Olle Granaths nya bok I konstens värld är en memoar. Skissartat målar han upp valda delar ur sitt liv och framför allt händelser ur sin yrkesverksamhet. Det räcker för att vi ska förstå att huvuddelen av hans yrkesliv varit i konstens brännpunkt och hetluft. Vi lär känna personen Olle Granath liksom i förbigående. Han sätter sig inte på några höga hästar, fast han lätt skulle nå upp. Han berättar lättsamt och anspråkslös sin anspråksfulla historia.
Det blir verkligen en trevlig bok. Det har förstås hänt massor i hans konstliv. Hans fokus är mera på konstnärer än på konstverk. Hans berättelser om hans träffar med några av konstens stora är lätta men med hög densitet Och ”jag var där”-perspektivet är förstås högintressant och ger läsvärdesusp. Det är texter av den typ som inte vanligtvis ryms i kataloger och konstböcker. Han riktar sig till vårt intresse för lärda och dokumenterade skrönor. Det handlar om händelser, inte sällan tillfälligheter, som haft stark påverkan på vårt konstliv.
Olle Granath (f.1940) har haft en central position i svenskt konstliv i hela sitt yrkesverksamma liv. Han var kritiker i Dagens Nyheter i femton år. Detta trots att han lovat sig själv ”…att kritiker skulle jag aldrig bli.” Därefter, mellan 1980 och 1989 var han chef för Moderna Museet i Stockholm och efter det överintendent och chef för Nationalmuseum mellan 1989 och 2001. Olle Granath har inte haft lyskraften hos sin företrädare Pontus Hultén, men det har ingen annan svensk museichef heller haft. Men han var med där det hände på den tid det begav sig. Han har mött och arbetat med några av efterkrigstidens främsta konstnärer, Marc Chagall, Salvador Dalí, Andy Warhol och Claes Oldenburg för att bara nämna några av de konstens superstjärnor som kom i hans väg. Han har skrivit massor av recensioner, utställningskataloger och några böcker med konsten i högsätet. I den här boken nya finns händelser och situationer av anekdotisk karaktär som inte haft sin plats i dessa.
Han berättar om det djupa intryck mötet med Goyas konst på Pradomuséet i Madrid gjorde. Och han menar att den utställning med Goyas verk som kom att ske under hans chefstid på Nationalmuseum ”…för mig var en höjdpunkt under mina tjugotvå år i museerna.”
En annan sorts dramatik kom genom de två stora konststölder som skedde under hans tid som chef för Moderna Museet och Nationalmuseum. Här ger han sin sida, förvånansvärt affektionsfritt, av dessa, tragiska händelser.
Han skriver också om Andy Warhol och det senare debaclet om Brilloboxarna. Han menar att han oförtjänt fick klä skott för brilloboxskandalen och att journalisternas frustration efter Pontus Hultén frånfälle ”…i stället projicerades på undertecknad som inte hade någonting med saken att göra”, Jag minns mig ha läst i en bok som behandlade brilloboxhistorien att Olle Granath hade fått en box av Pontus Hultén och sålt den vidare på auktion i USA för ett redigt stort belopp. Vore intressant om han när han nu tog upp ämnet hade kommenterat den museietiska aspekten av detta hans eget agerande.
Roligt när han berättar om det berömda citat som tillskrevs Andy Warhol: ”In the future everybody will be famous for fifteen minutes.” Olle Granath som gediget researchat ett stort material till Moderna Museets utställning hade inte sett det. Men Pontus Hultén visste råd och sade enligt Olle Granaths minne: ”Om han inte har sagt det kunde han mycket väl ha sagt det, vi tar med det.” Det blev affisch till utställningen och ett klassiskt och ofta citerat citat.
Intressant är hans motstånd till museisammanslagningar och bildandet av Statens museer för världskultur. Han menar att klenoden Östasiatiska vissnade bort i storkoncernen. Han tror på vikten av specialisering och särkompetens och har verkat för det under sin museikarriär.
Det finns massor av kul anekdoter i boken. Ta den där Olle Granath och en vaktmästare från Moderna Museet 1963 åkte med en enkel transportbil på kontinenten och hämtade in lånen till Önskemuseet, viktiga verk av Picasso, de Chirico, Malevitj och många andra dyrgripar och fraktade hem dem inlindade i filtar. De återvände till Sverige med färja till Halmstad. En fotograf från DN ville ha en bild. Det var några dagar före jul, femton sekundmeter och snöglopp. Men möjligheten att få en färgbild i DN fick inte missas. På bilden som finns i boken ses de två påpälsade museitjänstemännen hålla en Picasso och en Malevitj ute i snöyran i den mycket hårda vinden. Hade det skett idag (vilket förstås är helt omöjligt, till och med otänkbart) hade museimannakarriären fått ett tvärt slut där och då. Men det var en helt annan tid då.
Det här är en trivsam bok med underhållande anekdoter ur konstvärldens högsta skikt skrivna med lätt hand.
BO BORG
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: I konstens värld – från 4 amerikanare till Midvinterblot
Författare: Olle Granath
Grafisk Form: Karl Stefan Andersson
Bildredaktör: Susanna Mälarstedt
Redaktör: Sverker Michelsen
Förlag: Appell förlag
ISBN: 978-91-989128-5-2
boborg.se 