Calypso – Dan Hylander & Py Bäckman i Vara konserthus

BO BORG

Dan Hylander och Py Bäckman fyllde Vara Konserthus med sin maffiga nostalgishow. Och den minst sagt mogna publiken kände igen och mindes fornstora dar. Liksom artisterna tyckte vi det var bättre förr.

Dan Hylander kom med sin parter in crime Py Bäckman från storhetstiden. Dessutom några av sina nyckelmusiker från tiden med Raj Montana, tex Hasse Olsson vars orgel är helt nödvändig för rätt sound på de klassiska låtarna, liksom basisten Mats ”Mackan” Englund och Petra Wahlgren i sångsupporten. Allt var laddat för en högtidsstund.

Och allt var bra. Dan och Py är gamla nu och det syns och hörs. Men det är ju vi i publiken också så vi fick göra tidsresan tillsammans.

Efter några inledande spår kom så konsertens huvudnummer. Vi skulle få höra hela plattan Calypso. Den kom 1983 och blev guldskiva och fanfavorit. Och det verkligen en ruggigt bra platta med många toppar och inte ett svagt nummer.

Övergången till albumgenomspelningen gjordes symboliskt genom att en av körtjejerna kom fram och hjälpte Dan på med en sådan japansk brandmansuniformsjacka han hade på skivomslaget till calypso.

Och så började resan som den skulle med Längtans blå hotell. Den slog an den klassiska rätta hylanderska tonen. Så följde hans cover av Dennis Lindes mästerverk Burning love, som i Dans tappning blev Brinner än. Det visar att den melankoliske balladkungen kan rocka också. Och så fortsatte det genom det rika albumet. Jag har hört Dans röst låta bättre, men bandet kände och kunde rätt. Minnen från ungdom och förälskelser lyftes fram av den musik som var en viktig del av den tidens ljudspår.

Dan Hylander har en speciell röst som en känner igen direkt. Få kan väl gestalta svårmod och längtan i både melodier och framförande som han. Han är en utmärkt låtskrivare, han har många låtar som visar att han är en av de bästa. Han hittar ofta mycket slagkraftiga refränger som värms av ombonad rock.
Till det hans poetiska och inkännande texter.

Det blev en habil genomspelning av albumet och vi var många som trivdes i nostalgins drömska värme. Allt var väl egentligen rätt. Låtarna satt och mycket av deras stämning förmedlades, inte minst för att publiken så gärna ville det.

Men det där nästan magiska skimret en tyckte att låtarna hade back in the day ville inte riktigt ge sig till känna. Det har runnit för mycket vatten under broarna sen dess både för Dan och oss. Det som var allvar då är känsloarkeologi nu. Redovisad för sittande publik.

Han hade tyvärr ett larvigt mellansnack som störde och gjorde att en kom ur den stämning som låtarna bär så starkt. Det var en verfremdungseffekt jag gärna sluppit. Om inte han tyckte att det här var en stund att ta på allvar utan fick tramsas bort hur skulle vi då komma in i låtarnas hjärtas slutna rum. Och det var ju dit vi ville. Många av de här klassiska låtarna är viktiga för många.

Det är oförlåtligt av en rockartist att förvandla sig till Lotta Enberg och så och tjata på publiken att sjunga med i några av de bästa låtarna som Farväl till Katalonien och Svart Kaffe. Dom ville en ju höra i allt sitt helgjutna skimmer. Vill en sjunga med gör en ju det.

Efter tag kom Py Bäckman in och sjöng några av sina hits. Den som heter Jag lever är en riktig dräpare som sitter som en tatuering i örat och en tagg i hjärtat. Och när hon avslutade en låt med att sjunga Auld Lang Syne som handlar om att minnas gamla vänner och tider som varit, kvällens tema. Den avslutades på munspel och fick kvällens längsta applåd.

Konserten avslutades med stående ovationer och inrop.
Som extranummer fick vi höra en cover av Elvis dänga Always om my mind som Dan och Py sjöng tillsammans. Alltid inom mig heter den i Dans översättning. Fint att de avslutade tillsammans och gjorde en så bra version av låten.

BO BORG
Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se



Vara Konserthus den 10 oktober 2025
Calypso
Dan Hylander
Py Bäckman
Bandet: Hasse Olsson, orgel, Mats ”Mackan” Englund, bas, Magnus Bengtsson, gitarr, Magnus Fritz, trummor, Mikael Littwold, keyboard, Petra Wahlgren, fiol, kör, My Olasdotter, kör

Lämna en kommentar