BO BORG
Uppsättningen av musikalen Miss Saigon på GöteborgsOperan är ruskigt bra! Vilken iscensättning och vilket batteri av förstklassiga solister.! Scenografin är verkligen något extra. Och regin skruvar åt spänningstumskruvarna.
Vi vet hur det ska sluta ändå är det hela tiden spännande. Allt det här tillsammans blir en musikalupplevelse utöver det vanliga.
Det är en komplex historia som tar upp många drabbande aspekter både på ett samhälleligt såväl som på ett personligt plan som ett krig river upp. Det tränger sig in i alla delar av människornas liv. Ingen kommer undan och alla söker olika strategier för att leva och överleva. Och alla hederliga människor är på lika och olika sätt krigets offer och förlorare.
Miss Saigon utspelar sig i Vietnamkrigets sista dagar 1975. Kriget hade då pågått i tjugo år och ätit sig in i varje por i liv och samhälle både hos angripna och angripare. Mot den fonden utspelar sig i Miss Saigon flera livsöden som präglas av kriget.
Central är den tragiska kärlekshistorien mellan Kim (spelad av Feline Andersson) en vietnamesisk bondflicka som hamnat på bordell för att överleva och den amerikanske civilmilitären Chris (spelad av Timothy Garnham).
När förlusten står klar flyr amerikanarna hals över huvud mot frihet och trygghet. Kim blir kvar med det barn hon bär och som Chris är pappa till. Även hon flyr till Bangkok i hopp om att ta sig vidare till USA och Chris. Efter år av posttraumatisk stress gifter han sig, ovetande om sitt barn, med en amerikanska. Kim kämpar som ensam mor i ett fattigt samhälle i armod men håller sig uppe med hjälp av sitt hopp och sitt barn. Så vacker deras kärlek varit blir återföreningen en tragedi.
Allt det här och mycket mer till inryms i en musikal en musikal. En av de bästa. Storyn känns rak och ärlig. Och problemställningarna upplevs som angelägna. Själva berättelsen och hur den framförs här är trovärdig, känslosam, men inte överdrivet sentimental Det är musiken som sentimentaliserar. Musikalmusik, även om den som här är okej, är en genre mitt emellan operett och schlager. Typiskt skrivs oss känslorna på näsan i den här musiken på ett överdrivet melodramatiskt sätt. De bästa sångerna i Miss Saigon är ett slags finklädda powerballader. Så den som gillar sådana trivs nog här. Och dirigent Joakim Hallin ledde orkestern elegant till det tryck och den dynamik den här musikalen kräver av musiken.
Den här uppsättningen är regisserad av Guy Unsworth. Han vet att sanningen finns i detaljerna och spar ingen möda för att allt ska bli riktigt. Han har gjort föreställningen till en trovärdig skildring av de samhälleliga och personliga konflikterna.
Här spelas de asiatiska rollerna av asiater vilken ger en vederhäftig representation. Bordellscenerna har rensats från sexistisk romantisering.
Och visst blir helikopterscenen när amerikanarna ska evakueras råstark när vi får se den genom dramat och desperationen hos de kvarlämnade vietnameserna. Det sveket och smärtan känns igen från hur vi svenskar gjorde mot lokalanställda i Afghanistan.
Det är dramatik i alla delar här, även i romantiken. Det personliga och det politiska speglar varandra dialektiskt.
Huvudrollen som Kim spelas av Feline Andersson på ett suveränt sätt. Hon drar oss in i det hjärtslitande dramat. Hennes sång är klockren och hennes sätt att spela och gestalta är medryckande och drabbande. Hon skapar den starka emotionella kontakt som får Kim att leva och beröra på djupet.
Timothy Garnham är utmärkt som den troskyldige mesproppen Chris. Eu Jin Hwang spelar hallicken och entreprenören Engineer som fixar och donar och drömmer om ett USA vi numera vet inte finns.
Han har ett brett känsloregister och levererar sina sånger med eftertryck. Till det alla dom andra som gjorde det här till en så helgjuten föreställning.
Miss Saigon på GöteborgsOperan är verkligen högklassig underhållning med många bottnar och toppar.
BO BORG
Foto: Mats Bäcker / GöteborgsOperan
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
PS. Det finns en parallell med Puccinis Madame Butterfly. De har olika tilltal och realism med grundproblematiken och dramat är densamma. Även den förställningen här på GöteborgsOperan var av högsta karat. (se min recension här: https://boborg.se/2025/01/28/madame-butterfly-goteborgsoperan/)
GöteborgsOperan
Miss Saigon, recensionen avser föreställningen den 1 oktober
Musik: Claude-Michel Schönberg.
Sångtexter: Richard Maltby Jr, Alain Boublil, Michael Mahler.
Regi: Guy Unsworth.
Dirigent: Joakim Hallin.
Orkestrering: William David Brohn.
Scenografi: David Woodhead.
Koreografi: Cressida Carré.
Kostymdesign: Jean Chan.
Maskdesign: Tiiu Luht.
Ljusdesign: Matt Haskins.
Ljuddesign: Avgoustos Psillas.
I rollerna: Feline Andersson (Kim), Timothy Garnham (Chris), Eu Jin Hwang (Engineer), Arvid Assarsson (John), Karin Mårtenson Good (Ellen), Alistair So (Thuy), Natalie Chua (Gigi).
Ensemble: Jesper Blomberg Albin Boudrée, John Browning, Julia Carlström, Fanny Dan Tomter, Sonny Enell, Anton Engström, Julia Forssell, Tord Hansson, Martine Hattestad Kveli, Lars Hjertner, Andrea Rymoen, Evelina Schilling, Robert Sillberg, Carl Sohlberg, Matias Steen Hauge, Oscar Sundling Wallin, Lea Undall, Vivian Wrang plus statister och barnstatister.
Barnet Tam spelas av Pontus Bremholm, Louis Linusson, Gabriel Melo och Mia Terese Yasuda i olika föreställningar.
Orkester: Göteborgsoperans orkester.
Spelperiod 27 mars 2025 – 28 mars 2026
boborg.se 