BO BORG
Visst är det nåt visst med barockmusik.
Den är så medryckande, full av dramatik, elegans och känslouttryck. Den passar perfekt till opera med sitt spektakulära överdåd av rytm, klanger och elaborerade och böljande melodier.
Vadstenaakademien har grävt fram en sällan spelad barockopera i Luigi Mancias tragikomiska Allesandro in Susa från 1708. Oförtjänt sällan spelad tycks det, för den är en barockpärla full av allt den där speciella glansen som gör barockmusik så oemotståndlig. Vi fick underhållning så härligt engagerade att en inte tänkte på den bastuliknande värmen i Vadstena Slotts Bröllopssal förrän efteråt. Det är ett högt betyg det!
En smakstart för Catarina Gnosspelius som Vadstenaakademins nya konstnärliga ledare. Hon har översatt librettot och dessutom regisserat Den starkare som spelades tidigare den här fina musikdagen i Vadstena.
Handlingen så? Alessandro (= historiens Alexander den store), ska ingå ett resonemangsäktenskap med Statira spelad av Chiara Marani, för att utöka sitt rike. Så finns där älskarinnan Campaspe (Lova Kollberg). Han älskar dem båda tycks det. Så blir det ett fylleslag, en backanal som det heter i finkultursammanhang. Allesandro skickar en pil mot Statira, vi hör hennes skrik och han tror att hon dör.
I bakruset ångrar han sig och vältrar sig i självömkan och skuldkänslor. Det är ju Statira han älskar. Hur ska det gå…!?? Den här operan, så tragikomisk den betecknas, är mer komedi än tragedi. Så ni får gissa själva.
Allt utspelar sig på en upphöjd rundel omgiven av orientaliska mattor. Vi i publiken sitter runt omkring längs väggarna i den historiemättade salen. Så springer de agerande ut och in genom ett antal öppningar. Den enkla scenlösningen är smart och effektiv och fokus hamnar som sig bör och ska på de agerande, sången och musiken.
Allesandro spelas av kontraalten Ekaterina Romanova. En kvinna som en kraftkarl med potent hakskägg i kaxigt övermod och förtvivlan. Hon skapar en gestalt som håller ihop trots alla disparata känslor. Så övertygande bra hon gör det.
Calistine är det rationella förnuftets gestalt i alla emotionella tirader. Han görs av basbarytonen Martin Hillberg. En utmärkt sångare och aktör som gör sin figur intressant.
Chiara Marani spelar Statira med den innerlighet och glöd som gör hennes rollfigurinnerligt levade och drabbande.
Lova Kollberg gör sin förslagna älskarinna Campaspe full av utåtriktad charm och en förslagen räv bakom örat.
Det är en ren njutning att dras in i de här förstklassiga sopranernas sångvärld och rolltolkningar.
Ingen glömd av de utmärkt sångarna fast inte alla är namnnämnda här.
Regin av rutinerade dubbelproffset Lars Bethke gör bra ännu bättre.
Den eminenta orkestern under Mariangiola Cervia tog oss med smittande entusiasm med på en förstklassig barockmusikresa där vi rycktes med i det melodiska och rytmiska flödet och de oemotståndliga barockklangerna med sina livgivande och adrenalinpumpande basgångar.
Vilket fyrverkeri av talang och musikalitet vi fick möta hos de här sångarna och orkestermusikerna. En så stark och minnesvärd upplevelse det blev att få avnjuta en så här fint övertygande iscensatt barockdelikatess.
BO BORG
Foto: Markus Gårder / Vadstenaakademien
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Vadstena slott, Brölloppssalen
Opera: Allesandro in Susa
Musik: Luigi Mancia
Libretto: Girolamo Frigimelica Roberti
Till svenska: Catarina Gnosspelius
Uruppfördes 1708
Musikalisk ledning: Mariangiola Martello
Regi, koreografi, scenografi: Lars Bethke
Kostymdesign: Matilda Hyttsten
Maskdesign: Ann-Charlotte Reinhold
Ljusdesign: Marcus Philippe Gustafsson
På scen: Ekaterina Romanova. Chiara Marani, Martin Hillberg, Lova Kollberg, Mårten Wåhlström, Ebba Lejonclou, Karin Blom
Orkester under Mariangiola Martello
Publik: Fullsatt förstås. Skam vore annars.
”Nutida världspremiär” 24 juli 2025
Övriga föreställningar: 27, 28, 30, 31 juli, 3, 4, 6, 8, 9, 11 augusti.2025
boborg.se 