BO BORG
August Strindbergs enaktare Den starkare från 1888 tillhör mina favoritpjäser. En scen i ett café på julafton. Två roller. En, hon är fru och kallas X, talar och hennes kontrapart, mademoiselle Y reagerar och kommenterar utan ord med mimik och små gester.
Det handlar om deras egen relation, men med fru X man som elefanten i rummet. En tillsynes enkel men ack så komplex problemställning vars dialektik orden mejslar fram med Strindbergs djävulska träffsäkerhet. Fru X monolog blir i pjäsen bilden av hennes inre vånda och kamp mellan intalat hopp och förtvivlan. Och projektionsytan mademoiselle Y blir det lackmuspapper som behövs för att dramat ska bli tydligt.
Jag har sett den i många olika teateruppsättningar genom åren och vet att det är en avgörande hårsmån mellan habil och förstklassig föreställning. En favorit är Torsten Flincks suveräna uppsättning med Mikael Persbrandt i den talande rollen och Torsten Flinck i den andra. Pjäsen är så allmängiltig att den till och med tål ett könsbyte. Det är skådespelarteater där pjäsens dramatik med till synes små medel utan speciella yttre attribut drar åt de psykologiska tumskruvarna mot den känslomässiga smärtpunkten.
Margareta Hallin var koloratursopran extraordinäre verksam och framgångsrik över hela världen. Hon var sångerska och skådespelare från mitten av sextiotalet till 2015.
Sedan åttitalet var hon också verksam som kompositör. Hon tonsatte svenska poeter som Harry Martinsson och Tomas Tranströmer. Och kanske framför allt gjorde hon opera av några av Strindbergs dramer, Fröken Julie, Ett Drömspel och Den starkare.
Hennes operaversionen av Den starkare uruppfördes 1990 med Margareta Hallin själv som fru X. En grundtanke med operaversionen var att integrera och addera musikens dramaturgi och därigenom ge ytterligare infallsvinklar i dramat. Hon har gestaltat så att musiken följer orden rytmiskt och med betoningar och nyansering som ska fördjupa och förmera. Vad gäller mademoiselle Y låter Hallin tystnaden bokstavligt tala genom att ofta ordlöst låta rösten ge kropp åt det outsagda. Vi får möta mycken vacker musik. Det är en expressiv modernism med en kontrollerad melankoli med en grundklang som känns nordisk.
Ebba Lejonclou som M:lle Y och Karin Blom som Fru X
För mig fungerar det utmärkt som opera. Men vart tog Strindbergs Den starkare vägen? Det här blev nåt annat. Och gott även så. En säregen musikalisk upplevelse.
Rutinerade operaproffset Catarina Gnosspelius lägger bitarna på plats på rätt sätt. Det blir stilfullt med en stramt återhållen, men påtaglig energi.
Sopranen Karin Blom, som fru X får fullt utlopp för sitt både vackra och uttrycksfulla klangflöde och många växlingar i dynamik och uttryck. Mezzosopranen Ebba Lejonclou, som Mademoiselle Y skapar en verkningsfull kontrast med sin mörkare röst. Ofta använder hon vokaliser (toner utan ord) för att gestalta känslorna med musikens artegna verkningsmedel. Hennes musik blir en klangbotten som ger relief åt Fru X berättelse och sätter den i aktiv dialog.
Den tredje huvudpersonen är klarinetten, här genommusikaliskt trakterad av José Luis Relova Gallego. Hans musikaliska inpass har flera viktiga betydelser, inte minst för att göra den icke därstädes varande mannen en del av kvinnornas maktspel. Det ger intensitet och infallsvinklar i dramatiken.
Den här uppsättningen av operan Den starkare ger oss en stark, mångbottnad, intensiv och tänkvärd musikalisk upplevelse.
BO BORG
Foto: Markus Gårder / Vadstenaakademien
klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Gamla teatern, Vadstena
Opera: Den Starkare
Libretto: August Strindberg (Regi:)
Musik: Margareta Hallin
Regi: Catarina Gnosspelius
Kostym: Cajsa Oscarsson
Peruk och maskdesign: Freja Stige
Ljus: Nora Morén
Musikalisk ledare: Stefan Lindgren
I Rollerna: Karin Blom, som fru X, Ebba Lejonclou, som Mademoiselle Y,kå och José Luis Relova Gallego, klarinett
Premiär den 24 juli 2025
Övriga speldagar: 27, 30, 31 juli, 3,6,8, 9 augusti 2025
boborg.se 