Den röda fullsattlampan lyste klart och segervisst. Det bådade gott en premiärkväll som denna. Vi skulle får se Wermland operas uppsättning av en av de stora favoriterna i operarepertoaren. Pjotr Tjajkovskijs Eugen Onegin.
Vi möts av en blek scenbild som är diskret men påtagligt impregnerad av det vi ser som rysk längan och melankoli.
Historien bygger på en älskad roman av ryske mästerförfattaren Alexander Pushkin. I operaversion är de flesta av romanens nyanser, många bottnar och djupperspektiv bortskalade förstås. Här har operamakarna likt en AI- sammanfattning kondenserat fram det mest framträdande, kärnan i berättelsen.
Det som blir kvar är ett hårt stiliserat passionsdrama. Bokslukande lantlollan Tatjana (Sabina Bishholt) lyfter blicken från sin bok och får se ett självupptaget erotiskt yrväder, Eugen Onedin (Anton Ljungqvist), och blir på operavis blixtförälskad (ni vet den där countryklyschan ”Ladies love outlaws”, som ibland känns som m den vore sann). Hon kommer inte över den ögonblickliga attraktionen och skriver ett brev till Eugen Onegin. Där är en av den här operans dramatiska höjdpunkter. Hon skriver under stor vånda, inte minst av blygsel, ett brev där hon förklarar honom sin kärlek. Han besvarar inte hennes känslor. Han vill ut i världen och rumla på. Men innan han reser hinner han också tjusa väninnan Olga (Rebecca Fjällbyn). Hennes moatjé Lenskij (Joel Annmo) blir förblindad av svartsjuka och det blir en duell där han dödas av Eugen Onedin som går över lik i sin jakt på erövringar och bekräftelse.
Några år senare när han lekt rommen av sig och ser att Tatjana är attraktiv för en annan och blivit gift, då vill han ha henne. Patetisk är väl egentligen bara förnamn på en sån bonnkasanobva. Det här skulle inte ha blivit mycket till teaterpjäs, men när Tjajkovskij gör opera av det blir det med den fantastiska musiken djupt dramatiskt, berörande och totalt engagerande.
Det är något snudd på magiskt med hans musik. Den målar sitt musikaliska universum som de skickligaste akvarellmålarna Turner eller Zorn. Handlaget verkar lätt och svepande men där finns känslomässiga bråddjup och emotionell precision. Melodierna är fängslande och fångande och flödar emotionellt och sensuellt. Wermland opera har ingen (till numerären) stor orkester. Men här under Roland Kluttigs ledning saknas sannerligen inget. Tvärtom.
Det krävs sångare av hög klass för att ge kött och livgivande blodomlopp åt det här avskalade kammarspelet.
Pjäsen heter Eugen Onegin, men borde snarare heta Tatjana för det är hennes kamp med och mot sina känslor som står i centrum, och vars existentiella drama är berättelsens punctum.
Tatjana görs av Sabina Bishholt. Först som en inbunden bokmal som passionen ger ett annat liv och temperament. Och mot slutet är hon en gift kvinna med en kärleksfull man. Eugen Onegin dyker upp igen och nu vill ha henne, bönar och ber. Men nu låter hon plikten avgöra och avvisar honom. Hon har de mest anslående sångnumren med den så kallade brevarian, en nyckelscen, och i slutet uppgörelsen när hon med kluvna känslor avvisar Eugen Onedin. Det är många komplexa känslor som ska gestaltas och hon gör det övertygande med sin vackra, uttrycksfulla och tekniskt fulländade sopran och sitt fina skådespeleri.
Eugen Onegin görs på ett utmärkt sätt av barytonen Anton Ljungqvist. Han gestaltar självupptagenhetens många ansikten både som försmående och försmådd. Han drar in som en stormvind i den lantliga idyllen och återkommer som ångerfull med önskan om att trots det han gjort och det som skett bli älskad. För mig är det ingen särskilt trovärdig rollfigur och karaktär, men Anton Ljungqvist har förmågan att göra hans känslomässiga bergochdalbana övertygande på nåt vis.
Joel Annmo gjorde den svartsjuke Vladimir Lenskij och levererade en smäktande avskedsaria före duellen.
Mot slutet där känslorna står och väger kommer Tatjanas make Gremin in som en trygg klippa av tveklös och stabil borgerlighet. Norske bassångaren Trond Gudevold gör honom tryggt och säkert.
Ingen skönhet utan smärta. Wermland opera har med regissören Stina Ancker och dirigenten Roland Kluttig gjort en förstklassig tolkning av Tjajkovskijs sorgligt vackra opera. Det är första gången de spelar Tjajkovskij här i Karlstad. Hoppas det inte blir den sista för här finns talanger och muskler att göra honom full rättvisa.
BO BORG
Foto: Mats Bäcker / Wermland Opera
Wermland Opera, Karlstad
Eugen Onegin – Lyriska scener
Recensionen avser premiärföreställningen den 22 februari
Av: Pjotr Tjajkovskij
Löst byggd på Alexander Pushkins roman
Dirigent: Roland Kluttig
Regi: Stina Ancker
Scenografi och Kostymdesign: Kajsa Larsson
Koreografi: Håkan Mayer
Medverkande:
Larina , Annlouice Lögdlund
Tatjana , Sabina Bishholt
Olga, Rebecca Fjällsby
Filipjevena; Ingrid Tobiasson
Eugen Onegin, Anton Ljungqvist
Vladimir Lernskij, Joel Annmo
Furst Gremin, Trond Gudevold
Kaptenen, Erik Arneöf
Zarentskij, Fredrik Helgesson
Monieur Triquet, Arvid Emilsson
Operakör
Wermland Operas orkester
Spelperiod: 22 februari – 5 april 2025
Publik: Fullsatt
boborg.se 