Göken bygger inget eget bo. I stället lägger den sina ägg i andra fåglars och låter dem ruva och föda upp dess ungar. Som metafor i pjäsen Gökboet kan det handla om att så idéer som senare utvecklas av andra.
Milos Formans film Gökboet från 1975 ingår i populärkulturarvet. Det är en omistlig klassiker. ”Alla” har sett den åtminstone en gång. De två huvudrollerna den som McMurphy och Syster Ratched i Ken Keseys drama spelades på oförglömligt och oskarsbelönat sätt. sätt av Jack Nicholson och Louise Fletcher. Rätt eller fel är de en mounteveresthög benchmark som dramats huvudkontrahenter.
Gökboet finns också i en version för teater, som faktiskt föregick filmen, där ursprungsromanen bearbetats av Dale Wasserman. Det är den versionen som spelas här på Skara skolscen
Nu görs den av avgångseleverna på Skara skolscen. Det är en bra pjäs för ett gäng teaterstudenter. Här finns massor av olika rollfigurer med tydliga karaktärsdrag att jobba fram. Det är viktigt att de inte blir typer, utan levande människor med speciella karaktärsdrag. Sånt greppar den här årgången teaterwannabees.
Den här uppsättningen har två regissörer, Marie Lindholm och Marie Lager. De har gjort ett fint jobb. Allt flyter på utan konstigheter eller longörer och har den där tryckkokarförtätade stämningen som är så viktig här. Lika viktigt är att den bryts av förlösande garv. Och här finns många. Pjäsen innehåller många intressanta figurer och regin sätter ljus på både stora och mindre roller.
Scenen är enkel. Allt sker i ett kalt rum där instängdheten är påtaglig. Det handlar om en institution där mentalpatienter med olika diagnoser som vistas inlåsta.
De här avgångseleverna levererar homogen och fin lagprestation som gör föreställningen riktigt bra i stort som smått. Imponerande hur mycket de lärt sig om teaterhantverket under de tre terminer de gått här.
De spelar fram den här tragedins mörker som förstärks av att det har en klangbotten mot många roliga och dråpliga episoder.
Pjäsen har två huvudroller i den upproriske Mc Murphy och maktens stenhårda förvaltare. Syster Ratched görs utmärkt av Elsa Lindmark, med mörk och oförsonlig blick, hakan högt, och en illröd mariannelindbergdegeermun som ett stopptecken mitt i ansiktet. Hon utstrålar iskall makt och skyr inga medel för att utöva den.
Så kommer McMurphy in i institutionen. Han är en glad och anarkistisk person som ser oförrätter, opponerar sig, och vill göra något åt dem. Att spela den rollen är förstås ett kamikazeprojekt när alla har Jack Nicholsons karaktär i minnet. Nelson Rainey Malmberg tar tjuren vid hornen och är ett fynd i rollen. Han hittar rätt balans mellan lurendrejeri och kompromisslöst rättspatos. Han gör en klockren McMurphy både charmigt knipslug och med hjärtat på rätta stället.
Kring de här två motpolerna finns en rad väl utmejslade och välgjorda karaktärer. Det blir ett uppror mot övermakten med McMurphy som inspiratör och ledare, men det slås ner oförsonligt. Det är en pjäs som föder många tankar och väcker många känslor.
Gökboet i den här versionen av Skara skolscen är teater av hög klass.
Vad ni gör; missa inte tillfället att se den här starka föreställningen!
BO BORG den 6 april 2025
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Skara Skolscen,
Gökboet
Recensionen avser generalrepetitionen den 4 april 2025
Dramatisering Ken Keseys roman av Dale Wasserman
Regi: Alexandra Lindholm och Marie Lager
Ljusdesign: Madeleine Strandberg
Kostym: Filippa Lilja, Majken Martinsson, Elvira Bjällrot
Scenografi: Elsa Lindmark, Daniel Bergkvist Dorenius, Daniella Weyland Saga, Mia Lindbeck, Frans Lund
Medverkande: Nelson Rainey Malmberg, Johannes Hammar, Elvira Bjällrot, Daniel Bergkvist Dorenius, Mia Lindbäck, Filippa Lilja, Majken Martinsson, Daniella Weyland Saga, Elsa Lindmark, Tida Johansson, Frans Lund,
Pjäsen spelas 9, 11, 12, 23, 25, 26 april 2025
boborg.se 