Det är ingen tvekan om att den uppsättning av Lång dags färd mot natt som visades i Vara konserthus blev succé. Fullt hus, en publik vars intensiva tystnad under den andlösa föreställningen efteråt bröt ut i stående ovationer och flera inrop. Och undra på det. En av nittonhundratalsdramatikens bästa verk i en uppsättning med fyra suveräna skådespelare toppade av två kvalitetspublikfavoriter, Grynet Mollvig och Krister Henriksson blev en teaterupplevelse vi sent kommer att glömma.
Lång dags färd mot natt är en psykologisk thriller. Man känner obehaget och spänningarna direkt. Och successivt skruvas dramatiken åt. Publiken dras in i ett drama som tar upp frågor om beroende, skuld, förlåtelse och sliten och prövad kärleks både bak och framsidor. Det skildras i den här pjäsen med humor och smärta på ett sätt som drabbat publik över hela världen sedan premiären 1956.
Den är skriven av Eugene O´Neill (1888–1953). När han skrev den var han redan nobelpristagare i litteratur. Och den här pjäsen såg han som sitt major epos.
Han ses som en av nittonhundratalets stora dramatiker och nämns ibland i samma andetag som de största som Ibsen, Tjechov och Strindberg.
Lång dags färd mot natt ses som hans mästerverk och verkar med små anpassningar fungera då som nu. De underliggande problemställningarna tycks tidlösa och i mycket oberoende av tid och plats.
Det är ett oerhört effektivt och välskrivet drama. Det får mycket av sin kraft av att en del av problemen, som moderns missbruksproblematik hade sin motsvarighet i författarens eget liv.
Föreställningen inleds med ett bildspel med svartvita bilder från föräldrarnas ungdom och sönernas barndom. Till det spelas Beatles Helter skelter på hög volym. Det är en sång som är en musikalisk berg-och dalbana fylld av energi och framåtriktad aggressivitet. Föreställningenbörjar med ett bildspel av flashar av minnesfragment ur det som format de här människorna, hur de var innan livets hårdhänta törnar av brustna drömmar och förhoppningar stelnat till den hårdhet som nu är deras karaktärer och belägenhet.
Det är ett kammarspel där handlingen utspelar sig under en dag. Fast egentligen handlar det om livsproblematiken för de fyra agerande. Det är en far och en mor och deras två vuxna, hemmaboende söner.
Modern är sedan den smärtsamma förlossningen av den yngste av sönerna medicinmissbrukare. Hon har just haft ett uppehåll i missbruket. Hennes familj vet tecknen och nu märker de att hon misslyckats igen och har ett återfall. Det gick inte den här gången heller. Trots att alla vill väl kommer en massa underliggande bråte upp till ytan under alkoholens tunglossande inverkan. Hårda ord utslunga och tas ångerfyllt tillbaka. Drömmar och besvikelser dras upp. Liksom skam och skuld. I botten finns en kärlek vars skimmer livet obevekligt slipat bort och vars kärna är svårgripbar, men den finns där som ett av livet underminerat fundament. En ljudillustration med en coverversion av Otis Reddings mästerverk I´ve been lovin you too long sammanfattar kraften i den kämpande kärlekens.
Det här är en pjäs som kräver. Regissören Eva Dahlman har i sin bearbetning kortat ner pjäsen till slagkraftig koncentration utan transportsträckor. Och sällan såg jag ett intensivare spel.
Då två äldre stjärnorna Grynet Molvig och Krister Henriksson var helt lysande i sina roller. De skildrade deras rollfigurers försök att förtränga sina livslögner. På vägen kommer både svek och förhoppningar upp till ytan. Och livet skickar en dimma som symboliskt mjukar upp konturerna och hjälper dem dölja.
De två sönerna spelas av Alex Jubell, Tobias Aspelin. Även deras rolltolkningar var i toppklass.
Regissören Eva Dahlman hade tillsammans med dessa proffs skapat ett förtätat drama som fyllde rummet och flyttade in oroande känslor rakt in i oss i publiken.
Fantastiskt att få uppleva en förställning som den här. Det är teater när den är som bäst och mest omistlig.
BO BORG
Foto Mats Bäcker
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Vara konserthus den 24 mars 2025
Lång dags färd mot natt
Av: Eugene O’Neill
Regi: Eva Dahlman
Översättning/bearbetning: Eva Dahlman
Scenografi / Kostymdesign: Magdalena Åberg
Ljusdesign: Ellen Ruge
Maskdesign: Anna Olofson
Dramaturg: Jani Lohikari
Bild/Videodesign: Johannes Ferm Winkler
På scen: Grynet Molvig, Krister Henriksson, Alex Jubell, Tobias Aspelin
Publik: Fullsatt
boborg.se 