BO BORG
Långsamt träder scenbilden fram ur ett laddat mörker när Cross
koreograferad av Antonio de Rosa och Mattia Russo långsamt tar sin början. En stor plan i förgrunden med ett högt stängsel i fonden. En gräns. Framför det passerar människor i olika belägenheter. De går med sina tomma shoppingvagnar.
De här koreograferade vagnarna blir en så påtaglig del av scenografin att de pockar på tolkning. Symboler för konsumtionssamhällets innehållslöshet? Eller är fattigdom orsaken till att de saknar innehåll. I en stark scen bildar de en sluten form som stänger oss ute.
På andra sidan staketet finns inga vagnar, men i stället rör sig där drömmarna och till synes befriade individer. I mötet mellan de olika världarna finns livets existentiella sidor.
Bland vagnar och masker kommer figurer in som abstrakta tecken lätta att se och följa, men de rör sig bortom det beskrivbara. Kanske är de sinnebilder av de där känslorna vi upplever men inte får tag i. Mötet mellan det vi känner igen och det vi bara känner startar processer både i kropp, men framför allt i själ. Att integrera varuvagnar i gestaltningen ger kontraster mot det kroppsliga. De märkliga händelserna utspelar sin ackompanjerade av suggererande elektroniska ljudmattor. Men också annan musik. I ett avsnitt hör vi Nina Simone sjunga Sinnerman en sång om yttersta existentiell desperation. Dess berättelse handlar om hur vi försöker fly från våra handlingar. Den kan överföras till konsumtionshetsen som varuvagnarna gestaltar. Det är en apokalyptisk mardröm där bara en helomvändelse kan rädda oss. Sången styr tillägnelsen av skeendet på scenen. En kan se skeendet som ett puzzle. Vissa bitar passar direkt men de viktigaste gör det inte. De gäckar och väcker kreativitet på områden vi inte behärskar. Än!
Spirit Willing med koreografi av David Raymond och Tiffany Tregarthen är en av de starkaste visuella helheter jag sett i samtidsdanssammanhang. Ljuset satt och designat av James Proudfoot har en avgörande roll i den mörka scenbilden genom att skapa virtuella avgränsningar och rum.
Ibland kommer ett batteri av armaturer, som först ses som en stjärnhimmel av månar för att sen närma sig och lägga ljusstrutar över de agerande. Här skapas oerhört stämningsskapande och suggestiva miljöer för dansarna. Det handlar för mig om ensamhet och sökandet efter gemenskap mot många hinder. Rörelsen skapar förändring och nya situationer med ständigt andra förutsättningar. Med koreografernas egna ord: ”Varje handling kan brytas ner och byggas upp.” Grupper skapar former som disintegreras i formlöshet. Men allt i rörelser som ger förutsättningar för förändring. Den suggestiva både känslo-och tankeväckande skapar ljudlandskap som gav ytterligare dimensioner till skeendet.
Det känns ibland som samtida konstdans är tvetydighet satt i system. Lyckligtvis!
Filosofen Martin Heidegger menade att vårt sätt att vara i världen är beroende av hur vi talar om den. Så sett skapar samtidsdans på sina sätt nya sätt. Världen blir större av konstupplevelser av den här digniteten.
Att få uppleva två så olika dansföreställningar som Cross och Spirit Willing i samma program är en stor upplevelse, lika sällsam som omistlig.
BO BORG
Foto: Tito Stengel / GöteborgsOperan
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperan
In Action
Recensionen avser föreställningen den 16 oktober 2025
Cross
Koreografi: Antonio de Rosa och Mattia Russo
Musik: Alejandro da Rocha, musikutdrag av bl. a Sinnerman med Nina Simone och aria ur Mozarts Trollflöjten, sång av Beverly Hoch
Scenografi: Amber Vandenhoeck
Kostym: Luca Guarini
Dramaturg: Agnès López-Río
Ljus: David Stokholm
Medverkande: Göteborgsoperans danskompani
Spirit Willing
Koreografi: David Raymond och Tiffany Tregarthen
Kostym: Tiffany Tregarthen
Musik: Branislav Jovančević
Video: Eric Chad
Ljus: James Proudfoot
Medverkande: Göteborgsoperans danskompani
Spelperiod: 11 oktober – 5 november 2025
boborg.se 