De intensiva konstdagarna under Berlin Art Week behövde ett avbrott med konst av ett annat slag. Så jag gick på operan och såg en favorit, klassikern Tosca av Puccini. Jag har bara gott att säga om den uppsättning jag fick se.
Scenografin var anslående. Ett scenrum för varje akt. Det första var i kyrkan.
En fantastisk scen med alla kyrkodetaljer och pågående mässa bakom hudaktörerna. Illusionen va fullständig. Det andra var i Scarpias rum. Där härskar makten. Och där sker ett mord. Slutscenen är på en kaserngård med staden i bakgrunden. Där ska avrättningen och Toscas självmordshopp ske. Scenbilderna var som hämtade ut klassiskt måleri. Perfekt komponerade. Subtil färgsättning. Slutscenerna på kaserngården i den mycket tidiga gryningen och ljuset kom successivt fram. Scenografen Filippo Sanjust hade gjort ett enastående jobb.
Carmen Giannattasio var klockren som Tosca. Hon sjöng Vissi dárte (Toscas bön) sittande. När hon sjöng den höll vi andan och tiden stod stilla. Barytonen Ludovic Tézier gjorde sin skurkaktige och kåte Scarpia med kraft och brio. Och Martin Meuhle var helt övertygande som den olycksalige konstnären, som pendlade mellan smärta och kärlek.
Orkestern under Paolo Arrivabeni gav Puccinis suveräna musik all den känslokomplexitet, de nyanser och den dynamik som gör den här operan så stark.
Jag har sagt det förut och säger det igen; det är alltid en högtidsstund att uppleva en Tosca på den här nivån. Inte minst den här benådade kvällen i Berlin där alla bitar föll på plats.
BO BORG
Foto: Bettina Stöß / Deutsche Oper Berlin
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Se gärna vår recension av GöteborgsOperans uppsättning av Tosca här
Deutsche Oper Berlin 16 september 2023
Tosca
Musik: Giacomo Puccini (1858–1924)
Libretto: Giuseppe Giacosa och Luigi Illica baserat på ett drama av Victorien Sardou
Dirigent: Paolo Arrivabeni
Regi: Boleslaw Barlog
Scenografi och Kostym: Filippo Sanjust
I de ledande rollerna: Carmen Giannattasio, Martin Meuhle, Ludovic Tézier
boborg.se 