Fullt hus. Succé. Med en entusiastisk publik som var med på noterna från början. Långa applåder och jubel på slutet. Visst är det så det ska vara på en premiär med stadens musikalambassadörer Musikal i Lisch. Och så var det sannerligen på lördagens premiär.
Musikal i Lisch har vi alla anledning att vara stolta och glada över. De ger oss en ny musikal varje år. De verkar ha en välkalibrerad talangdetektor för att få fram rätt artister till musikalens svåra konst. De har en blandning av mera erfarna klippor och nykomlingar som ger fräschör åt föreställningarna. Här ska ju både ageras, sjungas, dansas. Så kraven är stora. Fantastiskt att de får fram vinnargäng varje år. Professionella amatörer som de här är särskilt kul att se. Deras entusiasm och spelglädje smittar. Och delad glädje är dubbel glädje. Klart att vi i publiken blir extra begeistrade när vi vet att alla de här ungdomarna lagt så mycket av sin fritid på att jobba med att göra en riktigt bra insats i stort som i smått. De vet att en kedja inte blir stark om inte varje minst länk är solid. Och det har de jobbat stenhårt för.
I år gör Musikal i Lisch sin sjätte uppsättning i stadens kulturhus, Folkets Hus. Den här gången gör de Rock of Ages. Det är en amerikansk musikal från 2005 som har spelats flera år på Broadway och turnerat runt i olika uppsättningar. Hollywood trodde stenhårt på det här konceptet. Den filmats med storstjärnor som Tom Cruise, Alec Balwin och Catherine Zeta- Jones i den maxade rollistan.
Handlingen är inte mycket att orda om. Den är mest en skraltig ram som hjälpligt ska ge låtarna sammanhang. Den här musikalen är som på min tid skulle kallas en jukebox musikal. Men det är väl ingen som vet vad en jukebox är nuförtiden, så kanske illustrerad spellista vore bättre beteckning i dag.
En småstadstjej Sherrie här spelad av 21åriga Alice Apell, kommer till storstaden med drömmar om att bli skådespelerska. Hon träffar Drew, spelad av Natanael Isetorp 24, som vill bli rockstjärna. Gullig. Romans uppstår såklart. Det blir inget pris för den som tror att de efter litet kringelikrokar får varandra på slutet. En parallell handling är att en girig kapitalist vill att en rockklubb där alla hänger ska rivas för att ge plats åt skyskrapor. Ungdomarna är emot och protesterar. Det är ingen högoddsare att de vinner på slutet i en musikal som den här.
Lischarna tar sig an den med liv och lust och list.
De jobbar med en fast scenbild. På ena sidan en trappa upp till ett litet podium där gogodansarna kan husera fritt. I scenfonden sitter bandet som också agerar. Så en scen för sjungande solister. Och på andra sidan en bardisk och kring den händer också mycket. Inga scenbyten, inte ens efter paus. Vår uppmärksamhet flyttas dit den ska med hjälp av en smart ljussättning. En smart lösning som fungerar bra.
Rock of Ages är en parad av glam och pudelrockhits som var stora på åttiotalet. Det är gitarrbaserad rock och powerballader. Banden kunde heta Whitesnake, Poison, Twisted Sister och svenska Europé. Och de hade hits med refränger som bitit sig kvar och som var gjorda för arenaallsång. Musikalen har vävts med en tunn tråd som binder ihop låtarna och ibland deras texter med handlingen. Och oavsett hur en gillar pudelrock så fanns det låtar med hitpotential och lyskraft som säkert väcker varma nostalgivibbar hos många.
Det här är en lyckad och proffsigt genomförd föreställning. Regin av Frida Jones fungerar fint. Allt går på i högt tempo utan longörer. Handlingen innehåller inga överraskningar eller någon nagelbitardramatik. Men scenen är hela tiden full av roliga och väl tecknade gestalter som levererar underhållning, till exempel massor av dans koreograferad av Frida Jones Det är det viktiga en sån här gång. Och de välkända refrängerna tänder minnet och nostalgins längtande blå blommor hos dem som var med.
En förutsättning för att en musikal som denna ska lyckas är att de har ett bra band som kan leverera rätt gung och stilkänsla. Och det kan det här bandet.
Och så sångare förstås. I centrum står rocksångarwannabeen Drew spelad av Natanael Isetorp. Han har banne mig allt en huvudroll som den här kräver. Han har ett rörelseschema som en gymnast och kan sina sångarposer och moves. Och hans sång gör låtarna full rättvisa.
Sherry spelas av Alice Apell. Trots unga år är hon rutinerad i Musical i Lisch-sammanhang. Hon spelar sin rara och oskuldsfulla tjej med stjärndrömmar på ett fint sätt. Och hon sjunger riktigt bra.
Jonathan Hansson gör sin drygt tölpaktiga dalande rockdiva som passerat sitt bästföredatum på ett övertygande sätt och blir en effektfull kontrast till den knoppande och kommande unge Drew.
Den här musikalen har en berättare. Han heter Lonny Barnett och spelas av Arvid Sundberg iförd kvällens fulaste skurmoppsperuk och salongen smalaste byxor. Lonny Barnett har glimten i ögat och kliver ibland ur manus (fast det står förstås i manus att han ska göra det) och talar direkt till oss i publiken med kritik av det. Vid ett tillfälle säger han att han vill spela djupa, seriösa roller och i stället finnar han sig stående på Folkets Hus scen och berättar sexskämt. Men han finner sig i sin lott och är musikalens nav.
Rollistan är full av talangfulla aktörer som ger oss en kul kväll och en högtidsstund för den som gillar pudelrock.
Musikal i Lisch har gjort det igen.
Se den här föreställningen. Det är både du och dom värda,
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Folkets Hus Lidköping den 4 januari 2025
Musikal i Lisch
Rock of Ages
Manus Christopher D’Arienzo (svensk översättning: Edward Af Sillén)
Musik: Ett pärlband av pudelrockhits från 80-talet
Regi: Frida Jones
Assisterande regissör: Evelina Winter
Koreografi: Frida Jones
Producerad av Nina Tågerud för Musikal i Lisch
På scen: Arvid Sundberg, Markus Hejmar, Natanael Isetorp, Alice Apell, Jonathan Hansson, Sara Annala, David Berggren, Ray Schöldberg, Louise Thielfoldt, Susanna Malm, Joaquin Camilo Nilsson, Moa Andersson, Hanna Reklev, Ida Quarfordt, Malin Johansson, Vera Westberg, Lovisa Nordberg, Josefine Andersson, Alva Karlsson, Ella Essgärde, Viola Nordberg, Anna Sperr, Christina Ytterberg,
Orkester (även den på scen): Jan Björklind, gitarr, kapellmästare, Jan Brodin, elbas, Dag Unenge, keyboard, Fredrik Bogren, trummor
Föreställningar: Premiär 4 januari, 11, 12, 17, 18, 19, 24, 25, 26, 31 januari, 1 februari 2025
Uppdatering 2025.01.09
Ett flertal namn ”På Scen:” rättstavade
boborg.se 