Schönbergs violinkonsert kombinerar enligt handböckerna tolvtonsteknik med en klassisk grundton. För oss som lyssnar blir det en magisk blandning av intensitet och lyrik. Verket är snårigt för ovana öron. Det är ett tonspråk, som fast det är snart hundra år, fortfarande känns ovant och svårtillgängligt för många av oss. Det kräver nog många lyssningar för att ge fler av sina många spännande sidor till känna. Man grips av dess hemlighetsfulla atmosfär och gåtfulla vemod och drama. Det är svårt verk att lyssna till de första gångerna. För mig är det lönlöst att försöka översätta upplevelsen till ord eller att hitta metaforer som ”förklarar”. Det känns som strukturerad abstrakt bildkonst kan göra. Det är dynamiskt tonmåleri som inte avbildar utan levandegör, som gestaltar sin egen värld. Är det bra, som här, så drabbas en. Kanske har konstnären Henrik Allert uttryck det bäst. På frågan om vad en av hans verk handlar om, svarade han med en motfråga. ”Vad handlar livet om?”
Stjärndirigenten Daniel Harding som dirigerat verket live och till hyllad skivinspelning har kallat konserten ”…ett av de mest extraordinära verken i nittonhundratalets violinrepertoar.”
Det är ett verk som skapar en förväntan, en längtan hos en del av oss. Det är fyllt av konstnärliga löften som så här vid 90 år efter sin tillkomst förebådar och fortfarande är fyllt av löften och hemligheter. Det märks att kompositören inte letade efter det vackra, utan det lämpliga. Och då tar musiken egna vägar, ibland mot det outforskade.
Arnold Schönberg var nöjd när han hade skrivit det i mitten av förra seklet ”Det gläder mig att lägga ännu ett ”ospelbart” verk till repertoaren. Jag vill att konserten ska vara svår och jag vill att lillfingret ska växa. Jag kan vänta.”
Det här extraordinära verket kräver en solist utöver det vanliga. Det hade man den här kvällen i Ava Bahari. Hon är född och uppvuxen i Göteborg, och en violinist av yppersta karat. Hon har en framgångsrik internationell karriär och har fått flera prestigefulla priser. Hon gjorde ett fantastiskt framförande i högsta toppklass. Allt det svåra och exceptionellt krävande verkade i hennes händer så enkelt och självklart. Verket har stor expressiv dynamik i allt från finstämda, nästan ohörbara, tonviskningar, till kraftfulla tonala utfall. Vi följde hennes inkännande lyriska, nästan karismatiska spel i andäktig och tacksam koncentration.
Orkestern fördes kongenialt av dirigenten Pekka Kuusisto, själv violinist av rang. Han fick orkestern att väva ihop det traditionella med det mera experimentella på ett sömlöst sätt. Musiken klingade stundtals avskalat och andra gånger mera klangrikt utåtriktat.
Schönbergs violinkonsert med Ava Bahari och Göteborgs Symfoniker blev en oförglömlig musikupplevelse.
Efter paus bjöds vi på musik av ett helt annat slag som gav ännu ett exempel på bredden och kvaliteten hos dirigent och orkester. Det var satser ur Sergej Prokofjevs balettmusik till Romeo och Julia. Det känns nästan ofattbart att den här musiken är skriven samtidigt som Schönbergs Violinkonsert. Men musik skrivs inte (som tur är) av tiden eller det land man skriver i, utan av individer; konstnärer med i bästa fall egensinniga temperament och stilideal.
Orkestern klingade så fint och musiken är så full av dansant rytm och melodier av skilda slag med det gemensamt att den var laddad av starka känslor. Musiken klarar sig bra utan balettens dansare, den är sig själv nog också. Det handlar ju om allt från ung kärlek till tragedi. Musiken förmedlar de olika stämningarna och känslostrukturerna. Man översköljs av starka känslor i en musik där även det obehagliga är behagligt.
Det här blev en stark musikkväll med musikalitet av bästa märke. Varma och långa applåder och flera inrop.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Vara Konserthus 26 januari 2023
Göteborgs Symfoniker
Dirigent: Pekka Kuusisto
Solist: Ava Bahari, violin
Musik av Johann Sebastian Bach (1685 – 1760), Arnold Schönberg (1874-1951), Sergej Prokofjev (1891 – 1953)
Publik: Kunde och borde ha varit många fler
BoBorg 