Rigmor Gustafsson Quartet – Folkets hus i Lidköping

Världsstjärnan Rigmor Gustafsson är på vårvinterturné. Och Lidköpings lika alerta som kvalitetsmedvetna Konsertförening såg till att ett av stoppen blev i Lidköping.

Det blev förstås mycket folk i Folkets Hus för ett sådant toppevenemang. Rigmor Gustafsson är känd som en av de allra bästa och har behängts med otaliga prestigefulla utmärkelser och en blomsteräng av kritikerrosor.

Rigmor Gustafson Quartet spelar elegant kammarjazz, men gör det på ett sånt sätt att det blir tillgängligt och uppskattat av alla med minsta musikintresse. De gör sin musik med kvalitet, inlevelse och övertygelse. Och då går den hem i alla läger, inte bara hos jazzfolket.

Rigmor Gustafsson är en av den svenska vokaljazzens frontfigurer. Hon har turnerat över hela världen i större och mindre sammanhang och i olika konstellationer. Och hon vinner både respekt och ny och gammal publik med sin varma raka röst och breda repertoar. Rigmor Gustafsson är verkligen en av dem som håller jazzen levande och vital.

Hon hade ett sofistikerat jazzkomp av en trio med Jonas Östholm på piano, Martin Höper på kontrabas och Chris Montgomery vid trummorna. De spelade en innovativ och konstfull kammarjazz utan att någonsin tappa svänget. Svänget förresten, den här kvällen fick vi höra många olika sväng och grooves. Det hölls samman av Rigmor Gustafssons musikalitet och vokala utstrålning och uppfinningsrikedom. Hon sjunger på ett klassiskt sätt, med Ella Fitzgerald som en tydlig referens, men hennes personlighet är starkare än influenserna. Hon använder vokalistens hela register och i långa partier blir hennes röst som ett ordlöst soloinstrument av yppersta klass.

Repertoaren bestod i huvudsak av hennes egna låtar från senare tid. Det är klart att de passade henne och bandet som hand i handske. Men de spelade också ett par tolkningar (covers blir fel ord här, när tappningarna görs så personligt) av några standards och poplåtar. Så fint hon sjöng Jimmy Webbs så innerliga The Moon’s a Harsh Mistress. Men här stördes sången av det raspiga ljudet av trummisens vispar som var alldeles för högt i mixen och därför bröt och störde låtens sköra stämning. Kanske var det nån mikrofon som kommit fel.

Att sjunga Kate Bushs Wuthering Heights är ett kamikazeprojekt som bara en sångerska av Rigmor Gustafssons klass går i land med. Och som hon gjorde det. Hon avslutade också konserten med sin tolkning av Joni Mitchells Big Yellow Taxi. Det är en av de allra bästa antimiljöförstötringslåtar jag vet. Men den har aldrig fått nån slutgiltig tolkning fast till och med Bob Dylan försökt. Men Rigmor Gustafssons version var i det närmaste klockren.

De skickliga musikerna gjorde långa solon långt från musikaliska klyschor och standardgrepp. Det är den sortens jazz när musikerna blundar när de tar sina solon, det hör till liksom. Tillsammans skapade den här gruppen sammansatta känslor och en musik som var både het och cool samtidigt.

Konserten uppskattades verkligen av den stora publiken.

Det här var en fin musikkväll. Upplyft och stimulerad av många fina musikaliska intryck gick man nöjd och tacksam ut i vårvinterkvällen.

BO BORG

Foto: Bo Borg


Lördag den 7 mars 2020
Rigmor Gustafsson Quartet:
Rigmor Gustafsson sång 
Jonas Östholm piano
Chris Montgomery trummor
Martin Höper bas
Publik 150–200
Arrangör Lidköpings Konsertförening


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s