BO BORG
Vad är det där!?
På väg upp till Läckö slotts ingång ser jag en timmerstapel till höger. Och på den ligger en stor amöbaliknande svart form. Det pågår byggnadsarbeten på slottet, har det med det att göra?
Men framför timmerbröten finns en skylt där det står Untenable 2024. Det är ett verk av skulptören Cecilia Jansson (f. 1975). Konst alltså. Titeln betyder ohållbar. Fast verket ser stabilt ut.
Men det startar tankeprocesser. En vill tolka och förstå. Konstverket är väldigt påtagligt, men innebörden är både pockande och undflyende. På ett plan är det kanske ett möte mellan natur och kultur. Träden som skapas av naturens processer möter den syntetiska asfaltsbollen. Konsten blir här en kontext som släpper tankarna fria. Då startar tankar och referenser. Ett bra exempel på att konstens kvalitet ligger i de känslor och tankar den föder och de samtal den ger upphov till.
Och den här märkliga skulpturen är bara början visar det sig.
Väl inne i slottet händer det nya saker. I en sal impregnerad av historia fortsätter den här utställningen som går under den mångtydiga beteckningen Värn. Jag ska här inte tråka ut er med begreppets många betydelser. Men visst styr de perceptionen litet.
Hela Läckö slott är ju ett värn med tjocka skyddande murar. Men hur väl kan man skydda sig. In genom en öppen spis kommer nu vad jag uppfattar som enorma bläckfickarmar. Det hot och den rädsla de fyller rummet med är vi värnlösa emot. Obehaget tränger sig in i det som skulle vara skyddat och tryggt. Värnlösheten är tankeväckande.
I det här rummet hänger stora målningar med historiska kvinnor som motiv. I anslutning till och i dialog med ett dåtida porträtt av Maria av Medici (1575–1642) har Cecilia Jansson gjort en stor form i guldglänsande slagmetall som tar upp mönstret i porträttets klänning. Jag ser det i analogi med värntemat som en sköld. Hennes regentskap blev en symbol för kvinnors potential att leda lika hänsynslöst som män. Då måste en hålla ryggen fri. Men bakom skölden den ligger en rulle rött tyg. Om man historiserar finns med det tyget en anknytning till en av Maria av Medicis hovdamer vars ockulta krafter inte kunde rädda hennes liv och det kunde inte Maria de Medicis guld heller. Det här verket heter just Värn.
Längre fram i rummet ligger en hög basebollträn. Skulpturen har gets namnet Hercules och bollträna är kanske en uppdatering av den knölpåk han använde i sina strider. Men även hans kamp var förgäves. Inte ens hans skicklighet med vapen kunde värna honom.
Men ett viktigt memento. Man behöver inte tolka in för mycket litterärt eller filosofiskt i de här verken. Som bra konst är de sig själva nog och för sin egen talan också.
Det är slitet grepp att som här sätta sina verk i dialog med museisamlingar, men det är ovanligt att det fungerar så bra som här. De här verken, så här installerade i slottsmiljön tar både rummet och tanken i besittning. Då och nu blandas till kreativ mindfullness.
I Kina finns verkstäder med anonyma arbetare som utför arbete på gästande konstnärers verk. I en sådan har Cecilia Jansson arbetat. Där har en serie verk som har samlingsnamnet Identiteeth kommit till. Hon har låtit gjuta i klassiska djurformer. I figurerna har hon monterat in avgjutningar av arbetarnas tänder. De anonyma arbetarna får på så sätt sätta sitt mycket personliga avtryck i de verk de namnlöst arbetat med. Det blir en kreativ krock mellan olika bildsyner, tider, och kulturella sätt att se på konstnärligt skapande.
Cecilia Jansson är en innovativ skulptör som hela tiden tycks hitta nya uttryck och har kunskaperna att gestalta dem i olika material.
Hon har en stark tilltro till de många olika material han använder. Hon är noga med att ta tillvara deras egna taktila egenskaper, men är också omsorgsfull med vad man kan berätta med hjälp av dem. Och vad de kan berätta själva när de fås att interagera. Hon låter det organiska få möta det fasta, det flexibla det förstelnade, det levande får kämpa mot det döda. Det finns en stark konstnärlig potential och energi i de form och materialmöten hon skapar.
Den stora salen är laddad med ett sparsmakat och annorlunda uttryck. I Fonden hänger en jättebild, ett montage av en levande häst och dess spegelbild som kranium. Döden som en sida av livet och vice versa.
Här finns också former som liknar klädnader som hänger ner. På golvet står en som tydligast anknyter till värntemat. Den är murad med tegelstenar. En annan hänger från taket. Den är gjort i asfalt, ett livlöst material med dödens matta mönster. Den tredje är mer svårtolkad. En klädnad har ”levande” potatisar monterade. Potatisen är en obetydlig vardagsvara. Men i vissa kulturer symboliserar den jordens fruktsamhet och kvinnlig energi, men också trygghet i vardagen.
De stora verken skapar ett allvar i rummet. I fönsterkarmar och nischer finns små skulpturer liksom ivriga att berätta vidare.
Cecilia Janssons utställning Värn på Läckö slott är ger en rik och stark upplevelse som föder många tankar om såväl livet som konsten.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Läckö Slott
Värn
Cecilia Jansson, skulptur
Utställningsperiod: 7 juni – 14 september 2025
boborg.se 