En grupp demonstranter flankerade GöteborgsOperans entré. Deras plakat handlade om ansvar och vikten att aktivt engagera sig för att skydda demokratin. Så knöts livet och operan ihop direkt.
Nabucco är en i Sverige sällan spelad Verdiopera. En undrar varför. Redan av ouvertyrens collage av musikaliska teman förstår en att här blir det musik av bästa Verdimärke (och medge att det är svårslaget!). Inledningen lovar dramatik och ett brett känslospektrum. Och föreställningen håller i rikt övermått vad preludiet lovar.
Handlingen i den ursprungliga operan bygger på episoder i olika böcker i gamla testamentet. Det är ett historiedrama med inspiration från typ 2500 år tillbaka. Babylonierna anfaller och besegrar judarna. Interna strider. Lojalitetskonflikter. Och kärlek över kombattantgränserna. Handlingen är inte lätt att bena upp.
Det italienska teamet som jobbat med GöteborgsOperans tolkning har flyttat pjäsen till vår tid. I den inledande scenen stormar inte fienden in i templet som i originalmanus utan in i ett parlamentsrum som de kan se ut i dag. Demokratin hotas av våldet. Fascismen, vår tids intellektuella pest visar den ideologi man försöker dölja med nationalistisk retorik och i välsydda kostymer. När det inte räcker kommer våldet fram. Och det stora skeendet blir fond för en historia om kärlek och svek på individnivå. Låter det komplicerat är det för att det är det. Men som det görs här kan man hänga med i de flesta turerna och dras in i dramatiken.
Zoya Tsererina, GöteborgsOperans Kör — Mats Persson, Mats Almgren, GöteborgsOperans Kör
Det är alltid svårt att förlägga en historiserande klassiker till vår tid. Här fungerar det utmärkt. Visst blir det litet anakronistisk slagg kvar i processen, men inte så det stör mitt helhetsintryck. Det är ju trots allt ett snart tvåhundraårigt libretto som bygger på historiefantasier. Tiden och vår tids politiska utveckling har t ex gjort historien om det judiska folket mer komplicerad än den var i kristendomsundervisningen.
Men som nästan alltid i operans värld är det inte de historiska detaljerna det handlar om. Här skildras stora allmänmänskliga frågor på det där operaövetydliga sättet som gör det undanglidande gripbart och gör det möjligt att ana något som annars inte ger sig till känna.
Och så den fantastiska Verdiska musiken. Melodierna, klangerna, dynamiken, de långa linjerna som plötsligt byter riktning. Känslointensiteten. Efter en operaföreställning som den här är huvudet (eller är det själen!?) fyllt av oförglömliga upplevelser, existentiella som musikaliska. Det behövs nästan ett ord som ”lidelser” när man ska berätta.
Scenografin är enkel, men effektiv. Att höra fångarna kör genom inspärrningens galler och taggtråd är drabbande. Och kostymerna ger associationer till terrorister och svartskjortor som kontrasterar mot den vardagsgrå demokratin.
Mia Karlsson, Tomas Lind, Ann-Kristin Jones, Daniel Ralphsson, GöteborgsOperans Kör — Mats Persson, GöteborgsOperans Kör
Det är många starka körpartier i den här operan. När den mest kända, Va pesierao, sjungs är publiken andlöst tyst, ingen vill missa en nyans eller en ton. GöteborgsOperans kör är verkligen pop notch.
Sångarna är verkligen bra den här kvällen. Sopranen Zoya Tsererina gör sin jätteroll suveränt. Den är oerhört krävande både tekniskt och känslomässigt. Hon ska sjunga trovärdigt liv över hela känsloregistret från kärlek till hat, via hämndlystnad och avund. Och hon gör det! När hon sjöng sin slutaria fanns inget annat.
Mats Almgren, Ann-Kristin Jones, GO:s Kör (t.v.) — Mats Persson, Zoya Tsererina, Daniel Hayes, GO:s Kör (t.h.)
Nabucco gjordes av GöteborgsOperans stjärnbaryton Mats Persson. Han gjorde sin rollfigurs hela psykologiska komplexitet, från råmakt till galenskap till den slutliga försoningen på ett heltigenom trovärdigt sätt. Och som han sjöng den här kvällen.
Mats Almgren såg ut som en vetenskapsman i en Disneyfilm. Han modulerade sin bas till en komplex musikaliskt och psykologiskt trovärdig person.
Så där kan man fortsätta i en så här helgjuten föreställning. Även de mindre rollerna glimrade till. Tomas Lind och inte minst Ann-Kristin Jones. Hon kan göra något extra av varje roll med sin vackra mezzo.
Orkestern under Giancarlo Andretta gjorde Verdis hissnande musik full rättvisa och mer.
Vilken helgjuten föreställning. Skönhet och politik i sömlös förening. Båda berättar något mer om den andra.
GöteborgsOperans uppsättning av Nabucco är opera av högsta karat.
BO BORG
Foto: Lennart Sjögren
Klicka på bilden om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperan
Nabucco
Musik: Giuseppe Verdi
Libretto: Temistocle Solera
Dirigent: Giancarlo Andretta
Regi: Jacopo Spirei
Scenografi: Mauro Tinti
Kostymdesign: Silvia Aymonino
Ljusdesign: Giuseppe di Iorio
På scen: Mats Persson, Tomas Lind, Mats Almgren, Zoya Tsererina, Ann-Kristin Jones, Daniel Hayes, Daniel Ralphsson, Mia Karlsson och andra, Göteborgsoperans kör, Göteborgsoperans orkester
Recensionen avser föreställningen den 24 maj 2023 Nabucco spelas på Göteborgsoperan fram till den 10 juni. Kvarvarande föreställningar den 28 och 31 maj, 3, 7 och 10 juni.
Därefter sommaruppehåll, och sedan ytterligare 9 föreställningar 26 augusti – 23 september 2023
boborg.se 