BO BORG
Som den stora kulturhändelsen i Skaraborg är den årliga operauppsättningen på Läckö slott svårslagen. I år också! Förmågan att sätta upp föreställningar som passar och får mervärden av slottsmiljöns speciella förutsättningar.
Publiken sitter omgiven av tjocka murar impregnerade av historia. Scenrummet är öppet uppåt och himlen är taket. Nyfikna fåglar tittar ner. Det blir litet kallt på kvällskvisten, men vi tillhandahålls filtar.
Scenen är enkel, ett långsmalt golv mellan två trappor. Det är ljust i sommarkvällen så man kan ta mycket litet hjälp av ljuseffekter. Kan man verkligen spela så komplexa verk som operor under så enkla förhållanden?
Visst! De inte bara kan, de vänder svårigheter till unika fördelar. Det har spelats opera här sedan 1997. 2025 är det 29 året. De håller inte bara stilen, de söker sig vidare i olika riktningar i den bästa operarepertoaren, mest klassiskt, men också nutida och samtida. De har till och med spelat specialskrivna verk för Läckö. Den handlar om Magnus Gabriel de la Gardie som i andra halvan av sextonhundratalet gav slottet dess nuvarande barockstyling.
Med årets föreställning, Sverigepremiären av Jaques Offenbachs Fantasio, lägger Läcköoperan ännu en glimrande pärla i sitt band av kvalitetsföreställningar av högsta karat.
Det är en feelgoodopera av god klass. Rolig och litet, men bara lagom litet, tänkvärd. Det är en blandning av komik och romantik, skämt och sentiment som är rätt avvägd för underhållningssammanhang.
Historien är väl inte mycket att skriva hem om. Ett bröllop stundar. Det ska skapas en personalunion. Ingen har frågat prinsessbruden Elsbeth om hon vill. Och hon vill inte. Hon vill gifta sig av kärlek. In kommer Fantasio. Han klär ut sig till narr. Han behöver bara säga några poetiska ord så blir hon förälskad. Sådana är kvinnorna ofta i operor. Men det handlar inte om varför hon blir förälskad utan om kärlekens oförklarliga kraft. Det handlar om en kamp för kärlek, men också för frihet och fred.
Den här föreställningen är så laddad av tempo och massor av syn och musikintryck så man glömmer den banala historien. Den fungerar ändå bra i den här kontexten.
Operan Fantasio är en perfekt mix av melodiös och rytmisk musik som kombinerar lätthet och djup i dialektisk samverkan. Offenbachs musik präglas av melodisk elegans och känslomässiga kontraster som gör att vårt intresse hela tiden är på topp.
Vilken parad av bra sångare med skådespelartalang vi fick vi får möta den här benådade kvällen!
Huvudpersonen Fantasio är en ovanlig narr. Hen är inte rolig på det traditionella sättet med skämt och upptåg, utan mer melankolisk, filosofisk och poetisk.
Fantasio är en så kallad byxroll. En kvinna ska spela en man. Oftast väljs (som här) en mezzosopran som ska ge sången en mera manslik klang. I den här uppsättningen har de gjort Fantasio till en mera androgyn karaktär. Det markerar hur narren flyter obehindrat över konventionens gränser. I den rollen är Annie Fredriksson (som vi minns för fina i två Rossinioperor här på Läckö) perfekt.
Den giftasolystna prinsessan Elsbeth görs av sopranen Clarice Grandano. Hennes vackra röst och imponerande teknik lyfte upplevelsen av hennes rollfigur. Hon levererade några veritabla bravurnummer.
Barytonen Sebastian Durán som Prinsen och tenoren Viktor Johansson var ett komiskt och vokalt radarpar. Deras duetter hade karaktär. Deras två röster tillsammans är rolig operanjutning av klass. Och deras tjafs är kul.
Min speciella favorit i föreställningen är barytonen Joa Helgesson. Han gjorde en rolig karaktär. Han sjunger bra och har den där speciella scennärvaron och utspelet som ger guldkant åt rollgestaltningen. Han stack ut på ett imponerande sätt. Det här var hans debut på Läckö. Mycket välkommen åter!
Genom ett smart regigrepp har läckögänget gjort den till en metaföreställning, en föreställning om en föreställning. På sätt kan de lossa på konventionerna, helt släppa realismen, och ut svängarna ordentligt och spela på och spela över som en naturlig del av framförandet.
Vilken suverän kör med olika individuella och gemensamma roller de har här. Den har viktiga funktioner både dramaturgiskt och musikaliskt. Och de levererar roliga karaktärer och rena klangfesten. Här var det inte bara perfekt typecasting, utan också suverän röstcasting.
Finalen var rena jätteutropstecknet laddat med energi och klangprakt med kör och solister i samklang med mäktig synergi.
Orkestern under Simon Kim Phipps var som alltid en njutning i sig och den klangbotten som gör god musik och bra sångare bättre.
Regissören Melker Sörensen har gjort ett suveränt jobb. Scenerna är exakt utformade och spelet går med en schweizisk kronometers precision. Timingen är viktig för at skämt och lustifikationer ska fungera. Och det gör de klockrent här.
Det var ingen tvekan om att Fantasio gick hem hos premiärpubliken. Och undra på det. Än en gång fick vi uppleva en välförtjänt succé på Läckös Borggård.
Läcköoperans uppsättning av Fantasio är underhållning av högsta klass. Missa den inte!
BO BORG
Foto Olivia Synnervik/Läckö slott
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Opera på Läckö Slott
Fantasio
Musik: Jacques Offenbach (1819 – 1880)
Libretto: Paul de Musset, efter en pjäs av Alfred de Musset
Översättning: Tor Lind
Orkesterbearbetning- Henrik Torolphi
Dirigent: Simon Kim Phipps
Regissör & koreograf: Melker Sörensen
Kostymdesign och Scenografi: Anna Ardelius
Mask- och perukdesign: Therésia Frisk
I rollerna:
Fantasio, Annie Fredriksson, Flamel, Susanna Sundberg, Sparck, Joa Helgesson, Hartmann, Magnus Lindegård, Prinsessan Elsbeth, Clarice Granado, Prinsen, Sebastian Durán, Facio, Annika Sandberg, Kungen, Samuel Jarrick, Marinoni
Viktor Johansson, Max, Linnea Andreassen, Ensemble och talroller: Agnes Duvander, Julia Nylander, Johan Gummesson; Arvid Emilsson
Läckö Kammarorkester, Orkesterledare Per Drougge
Publik: Fullsatt
Spelas: tisdagar, onsdagar, fredagar och lördagar fram till 2 augusti 2025
boborg.se 