RUNE LINDSTRÖM
Ibland räcker inte tiden till för allt man vill och borde. Ibland känns det som om det gällde hela livet.
Men ibland kan man få en liten tidsfrist.
Claes Hakes utställning har blivit förlängd en vecka.
Därför skriver jag dessa ord. Jag har känt honom nästan hela mitt vuxna liv. Träffat honom av och till. Inte så att vi är nära vänner. Men vi har slängt käft med varandra. Men alltid med respekt.
Claes Hade nyligen en stor retrospektiv utställning hos Thomassen när det fortande låg på Götabergsgatan. Jag tyckte då och tycker fortfarande att det var en utställning som konstmuseet borde arrangerat. Men Göteborg har ett historiskt svårt förhållande till sina konstnärer. Är de levande så får de inte visas musealt – oberoende av lokala, nationella och internationella framgångar.
Nu återkommer han med utställningen Döskallar & Dönickar i Thomassens nya lokaler i Sockerbruket.
Nu ligger tyngdpunkten på ett sjuttiotal små bronser i cire perdue / ”förlorat vax”. Han har tidigare visat små bronser med namnet ”bagateller”. Nu visar han dem under samlingsnamnet ”Döskallar & Dönickar”.
Nu har de alla fått en egen titel/några ord handskrivna på sin sockel. Och bildar så tredimensionella dagboksanteckningar.
Ibland förser han vaxet med något mera svårsmält som blir kvar och förenas med bronset vid gjutningen.
Dönicke och detalj av den
Jag har tidigare sett hans små ”bagateller”. Men mängden slår mig med häpnad.
Det får mig att tänka på en annan känd och produktiv konstnär. Honoré Daumier, 1808 – 1879, även han med ett expressivt formspråk i sina små skulpturer.
Jag har någonstans läst en skröna om Daumier att han gick omkring med en lerklump i fickan som han i smyg kunde forma till ett porträtt av någon i hans närhet.
Måste fråga Claes Hake om han brukar ha ett stycke vax i fickan.
Jag skall inte ge mig in på att försöka beskriva Claes Hakes konstnärskap. Flertalet av våra läsare känner till det. Och för den som inte – finns det en hel på nätet.
Förutom alla bronser visar han även några stora tecknigar.
– Genom att fästa linjer på papper löser jag en del skulpturala problem. – Claes Hake
Sedan avslutades utställningen i ett mer nutida material med tre vägghängda skulpturer i glasfiberarmead polyester.
Att konstmuseet i Göteborg kommer att ha en eller flera stora Claes Hake-utställningar är jag helt övertygad om – även om kanske varken han eller jag kommer att se dem.
Foto & text Rune Lindström
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Claes Hake
Döskallar & Dönickar
Utställningen förlängd t.o.m. den 12/10
GALLERI THOMASSEN
Sockerbruket 33 – Göteborg
boborg.se 