Första gången jag såg en variant de tre träskulpturer Anette Sjölander nu visar i Högskolans bibliotek var för ett drygt ett år sedan på hennes starka utställning på Stampen i Hällekis. Bland de större verken fanns där en märklig skulpturmaskin. Några fint skurna huvuden med ådringen som tatueringar i ansiktet. De var monterade på metallstag med en vev på varje. Snurrar man på veven vrider sig huvudena och figurernas får nya relationer. Det var ett speciellt verk, ömsom skulptur och ömsom installation där Anette Sjölander aktiverade gränserna för sitt skapande och sökte egna nya och annorlunda vägar.
Nu var det här verket ett annat, en delvis annorlunda väg på hennes konsnärsresa. Huvudena och en del av konstruktionen var intakta. Men nu var de tre frånkopplade från varandra. Disconnected. Skilsmässan markeras här ytterligare att skulpturerna står i varsitt låst skåp. Men att ställa dem i skåp där vevarna inte kan aktivera den!? Det är nog snarare av säkerhetsmässiga är konstnärliga skäl. Även fast skåpen markerar deras nya isolering. Den ursprungliga gruppen är nu förvandlad till tre separerade individer. Men så starka personligheter som de här skulpturerna klarar det förstås.
Konstnären menar att skulpturerna har sitt ursprung, inte som en idé om jag förstår det rätt, utan som hon säger i sitt statement ”Tankarna har varit i det djupt mänskliga där skammen finns…. Den som gör oss till människor”.
Oavsett vilket är det tre fint skulpturerade huvuden. Träet är bränt som ger dem en mörk ton och ådringarnas mönster framträder tydligare. Jag vet inte om de är porträtt av människor, men för mig de porträtterar de allmänmänskliga drag och belägenheter. Det finns ett mörkt allvar över dem. Kanske har den skam konstnären sökte i smittat av sig på dem. Det känns inte för mig som om det är deras huvudbudskap. Men allt ger ju associationer. Och de är olika för olika om man redovisar sin upplevelse lika uppriktigt som konstnären företer sina.
Det är fina bilder av kvinnor. Slutna och hemlighetsfulla. Men vad betyder de? Det är viktigt att påpeka att konst inte är betydelser, utan konst.
Den här tisdagseftermiddagen berättade konstnären om sina intentioner och bevekselsgrunder. Hon påpekade sin egen osäkerhet om vad bilderna ”handlar om”. Bra så, för hur skulle hon kunna veta det. När konstverken möter oss är det de själva som kommunicerar med oss på sitt sätt och med mig på mitt sätt oavsett vad konstnären skulle vilja att vi upplever. Det verkar Anette Sjölander av det här samtalet att döma förstå.
Så ser jag det. Att man kan se det på helt andra sätt och till och med motsatt gav kvällen givande samtal flera exempel på. Och det ger ytterligare kvaliteter till hennes verk som ju kan tala för sig själva.
Det här blev ett fint möte med konstverk och konstnär som var hade sitt att berätta. Och en publik som gärna berättade om sina möten.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilden om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
Högskolans bibliotek, Skövde
Disconnected
Anette Sjölander
Utställningen av träskulpturer pågår under våren
Konstnärssamalet skedde den 23 maj 2023
boborg.se 