Sara-Vide Ericson ar blivit ett aktat och efterfrågat konstnärsnamn både i Sverige och utomlands. Det är lätt at förstå när man kommer in i hennes utställning i Lidköpings Konsthall. Den målning man möts av heter The Walker och är gjord 2021. Det är en mycket stor målning. En gestalt går trött skvättande i ett grunt vatten. I ett blänke ser man gestaltens spegelbild. När såg man ett vatten så bra målat senast? Man ser på hållningen att hon är trött. Ovanför hennes gestalt böjer sig ett ungt gulnat lövträd ner. Vi bevittnar ett drama. Och i fonden tittar barrskogen stilla och oberörd på. Allt hänger ihop. Gestalten blir en del av naturen.
Det är en fantastisk målning. Måleriet är beundransvärt. Naturen avbildas så riktigt. Ändå har målningen gett den en ytterligare dimension. Gestalten och landskapet bär en hemlighet tillsammans. På lika villkor liksom. Det ligger något i luften. Oklart vad. Men bilden skapar en kreativ oro.
Utställningen heter Ditch Dance. Är det en kod så knäcker jag den inte. Jag vet att Sara-Vide varit på stipendieresa i Sara Lidmans och Torgny Lindgrens krokar i Västerbotten. Till och med bott några veckor i Sara Lidmans hus i Misenträsk. Och det har satt spår. Det är ett landskap där det finns myrar. Och där människor och myrar möttes i jordbrukssamhället grävdes diken. Litet långsökt kanske, men kanske handlar det om att dika undan vattnet, som ibland står för obeslutsamhet, för att se vad som finns under.
I flera av målningarna är en kvinna med Sara-Vides drag i centrum. I några bär hon på en sadel. Men hästen syns inte till. Och frånvaron sägs ju (av bl a Sartre) vara högsta formen av närvaro. Så visst handlar det om en förlust. Målningen heter The Distance. Som jag ser det handlar det om avståndet mellan saknad och det man åstundar.
I målningen The Storm Within ser man kvinnan gå i ett grunt vatten mot en myrmark, med barrskog i fonden. Man känner direkt att det inte bara är ett landskap man ska se. Eller en speciell händelse. Det är svårt att inte se bilden som symbolisk. Kanske det omedvetna döljs i det grumliga vattnet, men det tar sig upp och sugs upp av klänningsfållen. Hon vänder ryggen till som i en Caspar David Friedrichmålning. Och hon ser ut över naturen. Men den är inte romantiserad och i uppifrånperspektiv som hos Friedrich, utan nära, karg och påträngande.
Sara-Vide Ericson är en mycket driven målare. Hennes bildspråk är föreställande. Men motiven fås att föreställa mer än vad ögat ser. De är laddade av något bakomliggande. Det finns ett drama i flera av målningarna där det yttre bara är en del.
Flera av målningarna skildrar material och ytor på ett fullkomligt illusoriskt sätt. Man riktig känner blötan i klänningsfållen. Och alla material skildras med en precision som är fullkomligt naturlik. En bit päls i nacken på en kvinna blir ett spel mellan hårets struktur och pälsens mjukhet. Och man nästa skär sig på det vassa myrgräset.
Här finns en målning där kvinnan speglar sig i ett vatten. Den heter The First Image och den ligger platt på ett lågt podium så vi ser den uppifrån. Fantastiskt hur vattnet löser upp formerna och ger en bild som står och väger på gränsen till att bli ickeföreställande.
De målningar som tilltalar mig sämst är den med en jägare som bär sin hund som ha för korta ben att kunna gå själv i kärret. Han kontrasteras mot en med en fågel, en trana, som har den perfekta formen för att klara sig i kärrets blandning av land och vatten. Målningen föreställer en uppstoppad fågel och både djuret och målningarna ser döda ut.
Till utställningen, som tidigare visats i Skellefteå, har producerats en katalog med alla bilderna fint reproducerade. Till texter har man enrollerat författaren Karin Smirnoff. Hon har skrivit ett slags rapsodisk berättelse som fått inspiration från bilderna. Men intressantare är att hon skrivit en kort dikt till varje målning i katalogen. Dem gillar jag bättre för de öppnar ibland upp mot något bakom eller under motiven, de där blinda fläckarna i tillägnelsen som pockar på att avblindas.
Till den fina målningen There Will be Harvest, som ser ut som ett bleknat fotografi, av en blind såningsman har Smirnoff skrivit:
”Om jag sårar får jag skörd
Som jag skördar får jag sår
År går. Skörd står. I stå.
Sprid dig över mig i mig om mig före
mig och efter. Mig.”
Utställningen och katalogen är ett starkt projekt. Många av de här målningarna kommer jag att minnas länge för deras målerisk kraft, starka tilltal och deras gäckande gåtfullhet.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Lidköpings Konsthall
Ditch Dance
Sara-Vide Ericson, målningar
Utställningstid: 15 januari -5 mars 2022
Katalog: Sara-Vide Ericson
Texter: Karin Smirnoff, Anna Karin Larsson
Förlag Skellefteå kommun
ISBN: 978-91-527-0681-7
boborg.se 