”Det oförmodade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett obduktionsbord” är ett citat ur diktsamlingen Malodors sånger av greve Lautréamont skriven för sådär 15o år sedan. Denna lösryckta oneliner blev ett slagord, ja nästa en formel, för de klassiska surrealisterna. I form av så kallad cut-up teknik tog surrealisternas busiga lillebröder dadaisterna tanken ett steg till. Och i vår tid av har metoden använts på olika sätt av t ex i rocken av bl. a David Bowie i sångtexter.
Jag dristar mig att påstå att det gemensamma projektet Mitt i en mening av konstnärslegeringen Thun Nosslin är ett barn av samma anda. I det här fallet; sluta innan du är klar och låt en betrodd kollega fortsätta.
Konstnärerna skickar bilder till varandra som de inte fört i mål själva. Den andre tar emot och lägger till. På så sätt har Kristina Thun och Samot Nosslin skapat en ny konstnär, hybriden Thun Nosslin. Och det är denne/a som är huvudrollsinnehavare i det här projektet.
De har inte löpt linan ut. I katalogen och utställningen presenteras Thun Nosslins bilder. Men man visar också verk av Kristina och Samot ur deras vanliga oeuvren. Jag förstår tanken. Men det finns en risk med den, den att man som betraktare går och försöker se vem som gjort vad. Katalogtexten uppmanar till sådant letande. Den aktiviteten stör vägen till en konstupplevelse av Thun Nosslins verk. Åtminstone för mig.
De flesta arbetena är gjorda på papper. De blir collage när de sätts ihop. Det betyder distinkta gränslinjer och att avbildade figurer inte får mycket volym. Det har ingen betydelse här där naturalismen inte står på dagordningen. Eller, jo, det har det förstås. Bilden får sin egen realism, konstens egen, och det är den vi får söka oss in i.
Omslagsbilden är anslående. Var jag än lägger katalogen drar den uppmärksamheten till sig. För mig är det ett särskilt kvalitetskriterium. Det som slår en först är att man möts av en lurig figur. Två cirklar och ett streck där munnen brukar sitta det blir ett anlete. Det har vi i ryggbastet. Men här är det bara det yttersta tecknet. De stora pupillerna öppnar mot ett mörker. Det blir ett lockande imperativ. Vad finns därinne? I bildens ena kant är ett kvinnohuvud tecknat på i ett mera traditionellt manér. Man vill tolka förstås. Inne i katalogen visar det sig att omslagsbilden är en beskuren del av ett större verk, Mitt i en mening. Där är fler delar i collaget. Flera bilddelar ger ytterligare tolkningsmöjligheter. Men det ligger i den här metoden att inget blir klart utsagt. Det blir möten mellan fragment. Det blir den sortens konst som inte på något meningsskapande sätt låter sig beordas. Rebusar utan lösning, för en bildgåta med en given lösning är förstås inte konst utan en rebus. Men bilddelarnas kollisioner i de här bilderna frigör en speciell energi. Kanske känslor ibland. Betraktaren får själv bidra med den kreativitet som meningsbyggandet behöver. Det finns ingen färdigproducerad innebörd att hitta. Men det finns i stället meningar att skapa för oss som går till konsten för att söka sådana. ”Släpp taget och låt vad som helst hända” säger de i sin katalogtext. Och varför inte? Här finns mycket att släppa taget om.
Thun Nosslin har gjort ett par bildsviter med titeln Lövsångarens död. I förgrunden står en figur (lövsångaren?) som består av två cirklar. Armar och ben är klippta i smala tårtpappersmönster. Med små, men avgörande förändringar varieras uttrycket. Olika bakgrunder förändrar stämningen. Sviterna blir ett slags kreativitetens och påhittighetens triumf, en fantasins byggmöte. De här lövsångarbilderna har i sitt bildpedagogiska anslag (det finns mycket av det i det är projektet) mycket att berätta om konstens möjligheter, såväl som uttryck och som uttryckare.
Det finns många bilder att gilla i det här materialet. Samarbetet ger stundtals lysande resultat. Thun Nosslin är en konstnär att räkna med. Det ska nog helst vara ett huvud med om det ska bli riktigt bra. Och kanske litet svart humor. Och en ordnad oordning av bilddelar. Bilden Det var då visar en gubbe i som sitter i sjön med ett svart moln över sitt huvud. Han har stympat miljön och naturen ger igen. Och mannen i bilden Välkommen hem får en verkligen inte att känna sig välkommen hem så gärna han än försöker.
Kanske är bilden Vi pratar förstånd med naturen den vassaste. Jag känner igen när vi kritiker försöker prata förstånd med konsten. Det vill gärna bli fyrkantigt.
Jag gör som Thun Nosslin och slutar mitt i en mening. Den här utställningen är verkligen…
BO BORG
Glasets Hus, Limmared
Utställning: Mitt i en mening
Katalog: Mitt i en mening, Thun Nosslin
Artist(er): Thun Nosslin (Kristina Thun i samarbete med Samot Nosslin)
Utställningen pågår 1maj – 20 juni 2021
BoBorg 