkan.
Utställningen har titeln: Jag vill vara mycket tydlig med vad detta handlar om.
Sedan tystnad.
Men konstföreningen ger oss en förklaring: ”Installationen utgår från Peter Johanssons egna personliga erfarenheter samtidigt som han ifrågasätter den kyrkliga kulturen, skenhelighet och familjehemligheter. Det visuellt skenbara och koderna i det vi ser i utställningen skapar osäkerhet, samma osäkerhet som barnet kan uppleva i vuxnas dubbla budskap.
Detsamma är det med olika kulturella fenomen i samhället.”
Det är nog inte så dumt sagt. Det borde även vara en text som konstnären har godkänt.
Peter Johansson fortsätter med sin balansakt där han angriper symboler för vår svenskhet och andra företeelser i samhället ofta med humor, men utan att angripa själva människan. Även om han vet att det finns mycket ondska så går hon fri på något sätt – ofta med humorns hjälp.
Foto & text Rune Lindström
Peter Johansson hade en Göteborgsvecka under rubriken Make Goteborg Great Again i mitten av september med flera utställningar och boksigneringar. Hos Konstföreningen finns böcker och en T-shirt att köpa.
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Peter Johansson
Jag vill vara mycket tydlig med vad detta handlar om.
14.9 – 6.10 2024
Göteborgs Konstförening
Kastellgatan 9, Göteborg

