Också Berlin har sitt världskulturmuseum. Bara byggnaden vore värd en egen text. Den uppfördes 1957 som en gåva från USA till dåvarande Västberlin. Arkitekten Hugh Stubbins hade en vision att skapa en byggnad som ”symboliserar fred och demokrati”. Den har ett märkligt bågformat tak som i folkmun gett byggnaden smeknamnet Die Schangere Auster, det gravida ostronet. Och arkitekturen är verkligen en delikatess.
Där kunde en under Berlin Art Week se en utställning med namnet Global Fascismus. Det visade sig vara politisk hardcorekonst från hela världen. Här finns flera verk som härhemma i skönandelandet skulle fnysas bort som plakatkonst. Men är en ute i ett så viktigt ärende vill en nog peka med hela handen. Här bryr sig inte konstnärerna om om bildspråket är modernt eller i tiden. Subtiliteterna får ha ett annat sammanhang. Huvudsaken här är förtryck.
Det är slagkraftigt. Jag tycker det fungerar bra, ja till och med är oundvikligt, med starka tydliga och politiskt oförsonliga och avvisande verk när det handlar om motståndet mot fascismen.
Terroriserandet är en del oskiljaktig del av fascismen. På den här stora utställningen visas i bild efter bild det fascistiska våldets och förtryckets råa ansikte. Det är bilder av konstnärer som har egna erfarenheter av det. Den här konsten blir rakryggade motståndshandlingar fyllda av nödvändighetens energi.
Fotografen Daniel Hernandez-Salazar från Guatemala monterade sin bild Si hubo genocido (=det var ett folkmord)på baksidan av en buss för att påminna om en diktator som orsakade inbördeskriget i Guatemala 1960-1996.
I brasilianske konstnären Daniel Lannes målning visas en diktator som i stället för att drömma om framsteg för sin befolkning har tankarna fulla av en showgirl han ägnade sin tid åt.

courtesy of the artist and private collection, Berlin, Dorothee Gorovoy. Photo: Hanna Wiedemann/HKW
Polska konstnärinnan Karolina Jablonska visar den otäcka målningen How to be Invisible. Det handlar om att gömma sig för förtryckarnas skärskådande.

Fotopoemação (Photopoemaction) series (1974, printed 2009). Photo: Hanna Wiedemann/HKW
Brasilianskan Anna Maria Maiolino visar ett ruskigt fotobaserat verk om hur förtrycket stympar medborgarna. Det är direkt, slagkraftigt och drabbande.
Sydafrikanske konstnären Robin Rhode visar en skulptur av en tvehövdad hund, en symbol för motståndet mot apartheid med ryggen full av knivar efter övergrepp.
Här är massor av skrämmande och uppfordrande konst med ett tydligt antifascistiskt syfte. Det agitatoriska kräver ett tydligt och slagkraftigt bildspråk som tydligt fyller sitt syfte. Här är konst från hela världen med ett tydligt politiskt syfte som fungerar råstarkt.
BO BORG
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Berlin Art Week 2025
Haus der Kulturen der Welt den 13 september 2025
Global Fascisms



