Kanske kan man säga att ”romantisk” var minsta gemensamma nämnare för de verk av Wilhelm Stenhammar (1871–1927) och Rolf Martinsson vi fick höra i Vara Konserthus i fredags kväll. Stenhammars musik med prefixet ”sen” och Martinssons med förstavelsen ”ny”. Stenhammars 1 symfoni är från 1902 och Martinssons Ich danke Dein…från 2014. Båda ger sig med olika varianter av romantikens stilmedel på jakt på djupa känslor. Ett sekel har gått på almanackan. Och en enorm förändring levnadsförhållandena. Men vissa känslor finns ändå kvar. De kan ta sig olika yttre uttryck men ändå söka sig mot affektens och patosens källsprång. De båda verken i konserten är både lika och olika vi känner oss drabbade av dem.
Kronologin var omvänd. Konserten inleddes med Martinssons verk. Det är en sångcykel där han gett sin musikaliska dräkt åt texter av de tyska diktarna Johann Wolfgang von Goethe, Rainer Maria Rilke och Joseph von Eichendorff. Det är poesi från respektive 1700tal, tidigt 1900tal och 1800tal. Dessa har tonsatts av Martinsson på 2000talet. Men musiken handlar (förstås) mer om känslorna än om tiden. Kärlek har frammanat stora lidelser i alla tider. När som här texterna som här sjungs på främmande språk, och för många i publiken var det försa gången man hörde dem, blir sången mera ren musik än en lyrisk upplevelse i litterär bemärkelse.
Det vokala talar här som instrumentalmusik med sångerskans röst som soloinstrument. Det är en musik som bärs av stora, emellanåt storstilade, känslor. Sångsolist var Hanna Husáhr. Hon är en framstående och hyllad sopran som sjunger opera internationellt och vars talang uppmärksammats med flera prestigefulla stipendier. Den emotionella laddningen är stor i verket och inte minst i framförandet Den förstklassiga sopranen Hanna Husáhr modulerade känslonyanserna till stor och mångfacetterad intensitet. Orkestern under dirigenten Patrik Ringborg gestaltade den ibland storblommiga känslosamheten så den hamnade på rätt sida om den hårfina gränsen till sentimentaliteten. Inte minst blåset bidrog till frisk klangvariation och känslonyansering.
Efter paus fick vi höra göteborgarna (som vanligt) i högform i Wilhelm Stenhammars 1 symfoni. Det är ett verk fyllt av rika harmonier och vackra melodilinjer. Ibland dyker teman besläktade med folkmusik upp. Andra gånger är musiken mera inåtvänd med lyriska partier. Själv såg Stenhammar symfonin som ”ytlig och opersonlig”. Men den har i så fall mognat. För idag uppfattar vi ett rikt melodiskt, rytmiskt verk där hans tids influenser smälts samman till en musik där man hittar en av våra viktiga kompositörer.
Det märktes att Stenhammars musik i Göteborgs Symfonikers tolkning gjorde starkt intryck på publiken som tackade med långa applåder och inrop.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Vara konserthus den 10 januari 2025
Göteborgs Symfoniker
Dirigent: Patrik Ringborg
Sopransolist: Hanna Husáhr
Program:
Rolf Martinsson (f. 1956) Ich denke Dein…
Wilhelm Stenhammar Symfoni nr 1
boborg.se 