BO BORG
En del intryck är så starka att de överlever minnets kompostering. De är inte många, men de blir glimrande och orörda kvar. Omistliga.
Jag minns som om det var igår när vi håglöst slösatt i kamrat Åkes rum i Köping. Det måste ha varit 1973. Radion var på utan att den störde vårt småsnack och kaffesörplande. Så hände nåt, avgörande skulle det senare visa sig. Skvalet bröts av låt som fick oss att tystna tvärt, spetsa öronen och nästan hålla andan. Det var första gången jag hörde både Kjell Höglund och hans mästerverk Häxprocess. Skivan gick inte att köpa i Skivbutiken, bara direkt från honom fick vi veta. Men hans telefonnummer stod i Aftonbladet (!?!). Jag ringde direkt. Kjell svarade lika direkt. Så sa han: ”Det har flugit in en fågel i rummet här, men häng kvar.” Han kom tillbaka till luren litet andfådd efter en bra stund; ”Nu är den fri igen.”. Jag beställde där och då hans första LP Undran och så tvåan Häxprocess. Sen dess har han släppt ett stort antal plattor. Alltid på sitt sätt högintressanta. Jag har följt honom genom åren och sett flera framträdanden. Och några av hans låtar ingår utan tvekan som grundbultar i mitt livs jukebox. Jag kan säga att jag är en kjellhöglundfundamentalist.
Nu, när Kjell Höglund sedan länge inte längre är aktiv som liveartist, har han fått en renässans. Två begåvade musiker har gjort plattor med hans material. Ellen Sundbergs Du sålde min biljett kom 2018 och Ellinor Brolins Det tredje årtusendet kom 2022. På SVT Play finns också dokumentären När tåget lämnar perrongen från 2023. Tidigare i år kom också boken Kjell Höglund och hans värld av Anders Sundelin ut på Kaunitz Olsson förlag. Recension av den finns här på boborg.se.
Ellen Sundberg gör på sitt album kärleksfulla tolkningar av ett urval av Kjells låtar. Ellinor har haft tillgång till opublicerade texter av Kjell som hon låtit namnkunniga artister, bl. a Kjells vapendragare Johan Johansson, och Peter Le Marc tonsatt. Ett suveränt initiativ när det görs så ambitiöst och respektfullt.
Ellen Sundberg spelade för ett tag sedan på Folkets Hus i Lidköping. Det var en konsert med eget material, men också några av hennes höglundtolkningar. Läs min recension här: https://boborg.se/2023/10/17/ellen-sundberg-folkets-hus-i-lidkoping/
På torsdagskvällen framträdde Ellinor och Ellen tillsammans med band med ett gemensamt program med enkom kjellhöglundlåtar kallat När tåget lämnar perrongen.
Det var raka rör. Höglundpärla efter höglundhit. De tog varannan låt. Och ibland släcktes ljuset och då läste en förinspelad skådespelarröst ur Kjell Höglunds märkliga bok Magnum Opus.
Och så kom ett pärlband av låtar. Ett bra urval inte tu tal om den saken.
Frågan är hur artisterna ska göra för att göra sånger som är så sömlöst och oskiljaktigt förbundna med originalartisten och som vi höglundheads hela tiden hör som referens för vår inre högtalare. Det bästa sättet, och antagligen det enda fungerande, är nog att vara sig själv. Och det var de här artisterna.
De här sångerskorna hittade var sin balans. Och det fungerade fint den här kvällen. Det märktes att de har starkt förhållande till låtarna. Litet förenklat översiktligt kan man säga att Ellen Sundberg drar mer åt vishållet och Ellinor mera åt poplåtsvängen. Och det är helt OK för Kjell själv drog åt båda.
Det blev många höglundhighlights. Ellens take av När tåget lämnar perrongen förstås. Och Ellinors Djävulens alternativ gick särskilt hem hos mig. Och så delade de på mästerverket Häxprocess.
De hade ett traditionellt rockbandskomp av habila musiker. Tyvärr var basljudet tjockt och ospänstigt i mina öron. Vi som är inne i Kjells värld vet hur viktig basen och basljudet är i klangbilden. Gitarristen Johan Törnqvist stod för finlir som verkligen höjde några låtar både med förmerande gitarrfigurer och kongeniala ljudinpass från nån syntliknande apparat.
Det var en fin konsert. En malör där jag satt att vi långa stunder bländades av en av strålkastare som ingick i den i övrigt justa ljussättningen. Jag sa till vid mixaerbordet, men ingen åtgärd. Sånt borde ha kollats och justerats innan. Det känns inte bra att behöva titta bort från scenen nr man är på konsert.
Det här blev en fin kväll med Kjell Höglunds ande högst närvarande. Programmet och artisterna gick hem hos publiken i den fullsatta konsertlokalen. Det blev bra kontakt och fin stämning. Varma applåder och inrop.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Kulturhuset Skövde, Freja den 8 maj 2025
När tåget lämnar perrongen
Ellen Sundberg & Ellinor Brolin
Band: Jonatan Lundberg – Kapellmästare, keys. Andreas Dahlbäck – Trummor.
Robin Lindqvist – Bas. Johan Törnqvist – Gitarr
Publik: Fullsatt ca 150 personer
Här kan du höra sex (jag har många fler) favoriter av och med Kjell Höglund:
https://open.spotify.com/playlist/48N4qEfEF6wpYqoNJbQBoZ?si=8bf390d91f504cf7
boborg.se 