Kärlek, svartsjuka, maktfullkomligt sexuellt övergrepp, obrottslig vänskap och ond bråd död. Tosca är en innehåller många stora känslor. Och som alltid på operan blir de förstorade till att bli större än livet. Lägg till det musik med extra allt. Man sköljs över av en överväldigande våg av de största känslor förmedlade med all den effektfulla skönhet som bra musik kan förmedla och som för orden till stora emotionella djup, även när de inte är så djupsinniga.
Den uppsättning av Tosca som nu visas på Göteborgsoperan är en favorit i repris. Den spelades 2011 med stor framgång. Försenade av pandemirestriktioner hade den nypremiär den 18 september 2021.
Det är en maffig uppsättning. Originalhandlingen utspelas under napoleonkrigen i början av 1800talet. Det nämns i operatexten även här att Bonaparte har segrat och är på våg mot skurken Scarpias Rom. Men den här uppsättningen verkar utspela sig i Mussolinis Italien. Det ger en historisk kontext som för handlingen och dess problemställningar närmare och lättare för oss att ta till oss.
Mats Persson, Carolina Sandgren 
Tomas Lind, Carolina Sandgren
Handlingen då? Tosca älskar konstnären Cavaradossi. Passion och svartsjuka så de står härliga till. En politisk flykting, god vän till Cavaradossi dyker upp. Cavaradossi gömmer honom och lovar att inte svika honom. Den diktatoriske kommendanten Scarpia, det råder ingen tvekan om att han är ondare än ond, dyker upp. Han åtrår Tosca. Efter en del förvecklingar står två problem tydliga. Cavaradossi torteras av Scarpias hantlangare för att ange sin vän, vilket han hårdnackat vägrar. Ska han hålla ut? Och ska Tosca släppa till ett samlag med Scarpia för att rädda Cavaradossi. Drama så det räcker och blir över, eller hur. Allt är upplagt för en nagelbitare.
Sångarna är i toppslag. Carolina Sandgren är verkligen en gammal favorit. Hon har med åren ett övermått av erfarenhet och rutin. Hon växlar obehindrat mellan Wagner och Puccini. Det brände till ordentligt när hon sjöng den urvackra Toscas bön. Hennes Tosca blev den rätta blandningen av perfekt modulerad skönsång och intensiva och häftiga känslor som är operans usp.
Mats Persson, Carolina Sandgren
Thomas Lind mejslade också ut starka karaktärer som gav liv åt dramat. Han har ett starkt nummer i arian Sången till livet. Han ger djup och intensiv dramatik åt Cavaradossis ångestfullt laddade vänta på exekutionspatrullen.
Mats Persson var också bra i sin roll som den hänsynslöse Scarpia som är beredd att gå över lik för att lugna sin pockande sexdrift.
Orkestern, den här kvällen under Ramón Tebar, lät verkligen bra den här kvällen. Den hade det nyanserade tryck som gav Puccinis suveräna musik all den känslokomplexitet som gör den här operan så stark.
De dramatiska scenerna blir inte riktigt så dramatiska som de har potential till. Och passionen som glöder i sången blir bara 95 när det måste vara 100. Regigreppet och konceptet är bra, men det är något i detaljerna som inte riktigt vill sig. Allt är väl egentligen rätt. Ändå blir det inte helt helrätt.
Men det sagt är det alltid en högtidsstund att uppleva en Tosca på den här nivån. Den här kvällen också.
BO BORG
Foto: Lennart Sjöberg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Göteborgsoperan
Tosca (recensionen avser föreställningen den 3 oktober)
Musik: Giacomo Puccini (1858-1924)
Libretto: Guiseppe Giocosa och Luigi Illica efter ett drama av Victorien Sardous
Regissör: Lorenzo Mariani
Scenograf: Murizio Balo
Medverkande: Carolina Sandegren som Tosca, Thomas Lind som Cavaradossi, Mats Persson som Scarpia, , Erik Rosenius, Andreas Lorenzon, Daniel, Ralphsson, Jonas Landström, Herbjörn Thordarson, Hannah Lyche/Beda Odlow Nyberg
Göteborgsoperans Orkester och kör och barn ur barnkören
BoBorg.se 