BO BORG
Pop behöver inte vara ytlig eller lättviktig. När man hör Valter Nilssons popsoul känns det direkt att det finns djup och kvaliteter i både musik och texter. När jag såg att han skulle spela på Folkan visste jag knappt vem han var. Jag förberedde mig genom att lyssna noga på hans plattor. Den senaste heter Bland de gyllene och allmänt brända och kom ut i år. Vilket klockrent album. Valter Nilsson har hittat helt rätt nu.
Hans musik var bra på de tidigare engelskspråkiga plattorna också, men helheten blev mer anonym på engelska. Med göteborgskan lyfts texterna fram och blir mer personliga och tillgängliga. Och det gör att den musikaliska helheten känns mindre stylad och mera jordnära och med det mera angelägen.
Plattan är laddad av bra melodier i snygga lätt souliga arrangemang. Och riktigt bra texter på svenska med göteborgsk diftong. De verkar handla om vanliga killar på väg mot medelåldern och deras vardag. Orden reflekterar över upplevelser, människor och situationer som känns autentiska. Det här verkar vara pop vaccinerad mot genrens många klyschor. Det här är låtar som frimodigt tar sig fram vid sidan av popens bredkör.
Timmen tillsammans med Valter Nilsson och hans mannar på Folkan den här kvällen infriade högt ställda förväntningar. Valter Nilsson är en artist med charm och utstrålning som tar fram det bästa ur låtarna, och det finns mycket gött där. Sångerna är hans till varje del. Han fyller dem med sig själv och det är när sånt sker konserter lyfter.
Bandet den här kvällen var litet avskalat, alla var inte på plats. Så soulkänslan från den välproducerade plattan blev en annan. Litet saknade jag den där saxen som kryddar fram soularomen på plattan. Men Valter Nilsson och grabbarna fick oss i en vibe som funkade bra live.
De flesta låtar vi fick höra var från senaste plattan. Och vi blev impregnerade med göteborgiana. Valter Nilsson vet att det är detaljerna som bygger en speciell helhet. Och här står göteborgska vardagsdetaljer som spön i backen. Och han skapar bilder även vi ickegöteborgare förstår och därför trivs i.
Kvällens enda cover, hans översättning och tolkning av Kris Kristofersons Sunday Morning Coming down visar att han sneglat på de bästa textmakarna och den sorts melodier som är vattnet som ger liv åt ordakvarellfärgerna. Han jämförs ofta med Alf Robertsson, den svenska populärmusikens överlägset bästa röst. Dit når ingen svensk som sångare. Men det är Alf Robertsons speciella sätt att låta texterna berätta historier vi känner igen emellanåt. Och det är en både sann och smickrande jämförelse.
Det var lätt att trivas med Valter Nilsson och hans band en konsertkväll. Bra låtar, bra musiker och en sångare i toppslag. Vad kan man mer begära. Musikerna jobbade rätt i bakgrunden. Gitarristen Johan Weber gick fram ur bakgrunden med några fina känslomättade solon.
Kvällens låtlista omfattade de flesta av låtarna från hans senaste platta. Det blev ett glimrande pärlband av pop när den är meningsfull och riktigt bra. Jag tänker särskilt på de starkaste låtarna som för mig är Döden, Apan, Jerry. Tid och singeln Högsbo Riviera.
Valter Nilsson är en fängslande scenartist som fyrade av ett kpistmagasin laddat med bra låtar. Han fick snabbt publiken i sin hand. Han kopplade ett grepp och det släppte han aldrig. Sånt grejar bra artister.
Det här var en kanonkonsert med en artist med stor potential. Tacksamt önskar en honom lycka och välgång på färden mot en större publik. Det är han och hans musik värd.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Folkets Hus i Lidköping den 23 oktober 2025
Valter Nilsson
Komp: Stigberget (del av): Johan Weber, elgitarr, Lukas Väremo, piano, Simon Teimouri, elbas, David Lönn, trummor
boborg.se 