Berlin Art Week 2023 – del2

Berlin Art Week 2023 hade ett fantastiskt utbud.  Jag besökte så många deltagande gallerier och museer jag hann och orkade i hettan. Många dyra taxiresor blev det i försöken att vara effektiv. Det känns ändå som om det blev många intressanta utställningar över trots att jag så besökta så många jag kunde klämma in i ett tight schema. Men framför allt är jag förstås glad och stärkt av de många konstupplevelser jag fick av olika slag.

Ja försökte hålla reda på utställningar på Berlin Art Week av svenska konstnärer.
På Galleri Neu visades en utställning av Klara Lidén. Jag såg henne för några år sedan i Berlin när hon deltog i utställningen på Galleri Boros. På väggen här på Galleri Neu en stor skärm. Den täcks av som ett tyg svart tomhet. När det rör sig, liksom fladdrar i vinden, ser en antydning av ljus och värld i kanterna. Verket heter O, O, O RGB koden för färgen svart. Jag står där länge, men det här verket vill inte öppna sig för mig. Jag får ingen hjälp, snarare tvärtom, av den katalogtext som tillhandahålls.

På Galleri Nordenhake visades utställningen Tales of the Altersea av Lap-See Lam. En del av det här verket som heter Phantom Banquet, en installation där besökarna får sitta runt ett bord och med hjälp av VR teknik gå in i en spöklik China restaurang, visades på Lidköpings Konsthall härförleden.
Recension av den utställningen:

Även på utställningen här visar hon verk i modern teknik med traditionella referenser. Andra verk är i gamla och traditionella former av berättande som skuggspel, en allegori ”för upplevelsen av den kantonesiska diasporan”.
Hon blandar gammaldagsa mässingsplattor med tecken i neon. Och det är ett mycket vackert exotiskt skuggspelsverk med drakmotiv på en böljande vägg som ger formen en böljande rörelse. Det här var en övertygande helhet uppbyggd av övertygande enskilda verk. Därtill fick en ett papper med en teoretisk inklädning som kan ge mervärden i tillägnelsen för vissa.

Ett anslag vid en källardörr där det står Enter at Your own Risk var naturligtvis helt oemotståndligt. Där fanns U144 Underground Museum. Här kunde vi besökare i ruffiga men otroligt informationstäta rum följa historien från den industriella revolutionen via de stora framstegens tid till våra dagar då tillväxten går före allt annat. Låter det teoretiskt? Var det nåt det inte var så var det det. Rummen var fyllda med ett myller av föremål och konstnärliga uttryck. De många utrymmena är en underjordisk labyrint av konstnärliga och historiska minnen. Här möts samtidskonst och historia på ett sätt att de både förklarar och ifrågasätter varandra. Här kunde jag stannat resten av berlinvistelsen för det finns så mycket att ta in och begrunda. Här konkretiseras vilka skilda världar öst och väst var.

Så vidare till Berlinische Galerie. Där visas en stor utställning med viktiga arbeten av Edvard Munch.

Edvard Munch, Dans på stranden (The Linde Frieze), 1904, Foto: © MUNCH, Oslo / Halvor Bjørngård

Och vem missar ett tillfälle att se Munchs verk!? Anknytningen till Berlin är det stora inflytande hans konst hade på Berlins konstscen vid förrförra sekelskiftet. Med ett 60-tal utställningar, inklusive många separatpresentationer, förblev Berlin en av Munchs viktigaste utställningsplatser i Europa från 1892 till 1933. Den här storslagna presentationen som getts namnet The Magic of the North använder måleri, grafik och fotografi för att berätta historien om Edvard Munch och Berlin. Utställningen innehåller cirka 80 verk av Edvard Munch, kompletterat med verk av andra konstnärer

Edvard Munch, Dagny Juel Przybyszewska, 1893, Foto: © MUNCH, Oslo / Juri Kobayashi — Edvard Munch, Självporträtt i bredbrättad hatt, 1905–1906, Foto: © MUNCH, Oslo / Ove Kvavik

Här får vi får möta Munchs psykologiskt kondenserade bildvärldar. Vi kan direkt se att Munchs bilder, till skillnad från många av hans samtida, behållit sin kraft och att trots att en sett många av dem så många gånger behåller de ändå sin sprängkraft. Vid den aktuella utställningen på Thielska galleriet har de satt Munchs grafik i dialog med en av vår samtids stora, Andreas Eriksson. Och deras verk inleder en självklar interaktion där tiden inte har någon betydelse. Inte i huvudsak formen heller. Det handlar om det konstnärliga uttrycket och innehållet. Är det bra har konsten inget bäst före datum och öppnar mot både gammalt och nytt.

Edvard Munch, Det sjuka barnet I, 1896, Foto: © Nationalmuseum i Berlin, Kupferstichkabinett / Jörg P. Anders — Edvard Munch, Madonna (Woman Making Love), 1895/1902, Foto: © bpk / Kupferstichkabinett, SMB / Volker-H. Schneider — Edvard Munch, Självporträtt, 1895, Foto: © Nationalmuseum i Berlin, Kupferstichkabinett / Jörg P. Anders

På Berlinische Galerie visas också en mycket drabbande utställning av Nasan Tur med dödandet och döden som tema. På golvet ligger djurlik. Och på väggarna stora målningar i svart och vitt som abstraherar känslor av hot och våld. En känner sig liten inför de väldiga svarta bilderna och det skakar om känslorna att kryssa fram mellan de döda djuren på golvet.

Utställningsvyer “Nasan Tur. Hunted”, Berlinische Galerie © VG Bild-Kunst, Bonn 2023, Foto: Nasan Tur

På Akademi eder Künste visades en av samtidskonstens stora, belgaren Luc  Tuymans. Han målar i en figurativ stil där bilderna bygger på fotoförlagor, inte sällan ur dagspress. Hans ljusa färger får oss att se föremålen liksom lätt oskarpa i ett milt dis. Det finns en vila och en stillhet över hans bilder som får en ömsint vanitaskänsla över sig. På golvet i en av salarna ligger en matta 8×10 meter stor. Den ser ut som motivet hämtats från en blombukett, men den har en laddning utöver det dekorativa. Det sägs vara en förstoring av ett tyg på en stolssits på vilken någon mördats. Ornamenten kopplas till världen.

En målning visar skenet från ett ljus sett genom ett papper. Det varma skenet  uppfattas som beslöjat. Det blir en dubbeltydig symbol för både sorg och tröst.

Hela utställningen är fylld av starka verk. Ur tillsynes enkla föreställande bilder växer komplexa djup fram som fängslar både öga och sinne.

Besöket innehöll massor av konstupplevelser av olika slag. Även med ett intensivt schema från morgon till kväll alla dagar blev det tyvärr ändå mycket högintressant och sevärt osett. Men all bra konst jag fick uppleva var överväldigande.

BO BORG

Foto: Bo Borg (där inte annat anges)

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Lämna en kommentar