I början av sjuttiotalet var serietidningen Fantomen stor och upplagan växte. För att möta den stora svenska efterfrågan skaffade de svenska utgivarna sig licens att producera egna svenskproducerade fantomenäventyr. Det visade sig vara ett lyckokast. Det fanns en tid på sjuttiotalet när Fantomen hade fler läsare än Expressen som var den i särklass största dagstidningen på den tiden. Enligt en uppgift i samband med upphovsmannen Lee Falks bortgång 1999 figurerade Fantomen i över femhundra tidningar, översattes till fyrtio språk och hade 60 miljoner läsare dagligen. Snacka om genomslag.
Med den svenska redaktionen, Team Fantomen, genomgick Den vandrande vålnaden en mental förvandling. Han blev inte bara politiskt medveten, han blev politiskt korrekt. Bort flög mycket av det rasistiska, den unkna sexismen, tankarna om vit överlägsenhet och en del av våldsromantiken. Några år innan hade man i ABFs tidskrift Fönstret tidskriften utbrustit: ”Fantomen är fascist!” Men efter Team Fantomens totala make over var Fantomen det vi i Sverige tyckte var en hyvens kille som alltid tog de svagas parti mot rasister, imperialister och roffarkapitalister. Han ställde upp för befrielserörelserna i tredje världen. ”Av alla Fantomens motståndare framstår ingen som modigare och mer ondskefull än kapitalismens profithunger.”, skriver Aman. Det här var en tid när vänstern hade problemformuleringsprivilegiet. Fantomen påverkades även han av tidsandan och blev vänstersosse. T ex förordade han att man i ett utvecklingsland ska nationalisera gruvorna och att man ska revoltera mot en profithungrig handlare och öppna ett Konsum i djungeln. Han förvandlades av Team Fantomen till en amerikansk superhjälte med svenska proggvärderingar. Och han blev, som Aman påpekar, bärare av superhjältevärldens största sociala patos.
Hur den fascinerande transformationen gick till berättar pedagogen och författaren Robert Aman i boken När fantomen blev svensk. Det var länge sedan jag läste en fackbok som är så fascinerande. Författaren gillar Fantomen, inte tu tal om den saken. Han har närläst, eller ska man säga lusläst, de svenska fantomentidningarna mellan 1972 och 1980 och som det verkar tagit till sig all tillgänglig kunskap om Fantomen. Och mer till. Han har satt sig in i materialet till minsta tvättanvisning på Fantomentrikån. Han har nördat ner sig i sitt studieobjekt på ett sätt jag är honom evigt tacksam för.
Det är en fackbok som är ren lustläsning. En bladvändare sakligt underbyggd och med fotnoter. Och han nöjer sig alls inte med bara fantomenialia. Han sätter in berättelserna i sitt tidsmässiga sammanhang på ett sätt som skapar många, många mervärden och djup i förståelsen.
För att så här femtio år efteråt förstå Fantomens vänstersväng måste man känna till de stora händelserna och förstå tidsandan. Utan att överdriva för mycket kan man säga att det var en tid då inte bara östern var röd. Det låg ett rosa skimmer över väst också. Det låg solidaritet i luften. Robert Aman visar det med hjälp av stora historiska kunskaper. Det är inte lösa antaganden, utan väl underbyggda resonemang med många talande exempel han levererar. Och det var inte bara studenter och kårhusaktivister som insöp den omisskännliga tidsandan. Det gjorde också Fantomen i Sverige också.
Aman går systematiskt igenom fantomenäventyren och visar hur Den vandrande vålnaden vid den här tiden jobbar aktivt med internationell solidaritet, är en aktiv kämpe mot apartheid och andra former av rasism. Han är också involverad i kampen för miljön och mot kärnkraften. Han är engagerad i jämställdhet. Och hans fru Diana blir en aktiv yrkesarbetande fredsförkämpe med anställning i FNs Morristownkontor. Hon blir dessutom soldat efter att ha fått toppbetyg före många män på rekryteringskontoret.
När man tänker på, som Aman påpekar, att det mest är unga pojkar ur arbetarklassen som läste serietidningar förstår man genomslaget. Fantomen lästes och man kan anta att de värderingar som färgade serierutorna bidrog till att påverka de unga i opinionen. Med det i bakhuvudet kan en inte annat än tänka att Fantomen hade betydligt större politisk påverkan än kämparna med bulletinerna utanför Systembolaget.
Det finns ett fantomenordspråk som säger: Fantomen har tusen ögon och tusen öron. Det verkar forskaren och författaren Robert Aman ha haft när han skrev den här suveräna boken. Det här är populärvetenskap när den är som bäst. Toppklass!
BO BORG
Författaren Robert Aman är biträdande professor i pedagogik. Han har också varit verksam och vetenskapat på flera utländska universitet. Han har en inriktning mot kritisk kulturteori, och har bland mycket annat forskat och skrivit om populärkultur, inte minst serier.
Bok: När Fantomen blev Svensk – Vänsterns världsbild i trikå
Författare: Robert Aman
Omslag: Pelle Sjödén
Omslagsillustration: © King Features Syndicate Inc./Distr Bulls
Förlag: Bokförlaget Daidalos
ISBN: 978-91-7173-665-9
Många konstnärer har använt sig av Mr Walker/Fantomen i sin konst. Här Jarl Ingvarssons version av Fantomen. Visades hos Galleri Hammarén i Göteborg våren 2022
BoBorg.se 