Katarina Frostensson : A – Andra Tankar

Nu är det dags igen.

Det verkar som Katarina Frostensson är outtröttligt orubblig när det gäller det som föregick hennes utträde ur Svenska Akademin och hennes kulturmans våldtäktsdom. Hon utsågs till slagpåse i akademidebaclet. Men hon vill utse och rådbråka egna syndabockar. I nya boken som heter A-Andra tankar återkommer hennes nu välkända tankar, nu i poetisk form.

I böckerna K och F har hon redogjort för sin syn på händelserna i Svenska Akademin och domen mot hennes kulturman. Som hon ser det är det i båda fallen justitiemord, eller kabaler, som hon själv säger, iscensatta av avundsjuka och medelmåttiga megäror med motiv lika missunnsamma och unkna som lömska. Men, skriver hon oförsonligt i nya boken:
”förlåta sina fiender går inte
på sin höjd föra dem till Lethe
glömskan.”

Men de som anklagat har i våldtäktsfallen enligt domstolen haft större trovärdighet än kulturmannen. Hon har dock sin bergfasta tro oavsett vad. ”Den enda jag känner sympati för är Katarina Frostenson och den kärleksgåta som hon försvarar och bara är hennes”, skrev Lars Norén.

I K och F har mycket handlat om hennes kärlek till sin man. Hon formulerar den vackert. Jag uppfattar snarast att han är en yta hon projicerar sin vision om kärlek på. Det blir väldigt abstrakt. Jag inte hitta ett exempel på en kärleksgärning från hans sida i någon av de tre böckerna. Men hon väljer förstås själv sitt perspektiv och hur privat hon vill träda fram i offentligheten.
Men hur går det när för de ”sammanvuxna” då den ena sover med andra?

”det är
inte gåtan
men olyckan
olyckan
även den tillhör ju tillvaron.”

Hennes kärlek tycks sannerligen tålig och mild.  På ett annat ställe skriver hon ”… att kärleken är inget abonnemang.”

I den nya boken som heter A-andra tankar har hon lämnat de senaste böckernas prosa. Hon skriver:  
”I poesi
Kan rader skälva, prunka, lysa själva
Fräsa till – försvinna sen
som rena sinnet. Lättingen! En fjärilslek-
I prosa är det inte nog.”

Hon tar eldunderstöd av sin litterära följeslagare och inspiratör Marina Tvsetajeva.

I en del av boken fortsätter hon, direkt och indirekt, att skriva om Akademin, drevet och domen.
På bokens omslag som avbildar en målning av Odilon Redon flyger fjärilar mot en molnig men i huvudsak blå himmel. Kanske finns det hopp ändå för den sargade poeten. Den fantastiska bilden kan ses som symbolisk på innehållet i boken. Hon liknar akademi-och kulturmanskonflikten vid ett berg, tungt och dött. Och hennes egen attityd och språk i poesin som fjärilen.

I boken finns några fina skildringar av hennes relationer till kollegor. Dels Kristina Lugn.
”Tänker på henne med glädje och med sorg
Gemensamhet och samtal
Rivalitet och svek”

En annan dikt handlar om Erik Beckman, en saknad själsfrände, även han borta.
”vad
vill jag ha sagt
jag vill komma ihåg dig.
det är hela saken”

Men sina antagonister förutspår hon glömska.
Som sakerna utvecklats kan man inte läsa hennes bok annat än som ännu ett hatiskt försvarstal i form av upprepade anklagelser. Den här gången med den större nyansering och kanske fördjupning som poesin ger.

Men som hon själv skriver:
”förklara är en vilja, förstöra en annan
de hör samman”.

Och det gör de sannerligen i den här boken. Hon vill inte låta sig tryckas ner av akademihändelserna. Med ordens och konstens hjälp vill hon stå över lågheterna.

”Jag skriver för att leva, tänka, ha sällskap, för att orden alltid har varit min tillflyktsort. Nej för helvete, inte det ordet. Ordet skyddsrum är mer talande.”, skrev hon redan i F. Den här boken blir ännu en ordvägg i det skyddsvärn hon bygger åt sig.

Och på den vägen är det. Det är svårt att se hur den för framåt vare sig mänskligt eller konstnärligt. Jag tycker det är synd. Det finns så mycket annat som är fint och tänkvärt i den här boken. Det är ett äventyr att följa med i hennes lärda associationer och många gånger så kloka resonemang. Och hennes språk är stundtals svindlande skirt, vackert och öppnande uttrycksfullt.
Men det känns som om kulturmannen hela tiden är elefanten mellan pärmarna. Men med den här boken vidgar hon fältet igen mot hela den poetiska rikedom hon är mäktig. Det känns bra.

Hoppas det är snart dags igen.
BO BORG

Läs om
Katarina Frostenssons K
Katarina Frostenssons F


Bok: A – Andra Tankar
Författare: Katarina Frostensson
Omslag: Nina Ulmaja
Omslagsbild: Pappilon av Odilon Redon
Förlag: Polaris
ISBN: 978-91-7795-859-8


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s