Kerstin Avemo (Mimì)
Giacomo Puccinis La Bohème är en av de operor som publiken älskar mest. Det lär vara den tredje mest spelade (efter Carmen och La Traviata). Och när och hur den sätts upp spelas den för välfyllda salonger. Så också nu i Göteborgsoperans nya uppsättning. Varför är den så populär i alla tider och på alla platser?
Det handlar om ung blixtförälskelse och himlastormande kärlek. De unga konstnärerna, en målare, en författare, en musiker och en filosof, lider med trotsig tillförsikt för sin konst. Man lever i stunden, glömmer sina umbäranden för en baguette och en flaska rött. Det är en romantisk konstnärsmyt som står sig in i våra dagar när inte så många fryser och svälter för konsten.
Mia Karlsson som Musetta och Anton Ljungqvist som Schaunard, Reima Killström, Bo Westerholm, Sara Suneson, Tore Sverredal, Herbjörn Thordarson
Det handlar om ungdomliga ideal och känslor. När kärleken bara säger klick vid första mötet.
Göteborgsoperan flyttar handlingen från artonhundratalet till 1970tal, den tid då den åldriga operapublikens grå pantrar och pantrinnor själva var unga. Och likt pommes fritten kryddas med ketchup så tänker man att intensiteten i det här dramat förhöjs ett snäpp när det boostas med nostalgi.
Det blir blommiga kläder, peacemärken och utsvängda byxben. Det tillför väl egentligen inget, men drar heller inte ifrån. Det här handlar om tidlösa känslor som passion, svartsjuka. Och en död som är både hemsk och vacker.
Luthando Qave som Marcello, Kerstin Avemo som Mimì
Men mest kretsar det kring kärleken. Och det är en riktig snyftare. Denne ärrade gamle recensent erkänner att han kände sig blankögd och såg i ett känslofyllt dis i den drabbande slutscenen. Och då fungerar den här föreställningen med en känslokraft som kanske bara operan är mäktig
Puccini får lidelsen och lidandet att växa fram ur musiken, målar upp känslor med toner, klanger och framför allt fantastiska melodier. Ariorna är fyllda av känslor som på ett självklart sätt passerar intellektets eventuella invändningar och går rakt på känslorna.
Thomas Atkins som Rodolfo och Kerstin Avemo som Mimì
I centrum står kärleksparet, den sjuka sömmerskan Mimi och författarwannabeen Rodolfo. Den nyzeeländske tenoren Thomas Atkins har allt hans roll kräver. Stark, lyrisk och övertygande vacker röst. Och väl fungerande agerande. Hans kraftfulla röst kontrasterar mot Kerstin Avemos innerliga litet lågmälda sopran. Hon är lätt den mest övertygande Mimi jag hört. Hennes sång och agerande i slutscenen var helt knäckande. Det är hudlöst och innerligt på ett sätt som för hennes öde in i våra liv. Den var magisk, en musikupplevelse att bära med sig.
Det andra kärleksparet spelades av Luthado Quave som Marcello och Mia Karlsson som Musetta. Hennes aria gjordes verkligen bra av Mia Karlsson. Det blev en av kvällen höjdpunkter när hon storstilat showande, sjöng temperamentsfullt gnistrande och bejakade livets glädjeämnen, flirtade och dansade på krogborden.
Kerstin Avemo som Mimì, Luthando Qave som Marcello, Thomas Atkins som Rodolfo, Anton Ljungqvist som Schaunard och Henning von Schulman som Colline
Den sparsmakade scenografin fungerade fint och masscenerna gav en rejäl portion ögongodis, men tillförde inte mycket.
La Bohème i Göteborgsoperans uppsättning är i toppklass. Publiken tackade med långa stående ovationer.
BO BORG
Foto: Lennart Sjöberg
Göteborgsoperan
La Bohème
Musik av Giacomo Puccini (1858–1924)
Bygger på en roman av Henry Murger
Dirigent: Karen Kamensek.
Regi: Max Webster.
Scenografi och kostym: Fly Davis
Ljus: Jack Knowles
Koreografi: Ann Yee
Medverkande: Kerstin Avemo, Thomas Atkins, Luthando Quave, Mia Karlsson, Henning von Schulman, Anton Ljungqvist, Daniel Ralphsson, Mats Almgren och Dardan Bakraqi
Göteborgsoperans kör och orkester, barnkör.
Spelperiod: 1 februari – 1 april 2020
BoBorg 