Livet är kort konsten är lång – en film om Åke Göransson

Visst vill vi att konsten ska vara på allvar. Skönhet och skicklighet räcker inte. Vi har ett krav på äkthet och autenticitet. Och att upplevelsen ska dra blod. Konsten ska helst vara på liv och död!

De där kraven fyller Åke Göranssons (1902–1942) med råge. För honom tycks det bara varit konsten som gällde. Han levde med sin mamma i stor fattigdom i en enrumslägenhet i gamla Landala i Göteborg. Han arbetade som frisör och gick efter klockan 15 som deltidselev på Valands Konsthögskola i den omfattning ekonomin medgav. Han målade alltid. Men han såg inte sina målningar som annat än övningar och skisser. Han tyckte hela sitt liv att han behövde förkovra sig mer. Han hade aldrig för avsikt att visa sina alster. Och han tvingade sina efterlevande att lova att inte visa dem. Men de efterlevande gjorde annorlunda.
Så hans konst kom ändå att få möta konstpubliken. Och kulturkoftorna tröttnar aldrig på att höra historien om hur locket på mammans kökssoffa öppnades och där fanns en av svensk konsthistorias stora skatter, illa medfarna i ihopklibbade rullar. Men vilket måleri…
Ska ordet apoteos användas om konst så är det om Åke Göranssons.

Filmaren Pontus Hjortén har nu gjort en dokumentär om Åke Göranssons liv och konst som fått Namnet Livet är kort – konsten är lång, den romantiska konstuppfattningens högavisansentens. Filmen bygger på arkivmaterial och intervjuer med personer med stora kunskaper om Åke Göransson och hans konst. En huvudkälla är författaren Ragnar Strömberg som verkar insatt till besatthet. Han har en stark och levande relation till Åke Göranssons konst och ”vandrar omkring i hans kvarter varje dag”. En nutida kollega till Åke Göransson med väsensskilt konstuttryck, Daniel Ekta Götesson, berättar om den betydelse Åke Göranssons konst och konstnärsattityd har för honom. Åke Göransson led av psykisk ohälsa så i filmen analyserar psykologen Johannes Nordholm utifrån sin specialistkompetens och konstintresse. En särskilt viktig källa är förstås Arne Stubelius, Åke Göranssons vän och tillskyndare.

Konstnären Lars Lerin visar sig vara en passionerad samlare av Åke Göranssons konst som han är helt trollbunden av. Som ett exempel på temperaturen i hans känslor säger han bl. a i filmen att det värsta med döden är att han som död inte längre kan se sin stora samling av Åke Göranssons målningar.

Tillsammans redovisas i filmen pusselbitar som visar en högintressant bild av Åke Göranssons liv och konst. Vi får många ingångar, men en av kvaliteterna med hans konst att den trots all klokskap ändå behåller sin pockande gåtfullhet.

Till filmvisningen den här onsdagskvällen var filmens skapare Pontus Hjortén med för diskussion och frågor efteråt
Filmarens morfar startade i tiden Lidköpings konstförening, som tillsammans med Lidköpings Folkets Hus står för kvällens arrangemang. Folkets Hus hade låtit oss träffa Pontus Hjortén en gång tidigare. Då i samband med visningen av hans film betitlad Ett annat liv om en annan Göteborgskolorist, Inge Schiöler.

Båda filmerna är utmärkta. Lugnt och metodiskt får vi lära känna konstnärerna och deras verk på djupet. Alla föreläsare vet att det är skrönorna som går hem hos publiken. I de här filmerna berättas de, men vi får också ta del av kvalificerad bildanalys och bildtolkning. Man förstår att dramatiken var viktigare än innehållet för målaren Åke Göransson. Färgspelet var viktigare än formen, men målet var att de skulle förenas i ”färgformen”. Han litade till färgen och bildrytmen. Han kunde skapa en speciell spänning och atmosfär i sina målningar. De bästa har en utstrålning som många kallar magisk.

Hans psykiska labilitet övergick i sjukdom och han togs in på hospital. När hans målningar efter succén i Stockholm visades i Göteborg fick han permission för att se den tillsammans med en sköterska. Då sägs han ska ha sagt: ”Den där Göransson var visst en ganska bra målare, men vart tog han vägen?” Han skulle bara veta att de museer som kunnat har skaffat verk av honom och att samlarna idag slåss om det som finns att tillgå.

Filmen är utmärkt, välresearchad och gjord med dramatisk tyngd och finess som förstärker och fördjupar materialet.  Den ger svar på många frågor om både människan och konstnären Åke Göransson.
Filmen kommer att visas som en K-special under hösten.

Efter filmen fick vi möjlighet att fråga och diskutera med filmskaparen. Folkets Huschefen Annacarin Öman är en bra moderator som fick igång ett samtal med många deltagare.

Detta arrangemang med och kring visningen av den här viktiga filmen som gjorts av Lidköpings Kulturhus, Folkets Hus, i samarbete med Lidköpings Konstförening är förebildlig folkbildning av bästa märke.

BO BORG

Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se

---

Lidköpings Folkets Hus den 7 juni 2023
Livet är kort konsten är lång – en film om Åke Göransson av Pontus Hjortén
Samarrangemang mellan Folkets Hus och Lidköpings Konstförening