JEFF WERNER
Bonnard är en konstnär som väcker motstridiga känslor. Picasso tyckte han var odisciplinerad och använde för många nyanser: ett potpurri av obeslutsamhet, drämde han till med. Matisse, å andra sidan, ansåg att vännen Bonnard var en mästare i att behandla färg och ljus. Även sett till motiven har publiken varit kluven: skildrar han det borgerliga livets angenäma sidor eller gör han, som den norske målaren Thorvald Erichsen skriver, narr av borgerskapet? Är hans målningar sexistiska och voyeuristiska? Eller intima och inlevelsefulla?
Pierre Bonnard – Unga kvinnor med en fiskmås (1917). Petit Palais, musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris –&– Pierre Bonnard – Interiör med kvinna I korgstol, Nationalmuseum.
Nationalmuseums utställning tajmar med att filmen ”Bonnard, Pierre and Marthe” gått upp på svenska biografer. Vilken roll Marthe de Méligny spelade för Bonnards liv och verk är omdiskuterat. De levde tillsammans i femtio år, de sista knappa tjugo som gifta, och hon står ofta modell för hans målningar; märkligt nog för evigt ung. I litteraturen har hon ofta beskrivits som galen vilket kan ha orsakats av de bittra arvstvisterna efter Bonnards död. På utställningen finns ett par målningar som hon gjorde på 1920-talet, som inte är oävna.
Pierre Bonnard – Efter duschen, 1914 (t.v.) // Pierre Bonnard – Öppet fönster mot Seine i Vernon (1912). Musée des Beaux-Arts, Nice, Frankrike -&- Pierre Bonnard – Matsalen, Vernon (ca 1925). Glyptoteket, Copenhagen (mitten) // Pierre Bonnard – Naken modell i en interiör (1935). National Gallery of Art, Washington (t.h.)
Utställningen fokuserar på den mogne Bonnard, vars målningar har en märklig dallrande ton där alla (och de är många!) färgtoner har samma valör. Det finns också ett par tidiga, mer bruntoniga målningar med, som ger en bild av den konstnärliga resa han företog, samt ett par affischer som tydligt visar vilken styv tecknare han var. Även om de mest kända målningarna saknas ger de runt 100 verken möjlighet att på djupet studera en konstnär som inte visats i Sverige på mycket länge.
Pierre Bonnard – Trappa I konstnärens trädgård (1942/1944). National Gallery of Art, Washington -&- Pierre Bonnard – Hästskjutsen (1895). National Gallery of Art, Washington.
Den andra delen av utställningen visar nordiska konstnärers relation till Bonnard. Den är mer problematisk. Ofta förfaller den i att peka ut ytliga likheter av typen Munch målade nakna modeller precis som Bonnard. Men likhet bevisar ingenting, i synnerhet inte om det handlar om vanliga motiv eller färgsammanställningar. De intressanta frågorna är vilka konstnärer som gått i dialog med Bonnard och vad de använt Bonnard till? Resultatet behöver förstås inte bli likhet på ett ytligt plan utan kan lika gärna ha lett till något högst olikartat. Ur det perspektivet framstår ovan nämnda Thorvald Erichsen som mer spännande än Munch, även om jag förstås inser att utställningen vill ha med den enda manlige nordiska världsstjärnan på konsthimlen.
I Finland tog Magnus Enckell på sig uppgiften att förnya måleriet i början av 1910-talet genom bildandet av konstnärsgruppen Septem. I den ingick förutom han själv även bland andra Ellen Thesleff som är representerad på utställningen med ett ”Dekorativt landskap” som tycks vittna om en självständig reception av Bonnard. I en recension av Septems första utställning 1912 påtalas att det var svårt att analysera en del verk eftersom galleriet var försett med nymodigheten elbelysning i stället för dagsljus. Detta som en påminnelse om hur sällan vi idag har möjlighet att titta på konst under de ljusförhållanden den skapades i.
I det danska måleriet har jag svårt att upptäcka någon direkt dialog alls med Bonnard. Kanske kan detta bero på att medan många svenska och norska konstnärer gick på Matisse skola i början av 1900-talet, och på den vägen kom att intressera sig för fransk kolorism, sökte sig de danska konstnärerna andra vägar. Även om de förstås kände till Bonnard – hans konst fanns tidigt i danska samlingar – blev han inte någon viktig samtalspartner för dem.
2024 visade Göteborgs konstmuseum en rik och väl researchad utställning om göteborgskolorismen. Bonnards betydelse lyftes då givetvis fram. Det gör den även på Nationalmuseum men med mindre fingertoppskänsla. Det är otvivelaktigt så att Bonnard hade stor betydelse för Ragnar Sandbergs 1930-talsmåleri. Sistnämnde har ju också sagt att man skulle kunna skriva en avhandling om den betydelse de två Bonnard-målningarna på Göteborgs konstmuseum har haft för göteborgskolorismen. Framför dem samlades ofta några av eleverna på Valands konstskola (som låg i huset bredvid) för att studera och diskutera hur fransmannen använde färg och form.
Men de flesta av dem gick vidare till andra uttryck på 1930-talet. Den fyrfärgsklang som Ivan Ivarson med flera övergick till på 1930-talet ligger mycket långt från Bonnard. Ändå lyfts detta slags måleri fram på Nationalmuseum.
Nils Nilsson – I syateljén (1942) Göteborgs Konstmuseum -&- Waldemar Sjölander, Sommarblommor i kvällssol (1941)
Vid sidan av Sandberg tycks främst Nils Nilsson och Waldemar Sjölander ha hittat något utvecklingsbart hos Bonnard. Nilsson intresserade sig för möjligheter att utvinna koloristiska effekter ur svarta nyanser, något den tidige Bonnard också gjorde, och på 1940-talet leker han med figur-grund-växling på ett sätt som tycks kommentera fransmannens måleri. Ett fint exempel på detta är ”I Syateljén” på Göteborgs konstmuseum som borde ha lånats in till denna utställning. Waldemar Sjölander, liksom även den unge Alf Lindberg, prövar ”svåra” färgkombinationer som gula, gröna och lila nyanser, något som också fascinerade Bonnard.
Jeff Werner
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Utställningen visas fram till den 18 maj 2025 i Stockholm, därefter går den vidare till Lillehammer kunstmuseum (14 juni – 19 oktober 2025). Några fler anhalter i Norden blir det inte även om det mångnationella upplägget tyder på att det kan ha varit förhoppningen. Även om det inte blir så mycket till dialog mellan de deltagande konstnärernas verk är det en fin möjlighet att fördjupa sig i Bonnard och att på köpet se en hel del annat av intresse.
boborg.se 