Ännu en klassisk konsert av absolut toppklass i Vara Konserthus! Inte bara kom Västerås Sifonietta, som än en gång visade att de är en av våra allra bästa orkestrar. Vi fick också möta en violinist i yppersta eliten, den unge Johan Dalene (f. 2000). Det blev en musikkväll att minnas.
Det började med film faktiskt. Vi fick en introduktion till det verk Johan Dalene skulle spela. Globe Skimmer Surfing the Somali Jet. Jag såg titeln översättas till Trollsländans flykt. Stycket är skrivet av Tebogo Monnakgotla (f. 1972). Hon är en av de mest framstående svenska kompositörerna i sin generation. Hon har skrivit för många ledande orkestrar som Kungliga Filharmonikerna och Sveriges Radios Symfoniorkester, men även internationella orkestrar som BBC symfoni Orchestra.
Det verk som framfördes här har hon skrivit med Johan Dalene i åtanke. Dess tillkomst har inspirerats av tankar om klimatförändringarna och naturens kraft och ömtålighet. Så här beskrivs det i introduktionsmaterialet
”Vi får på nära håll följa segeltrollsländan, globe skimmer (solofiolen) på dess migration, surfandes på monsunen från norra Indien, via Maldiverna, Seychellerna till Afrikas östkust för att slutligen fångas av jetströmmen och föras tillbaka till Indien. Orkestern som svävar ovanför formar illusionen av den mjuka monsunen och dess molnformationer som bygger en bro över Stilla havet.” Stod det i informationsmaterialet.
Tanken är att vi ska få bilder till musiken. Det fungerar inte för mig. Jag upplever inte musik på det sättet. För mig är musiken abstrakt, är sig själv nog och ingen rebus att översätta.
Det finns en svävade känsla i det här verket och violinspelet liksom förde oss till olika musikaliska uttryck och platser dit bara musiken når. Johan Dalene är verkligen en solist av klass. Den här musiken kan nog inte tolkas och framföras bättre. Han kombinerar en enastående teknisk förmåga som gör att de mest komplexa musikaliska passager känns självklara. Hans spel var fyllt av känsla och musikaliska nyanser. Han hittade och förde oss till den inre poesi det här verket bär.
Det blev starkt bifall och han spelade ett extranummer, med en musik av ett helt annat slag som tog andan ur oss med sitt flöde av toner i hisnande tempo. Och vilken klang. Till det kom förstås till att han spelade på en Stradivarius från 1725. Att höra den var en stor upplevelse i sig som startar tankar och känslor. Med en solist som Johan Dalene blev det ett mästarmöte som suddade ut tiden.
Efter paus spelade man Beethovens tredje symfoni (från 1804), den som kallas Eroica.
Den inleds med två kraftfulla ackord. Sedan kommer en oemotståndlig melodilinje som kommer och går i inledningssatsen.
Den långsamma andra satsen är en favorit. Den är eftertänksam med sorgflorssordinerade stråkar och sorglig med sitt lågmälda blås och ödesmättade pukor. Och den skapar en replipunkt till all den utåtriktade energin i resten av symfonin.
Sedan följer en drivande och kraftfull musik full av musikaliska infall och kontraster.
Västerås Sinfonietta under dirigenten Simon Crawford-Phillips är ett konstnärligt vinnarteam. Fantastiskt att få höra den här musiken klinga så medryckande.
Det här blir en konsertkväll att glädjas åt också i minnet.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Vara Konserthus den 8 november 2024
Västerås Sinfonietta
Dirigent: Simon Crawford-Phillips
Solist: Johan Dalene, violin
boborg.se 