Jody Wood – Skövde konstmuseum

”I brytpunkten mellan gamla huskurer och sociala orättvisor, tar Jody Wood sitt avstamp när hon nu bland annat bjuder in besökaren att dela med sig av sina bästa botemedel mot allsköns åkommor i en stor kollektiv installation” står det i reklammaterialet för den nya utställningen på Skövde Konstmuseum. Man talar också om ”utökad social praktik” utan att tala om vad det innebär.

Jody Wood i Skövde konstmuseum

Nu och i nästan fem månader (!!) visar man utställningen Folkets apotek av amerikanskan Jody Wood. I ett förord beskrivs varför Konstmuseet gjort utställningen. Där står att man vill jobba med utställningar som inte är färdiga utan som interagerar med publiken genom dialog och handling. Och som ”problematiserar vad konst kan vara och vad den kan handla om.”

”… i detta verk har jag börjat undersöka i vilken utsträckning fattigdom patalogiseras som ett hälsotillstånd i USA.”, skriver den utställande konstnären. Jag har svårt att de hur den undersökningen redovisas i den här utställningen. I Konstmuseets stora sal står ett rött tält med ett kors över. Går man in i tältet är det hyllor med burkar och flaskor som sägs innehålla alternativmedicin. Utanför står två vitmålade brevlådor. I den ena, får jag veta, kan man lägga sina egna recept på hemgjorda huskurer. I den andra kan man ta andras.  Längs den stora salens väggar är det inramade fotografier av det röda tältet utplacerat i olika miljöer som ett kalhygge eller längst ut på en brygga. En trappa upp finns planscher med organisationsstrukturer. Och visst, självklart är sjukvården organiserad och dess amerikanska processflöden kan beskrivas grafiskt.

Det är hela upplevelsen i den stora utställningssalen. Den svarar inte på vare sig intellektuell eller känslomässig avsökning för mig. Det finns inget i utställningen att ta tag eller få något konstruktivt stimuli av. Dessa är förlagda till katalogen, ser jag när jag kommer hem och läser den.

”Utställningen Social Pharmacy (Folkets apotek) tillåter oss att dela våra självomsorgspraktiker med varandra till ömsesidig nytta.”, skriver en av författarna i katalogen.

Som jag alltså ser det sker hela den intellektuella processen i katalogens ord och mycket litet i själva utställningen. I ett förord beskrivs varför Konstmuseet gjort utställningen. Där står att man vill jobba med utställningar som inte är färdiga utan som interagerar med publiken genom dialog och handling. Och som ”problematiserar vad konst kan vara och vad den kan handla om.” Utbyte av huskurer, som är tänkt att ske i utställningen, är förstås en social process, en samverkan av de människor som spelar med. Enligt katalogen håller kapitalismen/nyliberalismen på att göra sjukvården mera otillgänglig för många, särskilt i USA. Konstmuseet menar i ett politiskt statement om vårt land: ”De politiska strömningar som förespråkar skattesänkningar och större valfrihet verkar snarare se USA som en förebild än som ett varnande exempel.”

Enligt en definition som återges i utställningskatalogen är en huskur ”ett enkelt tillrett läkemedel eller tonikum, ofta utan påvisbar effekt, som ges utan förskrivning eller professionellt överinseende”.

Mot den bakgrunden kan man läsa utställningen som dystopi. Människor hamnar utanför den professionella vården och måste ta till huskurer i stället. Då uppstår ett stort problem för folkhälsan.

I katalogen står det ”Vi kommer att behöva mer än museiutställningar att utvecklas till globala gemenskaper för omsorg och resursdelning.” Och så är det nog.

I ett separat utställningsdel visas på två vinklade bildskärmar hur människor som inte tas emot av det amerikanska sjukvårdssystemet får samarbeta med skådespelare för att förstå hur de ska agera visavi sjukvårdsapparaten. Det känns främmande för en svensk med erfarenheter av ringa och boka tid och gå till sin vårdcentral för professionell rådgivning och vård.

BO BORG

Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Skövde konstmuseum
Folkets apotek
Jody Wood
Utställningstid: 14 april – 8 september 2022

1 kommentar

  1. Verkar vara en utställning i tiden, precis så tråkig och ointressant som man nu kan vänta sig.

    Gilla

Lämna ett svar till Thomas Edetun Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s