Jag har bara sett en handfull hårdrockkonserter. Som en av de första hörde jag Slayer. Det kändes som jag stod med örat i utblåset från en jumbojet. Jag fick tinnitus, men framför allt ett musikminne för livet. Musiken hade tyngden och snärten som en timslång serie snabba kroppsslag av Mike Tyson. Häromsistens såg jag en konsert med MÖPhårdrockarna Sabaton. Dom körde över mig som en stridsvagn. Jag drogs med både av brölet och av publikens otroliga entusiasm och kärlek till bandens musikaliska holmgång. Och jag minns än den musikaliska motorsågsmassaker som Hulk off levererade så flisen yrde.
Jag var ingen hårdrockfan innan och ingen av konserterna frälste mig, men viss nyfikenhet har väckts. Några hårdrockplattor har det däremot aldrig blivit i min samling fast den har växt sig allt större. För mig är hårdrock musik för konserter och festivaler.
Jag hörde på radion att en undersökning visar att hårdrock är den musikstil sverigedemokrater föredrar. Nu vill högern ta hårdrocken ytterligare under sina vingar. På sitt förlag Timbro har man gett ut antologin Hårdrock Frihet Uppror. Åtta skribenter, som till vardags skriver om politik, och två hårdrocksmusiker bidrar med varsitt kapitel. Boken är lika påträngande ful som en låt av Motörhead. Men omslaget slår därigenom an rätt ton och man kommer i stämning direkt.
Hulkoff i Vara Konserthus den 15 februari 2023
Med Rolling Stones Altamontkonsert 1969, där Hells Angels var vakter och en person i publiken mördades av en av dessa machobikers, var hippieeran i ett slag över. ”Där och då dog drömmarna om peace love and understanding”, skriver Andreas Johansson Heinö i boken. Ur dess aska reste sig heavy metal. För man kan säga att hårdrocken uppstod som en reaktion mot eteriska hippieattityder, i populärmusikens dialektik.
Black Sabbaths debutalbum februari 1970 brukar ses som hårdrockens startskott. Den hade sina rötter i engelsk arbetarklass. Den musiken har sedan dess spelat en stor roll i opinionsbildning och politik inte bara som soundtrack.
Hårdrock är som opera, en konstform med stora gester, storstilad kostymering och sminkade grabbar. Liksom operan vill den på sitt bombastiska sätt förklara världen med extremmaximalistiska uttryck. Och liksom de svenska maoisterna på sin tid förökar sig genren genom delning i underkategorier som Black Metal, Trash Metal, Death Metal, Power Metal, Doom Metal, Glam Metal, för att nämna några.
”Hårdrock är mest för killarna. Detta speglas förstås också i texterna som närmast uteslutande vänder sig till unga män.” skriver Andreas Johansson Heinö.
Hårdrocken omfamnar det smaklösa och gränslösa. Den är motarbetad av alla utom sin stora, hängivna och trogna publik. Kritiker, etablissemang och i viss mån tjejer är i bästa fall kallsinniga. Hårdrocken har fackats som fulkultur (och jag dristar mig att tro att metalheads trivs bra med det). Kritiker har förlöjligat det pompösa och floskulösa anslaget. Och de verkar se på hårdrockens supergitarrister på ett annat sätt än andra genrers. Överjordiska ekvilibrister som Yngwie Malmsten får ingen cred fast de spelar fortare än Usain Bolt springer och har intressanta musikaliska influenser från t ex Paganini, Bach och Vivaldi.
Sabaton i Vara Konserthus den 15 februari 2023
Sedan hårdrockens första dagar har den haft en politisk nerv, men den kan inte sägas ha inte en politisk agenda. Den är en politisk agenda, åtminstone historiskt. Extrem metal har ofta krokat arm med extrem höger. ” det finns en grundmurad individualitet, ett motstånd mot förtryckande politik och pekpinnar för människors liv. Men mest av allt finns det ett motstånd mot att hunsas. Det är metal, det är frihet, det är politiskt.” skriver Caspian Rehbinder. Jag tror nog att även folk med andra ideologiska preferenser är för dessa friheter och emot dessa förtryck. Ingen vill väl i jesse namn hunsas,
En av författarna, Markus Uvell var ung moderatpolitiker. MUF slukade all hans tid. …”men jag kände att det måste finnas något mer. Något coolare, hårdare, mer extremt.”Och: ”För mig blev den extrema musiken i stället en flykt från det Sossesverige jag vuxit upp i. ”Han hade som välartad medelklassunge inga sociala orättvisor att revoltera mot.Sakine Madon skriver att hon vill med hjälp av metal känna avstånd till den medelklass hon inte känner sig hemma i.
Jens Johansson från finska hårdrockbandet Stratovarius menar att ”tyckariatet” tycks …”älska indiepop av folk som inte kan spela. För dem blev metal fiendens musik.”Han ser hårdrocken som en motpol till: ”Den avgrundsdjupa ondska som redan finns i världen räcker gott och blir över: Reggae, världskrig, djurplågare, TikTok och Centerpartiet”. Slagkraftiga och provokativa statements ska det va.
Hårdrocken har en folklig förankring och det är säker därför den överlevt och lever vidare. Den verkar överleva alla trender och dagsmoden som punk, disco, new wave, grunge och annat.
Den här boken analyserar och försvarar hårdrocken. Och försöker göra dess budskap till högerns. Det finns säkert många, inte minst hårdrocksfans med andra politiska preferenser som har synpunkter på det.
Boken innehåller i sin folkbildningsentusiasm också kul listor, som tex De tio bästa rockvideona, eller 10 bästa metallåtarna med tonartshöjning. Jag har med intresse och nöje börjat beta av dem.
Hårdrock Frihet Uppror är läsning jag har haft stort utbyte av. Här finns massor av kunskap och entusiasm om musik som för mig legat i radioskugga.
Det gör boken till en både rolig, tänkvärd och ibland provocerande läsning. Även om jag inte är någon fan tycker jag hårdrocken intressantare än att vi ska släppa den till högern.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: Hårdrock Frihet Uppror
Författare: Antologi under redaktion av Andreas Johansson Heinö. Med bidrag av PM Nilsson, Andreas Johansson Heinö, Markus Uvell, Sakine Madon, Caspian Rehbinder, Jens Johansson, Hanna Wagenius, Lukas Persson, Lars Anders Johansson, Johan Ingerö
Sättning, formgivning: Magnus Fredriksson
Förlag: Timbro förlag
ISBN: 978-91-7703-465- 0
boborg.se 